Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

onsdag, augusti 24, 2016

Varannan dag




Det är en magisk Britt-sommar-dag, så jag stannar cykeln på Götgatsbacken och tar två kort. Det första med fokus på Globen, det andra på trottoaren. De bägge korten har samma motiv, men blir väldigt olika.

Så fungerar åtminstone mitt liv. Den ena dagen ser jag allting ljust, nästa dag är samma "gata" alldeles mörk. Den ena dagen är alla patienter besvärliga, nästa dag är de bara spännande.

En del handlar om att vara utvilad.
Men inte enbart.

Affärsidé



Numera handlar ju sjukvård om pengar och produktion.
Så när jag från mitt mottagningsfönster ser alla turister ute på Fjällgatan, då är min (första) association att varför går vi inte ut och frågar om de har ont i magen ?

Tillit (igen ..)



I all välmening överraskade jag min fru med en tandemcykel, men det blev inte någon succé. Inte så lätt minsann att släppa kontrollen. I någon månad har den därför legat ute på blocket, diverse bedragare har hört av sig, men i lördags sålde jag den till ett par där hustrun var blind. Det hade hon varit sedan barnsben, hennes mamma skaffade tidigt en tandem, så på Folkungagatan fick jag se en uppvisning i konsten att lita på andra. Hon hade lärt sig känna i förväg när den där fram ville trampa eller svänga. Jag var stum av beundran, och inte alls ledsen över de tusenlappar jag förlorat på (ännu) en dålig affär.

måndag, augusti 22, 2016

Förvälla


Det tog sextio år innan jag förstod att man måste förvälla kantarellerna innan det är dags att steka, eller vad man nu gör.
När oljan är slut, och omställningen börjar på riktigt, då är nog praktisk kunskap bättre än den där som bara finns i böckerna, och inte i händerna.

söndag, augusti 21, 2016

Tuffaste sittplatserna i stan





Skärholmen

Leo



Ny familjemedlem. Enligt säljaren är vi jämnåriga.

Mognad



Vill så gärna vara oberoende av TING. Men när en bild på min älskade numera oförklarligt försvunna tröja, som jag köpte i en bensinmack utmed vägen mellan Trondheim och Oslo 1996 (och som faktiskt gjorde det möjligt att fullfölja Den Store Styrkeproeven i norsk kyla), då  känner jag ren och skär (smärtsam) SAKNAD.

Så långt har JAG kommit :)
Lycka till ni andra !

torsdag, augusti 18, 2016

Försök



Femte plats i försöket, en tiondel långsammare än bästa tiden i år, och ingen plats i OS-semifinalen. Susanna Kallur kunde inte leva upp till de högt ställda förväntningarna. Mellan tårarna konstaterade hon att snabbheten fanns men att uthålligheten saknades, på grund av före lite träning.
Omdömet kommer bli att hon var chanslös.
På målbilden är fjärdeplatsen inte långt borta.

Många tycks mena, att det är både korkat och tragiskt att någon kan offra så mycket för så lite.
Annorlunda hade det väl låtit om hon tagit sig till final.

Min terapeut kanske  kan förklara varför jag känner så starkt för Kallur.
Jag hoppas i alla fall att hon till slut kan känna sig stolt. Inte över placeringen, men för att hon försökte, för att hon vägrade ge upp.

onsdag, augusti 17, 2016

tisdag, augusti 16, 2016

fredag, augusti 12, 2016

Frihandel




Birger Schlaug har varit min husgud under flera år.
Birger är duktig på att lägga stora pussel.
Som i dagens krönika, om frihandel.

Återkommer hela tiden i mina grubblerier till Hararis slutord i boken Sapiens; att människan inte vet vad hon vill med sin framfart.
Så känns det, verkligen.

Frihandel

torsdag, augusti 11, 2016

Gemenskap




Man kan göra saker ensam eller tillsammans.
Man kan göra saker för att man måste eller för att ha något att göra.
Har fått för mig att tillsammans för att man måste är bäst.

På de cykelresor jag gjort så finns det inget så avslappnande och rofyllt som när man samlas för att tillsammans t.ex tvätta eller laga mat.
Innesluten i en varm gemenskap.
Bättre finns inte.

Det som går att räkna kanske inte räknas.
Det som räknas kanske inte går att räkna.

BILD: Katmandu 

måndag, augusti 08, 2016

Drivkraft




Hade nyligen en diskussion* med min gamla kurskamrat om avregleringar inom vården, en diskussion om värdet av ekonomisk vinning som drivkraft. Jag tror det finns andra och bättre drivkrafter, men Håkan kallar det för planhushållning och idealism. Så oense kan man vara, trots att man gått i samma klass.

Kunde hur som helst inte låta bli att bli glad när jag läste David Brooks kolumn i dagens DN (Samhället vilar inte enbart på egon), med massor av belägg för att vi helst vill ställa upp för andra, och att vi faktiskt tappar lusten om vår moraliska vilja ersätts med ekonomiska incitament.

Inte utan att man kommer att tänka på Peter Kropotkin, och Inbördes hjälp.


*Artikeln som Håkan länkat : Sofia Nerbrand : Låt människor röst med fötterna.

lördag, augusti 06, 2016

6:e augusti

Livets väv



För mig handlar omställning om ett enda nyckelord. Värdegrund. Mer än något annat är omställningen en konflikt om värdegrundar och världsbilder. De styr vår syn på samhället och oss själva. Vår tids fixering vid konsumtion och ekonomisk tillväxt är ett resultat av en värdegrund som skapar dessa ideal. 

Omställningen står och faller med att vi tillägnar oss normer och värderingar i samklang med ekosystemen.

Detta är själva kärnan. Så länge vårt samhälle inte är grundat i en ödmjuk natursyn spelar det ingen roll hur vackra deklarationer om hållbarhet och grön omställning som fyller politikernas beslutspärmar. Vi kommer aldrig att nå dem eftersom ekologiskt destruktiva normer fortsätter styra våra handlingar.

Känns det självklart ?
Min erfarenhet är att detta budskap sällan går hem. Mest för att många inte ser saken på detta sätt. Vi har fått lära oss att hållbarhet handlar om ekonomisk tillväxt och teknik. I detta budskap finns inget utrymme för ett fördjupat samtal om värderingar och världsbilder. Vi är så fostrade att se miljöfrågan som ingenjörsmässig att varje  försök att närma sig värderingar, världsbilder och värdegrunder väcker invändningar och förundran.

För att tränga under de tankebanor som styr vårt samhälle behövs en livaktig idédebatt. Ett idémässigt tvärdrag som låter oss vädra ut industrialismens förlegade tankegods.

Jag tror att det är just frånvaron av ett samtal om värdegrunder som förklarar vår övertro på att kvotera och reglera fram förändring genom komplicerade mekanismer. I ett samhälle besjälat av att utveckla hållbara livsbetingelser kommer nämligen det mesta att falla på plats spontant. Det är detta som är så viktigt att förstå.

Tänk om samhällets normsystem vore en kraft att driva på omställningen. Om synsättet om människan som härskare över naturen gav vika för en ödmjuk natursyn. Ett synsätt där naturen ses som en förutsättning för vår egen existens snarare än som en fiende och råvarukälla för den ekonomiska tillväxten.

Kanske tycker ni att jag förenklar. Jag tror inte det. Så stark är normernas kraft över våra handlingar att en förändrad värdegrund kan försätta berg. Självfallet kan även ett samhälle med en ödmjuk syn på naturen tvingas till eftergifter; däremot krymper utrymmet för ohållbara beteenden radikalt. 

Så länge vi ensidigt förlitar oss på teknik och abstrakta styrmedel uppstår inget verkligt förändringstryck. I själva verket drivs vi vidare mot en alltmer vidlyftig resursförbrukning. För varken teknik, styrmedel eller ekonomiska konjunktursvängningar ändrar i grunden vårt sätt att tänka. Så länge vi inte inte överger tillväxtsamhällets trossystem kommer vi aldrig att lämna ruta ett.

Allt landar i vår syn på naturen.
Idag frodas en slags perverterad naturomsorg som vill dölja hur vi våldför oss på naturen. Som de miljökonsekvensbeskrivningar som upprättas i samband med vägbyggen och annan exploatering. Dessa blir ofta spel för gallerierna, ett sätt att rättfärdiga omfattande och oåterkalleliga naturingrepp.
Lösningen är inte att ekonomiskt prissätta vad som nu populärt kallas ekosystemtjänster (friskt vatten, ren luft, naturens fotosyntes med mera) - ett språkbruk med ohejdad  instrumentell klang - utan att den läkande, inspirerande och för människans välbefinnande kraft som naturen förmedlar faktiskt erkänns som ett vitalt samhällsintresse, fullt i klass med sysselsättning och tillväxt.

Det handlar om ett förhållningssätt, en livshållning.
När vi accepterar naturens existensberättigande i sig lär vi oss att mer varsamt närma oss den omgivande miljön. Det lägger band på vår egen lust att exploatera och dominera. När  vi ser naturen som värd för vår civilisation uppstår en ödmjukhet som undanröjer livsrummet för våra övergrepp mot ekosystemen.

(Björn Forsberg - Omställningens tid. )


Människan har inte skapat livets väv,
hon är blott en tråd i den
Det hon gör mot väven
gör hon mot sig själv.

torsdag, augusti 04, 2016

Souad



Glad att jag så dokumentären Flickan som räddade mitt liv.
Så gripande och välgjort. En påminnelse och vårt behov av mening.

onsdag, augusti 03, 2016

Varning för ..


Kanske är det så. 
Att klimathot är lika främmande som älgar på Folkungagatan.

SMHI



Läser en kort notis i Södermalms-nytt.

SKYFALL BEROR PÅ KLIMATFÖRÄNDRING.
Regnet vräkte ner i början på förra veckan och orsakade översvämningar på flera platser på Södermalm. Enligt SMHI kan högre temperaturer och högre luftfuktighet göra att dessa regn - och åskväder blir allt vanligare.

Men det är ingenting vi (så gärna) pratar om.



söndag, juli 31, 2016

Dreamer

Arbetsplats


På vårdavdelningen har vi en reception som är första anhalt för inkommande patienter, den bemannas av en undersköterska som har koll på avdelningens olika aktiviteter. När jag passerade där i veckan såg jag att det var upplagt en medicinsk hemsida om ovanliga former av blindtarmsinflammation på skärmen. Undersköterskan hade hört att en av våra patienter hade ett ovanligt röntgenfynd och nu ville hon ta reda på vad det handlade om.

Jag är förstås jävig, men nog man får intryck av en lärande arbetsplats.

fredag, juli 29, 2016

Se bort



Världen är full av kärleksfulla bonobos.
Men schimpanserna syns och hörs.

Man får försöka se bort, och slå dövörat till.

onsdag, juli 27, 2016

På väg


Idag har jag cyklat runt Ältasjön. 
Och sedan opererat patienter med bråck.

Någon gång framöver skall det väl bli tid över för annat.

tisdag, juli 26, 2016

Michelle for President ?



Häromdagen hörde jag Michelle Obama sitta och digga i en taxi utanför vita huset, idag hörde jag hennes brandtal för Hillary på demokraternas kongress. Så intelligent, så övertygande.

Listen

måndag, juli 25, 2016

Nostalgi


När min bror och jag var dryga tio åkte pappa, till mammas bestörtning, och köpte en segeljolle åt oss, en Lill-Triss. Själv var och är han landkrabba men eftersom vi bodde vid vattnet tyckte han vi skulle segla. Och det är vi honom evigt tacksamma för.

I helgen gjorde vi den årliga turen ut till Saltarö för att bada på stranden där barnen plaskade när de var små. I hamnen låg en Lill Triss. Och varma minnen från barnens uppväxt blandades med mina egna.

Förnuft



Förnuftet vet att ovanligt många terrordåd på senare tid innebär att risken fortfarande är väldigt liten att jag själv skall drabbas. Likafullt framkallar det rädsla, en hel del rädsla. Leif GW rycker ut och späder på.
I eftermiddags kom ett skyfall såpass att Fjällgatan svämmade över och besökarna fick vada genom decimeterhögt vatten för att komma in och ut. Min (nästan) första tanke var att ovädret orsakades av klimatförändringar. Förnuftet säger att så kan det mycket väl vara.


lördag, juli 23, 2016

Svärmorsdröm




Framför TVn är vi överens om att Niklas Strömstedt är en riktig svärmorsdröm.
Och sedan diskuterar vi varför detta uttryck gäller bara mödrar och deras döttrar. Ingen kallar sonens (förtjusande) fru för en svärmorsdröm. Och ingen talar om svärfarsdröm.

Intressant, men den här ljumma julikvällen låter jag bli att analysera.

fredag, juli 22, 2016

Schiz ,,


forts

my facebook;

ett inlägg om Amnestys sjuka förhållande till prostitution
kammar noll,

en bild på en cykel i solnedgången
kammar hem fyrtio (40) gillande

typ


Schiz




läser två inlägg om höga utomhustemperaturer.
det ena är alarmerande, det andra är glättigt

vissa saker är triviala,
andra är allvarliga och hotfulla,
problemet uppstår när man inte håller isär,
och talar om det allvarliga som om det vore trivialt

eller

att den som egentligen tar på allvar
inte orkar ta på allvar hela tiden

eller

att det allvarliga och hotfulla hamnar i skymundan
för det som är banalt,
som när pokémon (typ) blir viktigare
än rätten till asyl

kanske är det där vi befinner oss just nu,
du och jag,
och alla
andra



Inlägg 1
Inlägg 2

torsdag, juli 21, 2016

Pokémon



Svårt att inte bli fascinerad av Pokémon-flugan.
Flera av mina kollegor rusar ut från operation och ropar att det är fullt av pokemons på sjukhuset. Uppe vid Sofia  kyrka irrar det omkring tonårsfamiljer med mobilerna i högst hugg. Röra på sig hela familjer tillsammans, vilken social revolutionen.

Tänk om det egentligen är så där löjligt pokémon-enkelt att få oss att gå åt ett annat håll.
Lite full i skratt kommer jag hem och plockar fram mina Omställningsböcker.
Jag ska nog komma på något sätt.


onsdag, juli 20, 2016

Magic night



Plötsligt händer det



Solen skiner, jag har sovit gått på jouren och rosenknoppen i trädgårdslandet har slagit ut.
För andra är det tuffare tider som gäller, i och med den nya asyllagen som började gälla igår. Den som placerar Sverige på EU:s lägsta nivå.
Har svårt att njuta av min vinstlott.

Det ser mörkt ut för solidariteten.
Men det kan ändra sig fort.
Plötslig faller det en mur.



Fakta. Nya asyllagen
Uppehållstillstånden blir nu bara tillfälliga. En person med flyktingstatus får uppehållstillstånd i tre år, de andra räknas som alternativt skyddsbehövande och får tillstånd i 13 månader.
För att få permanent uppehållstillstånd måste den asylsökande ha ett vitt jobb med en inkomst som det går att försörja sig på.
Reglerna för anhöriginvandring blir också betydligt strängare med den nya lagen.
Endast de med tillfälligt uppehållstillstånd på tre år, har rätt att ansöka om familjeåterförening. Men då måste de visa att de kan försörja sig själva, sin sambo och eventuella barn, samt ha en tillräckligt rymlig bostad för samtliga.
De asylsökande som bedöms som alternativt skyddsbehövande, har inte rätt till återförening med sin familj.







måndag, juli 18, 2016

Val

Några timmar efter föregående inlägg:
Handlade näskaffe på Seven-Eleven och ryckte åt mig svenskan, bara för att trilla över statsvetaren Tommy Möllers (trovärdiga) förklaring till varför Donald Trump kan ta hem presidentvalet.
SvD

Presidentval


Igår fick jag en plötslig ingivelse, inte olik den att Tomas Tranströmer skulle få nobelpriset. Nämligen att Donald Trump vinner presidentvalet i november. Men jag kan ha fel.
Vet inte var det kom ifrån, kanske påverkad av den HÄR udda novellen.
(av Amanda Ngozi Adichie)

Rättelse: Chimamanda Ngozi Adichie

Peter Mattei



För ovanlighetens skull blev det en lördag framför TV:n. Två timmar Peter Mattei.
Jag är ingen operaälskare och världsartisten Mattei kände jag inte till (vilken säger något om mitt ointresse), kort sagt hade jag inga förväntningar. Men efter en stund var jag helt fast. Det var något alldeles speciellt med den där rösten, och den intensiva personen.
Väldigt häpen att jag kunde bli hän-för-förd av en baryton.

söndag, juli 17, 2016

Pop Up



Hade inte hört begreppet förut, men barnens kusin berättade att hon köpt sin jacka (?) i en pop-up-store. En affär som poppar upp, för att snart försvinna, avsikten är att det ska vara tillfälligt och kortlivat, det blir mindre riskabelt så, man hoppar vidare till nästa tuva, livet är kort, det gäller att hinna med så mycket som möjligt innan det är slut, pop-up-människan har fattat det där.
Själv vill jag gärna tro att det jag jag gör är mer än tillfälliga infall, att min stund på jorden hänger ihop med det som var och det som kommer efter mig, hållbarhet är viktigare än kortvarig njutning, typ. Men jag kan ha fel.



fredag, juli 15, 2016

Nice


Ännu en påminnelse om att livet är en ynnest, att jag skall vara tacksam för varje dag.
Hade dådet skett några dagar senare hade vi levt i skräck idag för egna nära och kära.
Tillit. Inte så lätt, men ett måste.

torsdag, juli 14, 2016


Tjärhovsgatan

Blind




Det behöver sägas igen. Överflödssamhället är ett resultat av lagrad fossil energi. Inströmmande solenergi som har tagit hundratals miljoner år att ansamlas och omvandlas till det potenta raketbränsle som driver vårt industrisamhälle. Allt detta är vi på väg att bränna upp på några generationer.

Oljeepoken är ett förbi-flimrande ögonblick i människans evolution men dess exceptionella avvikelser har blivit vårt normaltillstånd.


Ett rotlöst samhälle tappar förmågan att förstå större sammanhang och skeenden bakom flyktighetens kulisser. Här är tekniken vår största fiende. Den förblindar våra sinnen och gör oss än mer oförmögna att se de problem som tekniken står svarslös inför.

Björn Forsberg

onsdag, juli 13, 2016

Min första jour



Min första jour på Ersta efter nio månaders tjänstledighet innebar arbete hela natten, rena rivstarten med andra ord. Det kändes bra.
Efter att ha vattnat potatislandet och smakat på egna vinbär och planterat om min första rosenbuske kommer jag nog att sova gott.

Min första ros



söndag, juli 10, 2016

Aversion



Olof kommenterade min aversion mot vindkraftverk så här :

Då får man bara konstatera att man bara inte gillar dem och titta på något annat...

En spännande kommentar, som får mig att tänka i alla möjliga riktningar.

1

Om man vistas i en trakt med vindkraftverk så är det för mycket begärt att man skall titta på något annat, det är en receptiv - kognitiv - omöjlighet. Lika orimligt som att inte se att det kommit in en naken person i rummet. Inbillar mig att vi kan vara överens om det.  
2
Det som är speciellt med vindkraft är den ovanliga ont-gott-profilen. Vi är vana vid att det som är av ondo kan smusslas undan och paketeras eller göras osynligt, mycket slipper vi se, farorna blir inte av kött och blod utan abstrakta siffror, maten och kläderna vi köper har en historia som inte syns, 
osv. Vindkraft är fossil-fritt  och av godo, men till skillnad från så mycket av ondo så tvingas det visa upp ett fult tryne till allmän beskådan. Orättvist.
3
Av ovan skulle man kunna dra slutsatsen att om nu vindkraften är bra (alla anser inte det) så får man finna sig i att det är fult. 
4.
Alla bryr sig inte om skönhet. 
5.
Smaken är delad, det är inte givet att vindkraftverk är fult.
6.
Om det byggs vindkraftverk utanför mitt fönster flyttar jag.
7.
Om det byggs vindkraftverk överallt går jag under jorden.
8.
Förstår inte varför jag reagerar så starkt.
9.
Aversioner (mot t.ex människor eller maskiner) kan man sopa under mattan eller ta på allvar.
10.
Jag tror att den här aversionen är del av en större aversion, mot det som inte tar hänsyn och smälter in.

På allvar


Innan vi vände kosan mot storstaden blev det Alvaret en gång till

fredag, juli 08, 2016

Konservativ



Skulle önska att jag kunde påverka mina hjärnceller så att de inte tycker så illa om moderna vindkraftverk. Eller omvänt, inte blir så förälskad i gammal arkitektur, som smälter in, istället för att spjärna emot.
BILD : Öland. Tillräckligt långt bort smälter även den nya snurran in.


PS
Kan man  vara radikal och konservativ på samma gång ??

Nationell samordnare



Det känns barnsligt och omoget att vara beroende av förebilder och idoler. Men det kanske är mänskligt.
Skall erkänna att jag vaknade ur den politiska sommar-dvalan när Isabella Lövin för en liten stund sedan på (det döende) miljöpartiets pressträff i Almedalen tillkännagav att Svante Axelsson utsetts till nationell samordnare för ett fossil-fritt  Sverige.
Axelsson klev upp på scenen och lyckades inom loppet av någon minut få åtminstone mig att känna Yes we can ! Genom att bl.a påminna om vad vi faktiskt uppnått och våra enormt goda förutsättningar.
Axelsson var på den korta stunden så övertygande att jag kom att tänka på en duktig försäljare av någon skräpprodukt. Men det är nog orättvist mot den f.d generalsekreteraren för Naturskyddsföreningen. Utan här handlar det om en sann inspiratör, i ett minst sagt vällovligt ärende.
Lycka till !


torsdag, juli 07, 2016

Rättelse


Tur man inte har så många följare. Slottet på Öland heter knappast Sofiero, som jag skrev igår, utan Solliden.

Utopi ..



Det är sorgligt när vi tar för givet att vi alltid väljer det som gynnar oss själva (what´s in it for me). Att välja det som känns rätt men kanske missgynnar mig själv i det korta perspektivet är en dröm, en utopi.

Det är viktigt att framhålla, vilket Nina Björk också gör i Lyckliga i alla sina dagar, att de som utför egoistiska handlingar inte nödvändigtvis är egoister. Problemet ligger på ett annat plan. I en värld där marknad, penning, vinning, tävling, konkurrens, kalkyl och kvantitet behärskar våra liv, samtidigt som vi törstar efter mening, gemenskap och kvalitet , där uppstår paradoxer.
Paradoxer som visar sig tydligast när det som är dygd i det lilla är ogiltigt i det stora, och tvärtom.
Förnöjsamhet och sparsamhet är av godo i familjen, men förkastligt i en tillväxtekonomi.
Girighet är vedervärdigt kompisar emellan, men en självklarhet i en konkurrensekonomi.
Förhärskande paradoxer, som förminskar betydelsen av den enskildes val.

Hur vi hamnade där är inte lätt att säga, och hur gärna vi än vill så är det svårt att ge någon skulden. Vill helst inte använda ordet, men nog är det ett "systemfel" när människor känner sig tvingade att leva omänskliga liv.