L fick genomlida ytterligare ett antal drabbningar innan vi var färdiga.
Nu är livet åter värt att leva.
Idag fick vi höra hennes egen syn ( "patientens perspektiv" som det så vackert heter) på det dramatiska året 2008.
Det var modigt. Det var gripande. Det var nyttigt - för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar