En av mina viktigaste uppgifter på kliniken är ansvaret för kaffe till våra onsdagsmöten.
Imorse bar det sig inte bättre än att kaffevagnen fastnade i golvspringan till hissen. En av kopparna föll av, och i bitar.
Naturligtvis svor jag en ramsa.
- Vilken otur säger ni.
- Hur vet ni det ?
Plockade upp skärvorna. Många små, några halvstora och en större.
Den större hade örat i behåll. Den såg lite ledsen ut. Den tittade liksom vädjande på mig.
Jag la den försiktigt i rockfickan.
Jag tycker hon är vacker, skärvan med örat i behåll.
Och så är jag barnsligt förtjust i när saker kommer till på det här sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar