Nog har jag, kanske i takt med att testosteron-nivåerna sjunker och bekräftelsebehovet minskar, blivit bättre på att uppskatta det lilla. Det där som egentligen, i en tillväxtekonomi, inte borde räknas alls.
Grannen en trappa upp (utan hiss) såg mig komma ut ur cykelförrådet häromdagen. Häpen. - Jasså, det finns ett cykelförråd, det visste jag inte. Av någon obegriplig anledning har jag 4 nycklar till det där förrådet, och grannarna inga, inte undra på att det är gott om plats.
Så nu har jag delat med mig, och fått lite uppskattning, som räcker en god stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar