Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

fredag, januari 30, 2015

Befängt




Inte första gången jag lägger ut bilder av mitt skrivbord på jobbet, och säkert inte den sista.
VC står för ventrikel-cancer, d.v.s cancer i magsäcken, det som i många år var mitt specialområde.
Legobitarna är ett fynd i grovsoporna.
Ur kåpan dricker jag min lunchsoppa.
I hinken ligger en pingisboll.

Det är en ganska bra sammanfattning av det goda livet.
Utan mat, utan energi, tar man sig inte vidare.
Utan hälsa, utan hjälp, står man sig slätt.
Utan lek är livet väldigt trist.

PS
Behöver vi det som reklamen lockar med, utöver mat, hälsa och lek tillsammans med andra ?
Det låter befängt (2015), men jag tror inte det.


torsdag, januari 29, 2015

Det som räknas ..




Sjukvården drabbas med jämna mellanrum av nya styrmodeller som gärna hämtas från industrin och lanseras av (företrädesvis amerikanska) konsultfirmor. De har olika benämningar men bygger alla på övertygelsen att allt kan mätas. Tidigare har vi haft TQM (total quality management), LEAN, NPM (new public management), det som nu ska frälsa oss kallas VBV (värdebaserad vård).

Men Alfred Einstein hade nog rätt :

Everything that can be counted does not necessarily counts
Everything that counts cannot necessarily be counted.


Debattinlägg i Läkartidningen.
Slutreplik

tisdag, januari 27, 2015

Inte jag



I morgon har jag mottagning, med utsikten ovan.
Ändå knorrar jag.

Bortskämd och otacksam ? Kanske.
Men vem kom på att Utsidan, Utseendet och Utsikten betyder mest ?
Inte jag.

Lurad ?

Nu har jag sagt allt jag tycker ..



Tisdag.

Nabila Abdul Fattah tackar för sig som ledarskribent på Dagens ETC.

Mina perspektiv är slut nu. Nu krävs det nya ögon, nya åsikter, nya tankar som ska få inta den här positionen för att sprida kunskap och så ett frö av nya tankar hos er.
Att fastna i proffstyckarträsket är ingenting att eftersträva. En människas legitimitet har mer att göra med vad hen gör än vad hen tycker. Och nu har jag sagt allt jag tycker, så nu är det dags för mig att fortsätta med mitt görande.  .. Det är aktivismen som är målet. Inte debatten. Åtminstone för mig.

Vore förmätet om jag bara instämde. Känner hur som helst stark sympati.
Lycka till !

måndag, januari 26, 2015

Avundsjuk ?




För det mesta brukar jag nicka instämmande åt ledarna i ETC. Men inte idag.
Här är ledaren.
Och här en reaktion, som ETC - redaktionen förstås kommer att ogilla :



Läser med stort intresse Andreas Gustavssons upprörda ledare över SVT- dokumentären om familjer på äventyr. Och undrar om det är något fel på mig, som inte alls blev lika upprörd.


Världen är orättvis, djupt orättvis, det vet vi. Talet om alla människors lika värde, att alla skall ha samma chans, är inte mer än en from förhoppning , som inte precis är på väg att infrias. Men vad det är som blir så stötande med just det här programmet, det förstår jag inte. Skulle de här människorna mer än andra vara likgiltiga för att alla inte har samma möjlighet ? Har de på något sätt profiterat eller satt andra i kläm med sina upptåg ? Eller är det SVT som inte tar sitt ansvar ?

Familjen som seglat i 7 år såg inte så glada ut, man blev inte precis lockad. Men familjen som efter flera besök bestämde sig för att flytta till Nya Zeeland inspirerade. Anspråkslösa, omtänksamma, harmoniska, och trötta på att springa i ekorrhjulet - vem är inte det ? Dottern som väljer att flytta till sin pappa i Brasilien nämns inte i ledaren, hur kan man kritisera henne ? Och familjen Hammarberg som lever i Indonesien för att delta i ett biståndsprojekt, hur passar de in i föreställningen om den urartade ”individförädlingen” ?

Oändligt mycket mer upprörande än de här familjerna, med mer mod i sig än de flesta av oss, är väl den passivitet och hyckleri som utmärker oss andra. Vi ondgör oss dagligen över bakslag och försämringar som i  ett globalt rättviseperspektiv borde vara helt ointressanta, vi beklagar andra människors olycka, för att nästa sekund avnjuta något underhållande. Det dåliga samvetet övertäffas hela tiden av den överlägsna och präktiga inställningen att vi kan kräva och konsumera på ett sätt som bara kan komma en minoritet till godo.

Dristar mig att spekulera i att den där företagsamma familjen som drar till Nya Zeeland har större förutsättningar än de flesta av oss att vara goda medmänniskor, skulle inte alls bli förvånad om de förutom att ordna sin försörjning också startar någon form av välgörenhet.

Jag kallar och känner mig som vänster, men är främmande för den här typen av angrepp på individers rätt att förverkliga sig.



Eric Secher




lördag, januari 24, 2015

En för alla ..


Forts.

Bästa tänkbara exempel på hur onda cirklar av rädsla kan brytas, på hur problem blir möjligheter : HÄR.
(Reportage Åsa Secher, Gustav Gräll)

När jag var liten drömde jag om att resa ut i världen, men världen kom till mig istället och det har gett mig väldigt många nya vänner
Föreståndare Hagar Schön

En för alla ..




Forts.

Borde kanske satt ett "eller" mellan de bägge frågorna, som jag uppfattar som varandras motsatser.
Idag offrar sig många för några få, i längden är förstås alla förlorare. Om en för alla, alla för en gällde skulle ingen behöva offra sig. Om girigheten byts ut mot en längtan att inte skada eller göra illa blir det vi idag kallar offer istället en ynnest, den ihåliga tillfredsställelsen att sko sig själv byts ut mot glädjen att finnas till för andra, som finner samma glädje i att finnas till för mig.
Tror det är många som har en sådan längtan, men ekonomismen-konsumismen-tillväxten kräver att vi håller den tillbaka.
Kanske skall man byta ut offertänkandet (för oss som är gynnade just nu skulle det innebära att skära av den gren som försörjer oss) mot tanken att vara en förebild för andra. Man byter pedagogik, istället för att tvinga fram så lockar man fram. Den girige kan bemötas med girighet, men också med generositet, den besvärliga skolpojken kan straffas, men också ges ansvar och förtroende. Vi har ett val att avgöra vilken "varg" vi föder.

Tjatigt, men det handlar om att våga känna tillit.

- Men om du faktiskt inte litar på den andre.
- Man måste våga ..
- Du har t.ex sagt att du inte liter på sverigedemokraterna.
- Det är sant, det är svårt. Delvis för att vi är otränade ..
- Tycker du slingrar dig.
- Ja, …du har rätt .. lever inte upp till de vackra orden ..
- Du kanske borde vara mer konkret ?
- OK ..
- Kom igen !
- Hm, kom att tänka på Skavlan igår. Somalierna som fick hjälp att
  starta ett bandylag, tack vare det fick de kontakt med svenskarna
  på orten, främlingskapet minskade.
- Mer ?
- Den västsvenska SD-kvinnan som intervjuas i programmet
   Fosterland, istället för att ifrågasätta hennes (minst sagt överdrivna)
   rädsla för främlingar skulle man ordna så att hon fick lära känna
   och komma nära, då skulle säkert hennes rädsla minska.
- Och du själv ?
- Jag är rädd för de rädda, men det gäller kanske alla ..
- Hur då ?
- Alltihop är en ond cirkel av rädsla.
- Hur då ?
- Muslimer är (på rätt goda grunder) rädda för västerlänningar,
  SD är rädda för muslimer, jag är rädd för SD, osv
- Så vad gör vi ?
- Vi göder den orädda vargen fem dagar i veckan, och sen slänger
  vi till den rädda några bitar över helgen, för att inte bli lurade.
  Vi kan kalla det för 5:2, det är ju inne.
- Där tycker jag, för en gångs skull, att du fick till det.
- Tack !
  

torsdag, januari 22, 2015

En för alla ..



2007 åtog jag mig dag ut och dag in i flera månader att vara hare åt de andra cyklisterna.
Det straffade sig till slut, och jag fick vända hem innan vi kom i mål.

Här hemma lever jag långt över jordens tillgångar.
Det är hittills inte jag som betalar priset,
det gör andra.

En för alla, alla för en ?

Någon eller några måste offra sig ?



onsdag, januari 21, 2015

Tyvärr



Vi kommer säkert till sans
och slutar upp med rovdrift och överkonsumtion

Men förste måste jorden gå under,
nästan ..

Att bara vara nöjd
utan att vara tvingad,
glöm det


.. än att patienten blir det ( Birger Schlaug)



Slitet skrivbordsunderlägg på jobbet

I wish

Skulle önska att man kunde försörja sig på att sitta på fik och titta på folk.

tisdag, januari 20, 2015

Riddarhuskajen




Helene Schjerfbeck ?

Det ordnar sig


Förutsättningslöst återvände jag till Dator Service, fick omgående sitta ner i en skön soffa tillsammans med en vänlig serviceman. Medan han knappade och körde igenom några reparationsprogram (?) och ändrade tiden i datorn från 2001 till dagens datum hann jag ställa ett antal dumma frågor om hur en dator fungerar och vad som kan ha hänt när den servades. Och simsalabim så gick den.
Jag tackade, han reste sig, jag blev sittandes kvar i soffan. För att njuta en liten stund till av den där sköna känslan som infinner sig när saker ordnat upp sig. Och den irrationella (?) tanken dyker upp att " det här missödet skulle jag inte velat vara utan".

måndag, januari 19, 2015

I värmen



I kväll bjöd arbetskompisarna på middag med anledning av jag som förste man klamrat mig över sexti-strecket. Dr M höll ett tal som värmde, vi åt och drack och trätte om manligt och kvinnligt, det var en kväll helt i min smak.
Förra helgen var vi de närmast sörjande (av samma anledning), på min uttryckliga önskan hjälptes vi åt med handling och matlagning (nåja .), det blev precis så som jag hoppats.
På "den rätta dagen" bjöd mamma och pappa, trots alla handikapp, på hemlagad middag.

Slutsatsen är så självklar, och så enkel.
Kärlek, omtanke och gemenskap betyder mest.
Allt annat kommer i andra hand.


söndag, januari 18, 2015

Respekt

Knappar ner några rader från telefonen ..
Min dator har varit på "service", nu fungerar den inte alls. Samma öde som drabbar vissa patienter ; man kommer in frisk och går ut sjuk. Nyttigt. Och kostsamt.

Såg andra avsnittet av Fosterland, SVT 2, kl 20.00, om nationalism. Sympatiserar med programledaren Fredrik.
"Jag försöker lyssna och förstå deras ståndpunkt, men känner att de inte är beredda att göra detsamma. Viljan måste finnas på ömse håll, inte bara i ena riktningen, annars är det meningslöst."

Respekt för oliktänkande är oförenligt med främlingsrädsla ?
I morgon går jag en match med Data-Service,utan förutfattade meningar .. 

torsdag, januari 15, 2015

Två vargar


En gammal indianhövding satt och pratade med sin sonson. Han sörjde djupt en tragedi som inträffat i familjen.
"Jag känner att jag har två vargar som kämpar mot varandra i mitt 
 hjärta. En av dom är våldsam, hatisk och hämndlysten. Den andra
 är kärleksfull, förlåtande och medkännande." 
Sonsonen frågade: 
- Vilken varg kommer att vinna, farfar ? 
- Den jag matar.

tisdag, januari 13, 2015

Otacksam

Min dator är på service. Eller rättare sagt, jag har fått en ny i present och blivit fundersam över hur slut min nuvarande egentligen är. Den allmänna meningen är att jag tänker fel.
Det gör jag säkert.
Till saken hör att jag inte varit tydlig med min tveksamhet till att byta ut det som fungerar, och framstår därför nu som en otacksam velig-Petter. Och det är jag.

Det är svårt att vara människa. Men det vore skam å klaga, när man bara brottas med lyxproblem.

måndag, januari 12, 2015

Rädsla


Paris
Stockholm
Madrid

Har inte haft anledning att fundera särskilt mycket över tryckfrihet, eftersom jag fått den med modersmjölken och aldrig utsatts för några hot p.g.a mina åsikter. Men så har det inte alltid varit, och så är det inte idag, för väldigt många människor.
Det är lätt att rent allmänt stå upp för tryck - och åsiktsfrihet, svårare blir det, inser jag nu, att avgöra vilket ansvar som följer med friheten. Som väntat /som sig bör finns det olika meningar. Birger Schlaug betonar hänsyn till den som kan känna sig sårad, Johan Ehrenberg ger satirikerna fria händer, Peter Wolodarski påminner om att det fria ordet kan användas i propagandasyfte, och att man faktiskt har rätt att häda.
Vet inte på vilket ben jag skall stå. Det tar emot att alltför starkt betona hänsyn till mottagaren, samtidigt som jag tycker att hänsynstagande är ett uttryck för mognad. Men det kanske är en lyx som den priviligierade  kan kosta på sig, inte den utsatte ?

Hoppas att Frankrikes nine-eleven 2015 får andra konsekvenser än Amerikas 2001 ?
Inte mer rädsla, utan mindre.




lördag, januari 10, 2015

Dilemma



Vill gärna tro på yttrandefrihet, men hur förhåller man sig till den som inte gör det ?
SD får ha sina uppfattningar för mig. Men kommer jag att få ha mina om de får bestämma ? Troligen inte. Den godtrogne riskerar, likt Chamberlain, att bli lurad ?
Jimmie Åkesson lyckades sånär dupera mig, få mig att tro att SD är ett parti som andra. Det tror jag inte längre.

- Men du brukar tala varmt om tillit.
- Ja ?
- Att tillit föder tillit, att mistro föder misstro.
- Ja ..
- Att om man verkligen tror på tillit så får man också vara beredd
  på att av och till bli lurad.
- Du har rätt, vi har ett dilemma. Var drar man gränsen för
   när tilliten upphör ?
- Det skall du kunna svara på !
- Jag vet ..



torsdag, januari 08, 2015

Imagine



A dream you dream alone is only a dream
A dream you dream together is a reality
John Lennon

Med på båten




Som okunnig, intuitiv och känslobaserad amatör riskerar man att av och till gå vilse i debatten. Men det kan också vara så att man faktiskt är inne på ett intressant spår men inte förmår att reda ut begreppen.
I  den s.k decemberöverenskommelsen kändes marken inte mer än jämnt säker.
Blev därför glad att läsa statsvetare Leif Lewins understreckare i SvD igår, som redogör för parlamentarismens historia i Sverige, med fokus på oppositionens roll. Är den, som Lewin spaltar upp det, att vara ansvarsutkrävande eller att vara programförverkligande ? Dvs, att ställa den sittande regeringen till svars eller försöka få gehör för så mycket som möjligt av sina egna idéer. I Sverige har vi  dels ett omfattande utredningsväsende, dels en vana att bearbeta ärenden i utskott innan de läggs fram för riksdagen, båda dessa traditioner leder till att oppositionens roll framförallt blir programförverkligande, enligt Lewin.
Och det är väl precis den känsla man går och bär på. Det är ett givande och tagande (bakom kulisserna), för oss åskådare uppfattas det som att alla rör sig in mot mitten, de ideologiska skiljelinjerna blir inte synliga. Och kanske framförallt, de stora och avgörande frågorna ( ekonomiskt system, jämlikhet, miljö ..) behandlas som futtiga löneförhandlingar, och inte som de stora frågor de är.

Låt vänstern köra vänsterpolitik så länge de sitter i regering, låt Alliansen köra högerpolitik, och låt väljarna bestämma vilket man föredrar. Så tycker en amatör.

- Men det kanske inte är svart eller vitt, vänster eller höger ?
- Nej, jag brukar också hävda det.
- Men inte nu ?
- Nej .. jag tycker faktiskt att det där med vänster och höger fortfarande
  har bäring.  Det handlar ytterst om avvägningen mellan individen och
  kollektivet. Om man ställer upp på " till var och en efter behov och från
  var och efter förmåga ", eller om man vill betona att alla i första hand
  har ansvar för sig själva. Den avvägningen brottas inte bara politiker
  med, den stångas vi alla med, varenda dag.
- Det första synsättet kan väl betyda att somliga åker snålskjuts. Och
  det andra att alla blir egoister. Vad är det för fel på mitt - emellan ?
- Nej, egentligen inte. Om världen kunde betraktas som en liten familj,
  så skulle jag hålla med dig, man ger och tar i samförstånd. Men i en
  värld som löper amok, där vi så innerligt behöver sansa oss, så tror
  jag skiljelinjerna behöver tydliggöras.
- Nu hör man vilken sida du håller på.
- Jo, jag förstår det. Men jag respekterar allmänna val. Om flertalet vill
  fortsätta med tänk - i - första - hand - på - dig - själv så får jag väl
  vackert sitta med i båten när vi kapsejsar. Sitta i någon egen livbåt
  vill jag inte.
- Det låter dystert.
- Ja, jag vet.

Leif Lewin
Med i matchen
 
  

måndag, januari 05, 2015

Emotioner, igen




KÄNNS
 häftigt att kaninen fick vara med 
05.23 ..

Emotioner




Läser i Läkartidningen en telefonintervju med Hans Rosling, som för tillfället är stationerad i Liberia som rådgivare i arbetet att helt och hållet eliminera smittan i landet. I oktober insåg han att den här smittan kunde gå helt över styr om vi inte agerade, och därför har han tillfälligt tagit paus från alla andra uppdrag för att på plats bistå med sina epidemiologiska kunskaper. Den store optimisten är uppenbart skakad.

Så får han en fråga där jag hoppar till på svaret :

Jag vet att du ogillar frågan - men ser du optimistiskt på de kommande månadernas utveckling  ?
Det finns ingen plats för emotioner här. Min uppgift är att vara saklig.
...

Och så nästa fråga :

Vilka lärdomar har du dragit av tidigare arbete med epidemier ?
Jag lärde mig hur man arbetar i ett samhälle där människor i extrem fattigdom har drabbats av stigmatiserande sjukdom. Man kan inte åka rakt ut i byar med blanketter som folk skall fylla i. Istället får man börja med att kontakta politiska och religiösa ledare och sedan den lokala ledaren i byn och därefter familjeöverhuvudet. Först därefter kan man närma sig människor som kan vara smittade och kartlägga deras kontakter. Det är en förtroendekedja som tar tid att bygga. Förtroendet kommer aldrig att uppstå mot staten eller en organisation, utan mot den som besöker de drabbade.

Det finns ingen plats för emotioner här. Min uppgift är att vara saklig.
Det svaret sammanfattar på något sätt hela vår världsbild. Sorgligt, eller dråplig om man så vill, blir det när världsbilden rasar i nästa andetag. För vad, om inte just emotioner, är det när man bygger upp förtroende och respekt människor emellan ? Och detsamma gäller i alla livets skiften, och ändå intalar vi oss hela tiden att bara det som kan mätas är det som räknas. Om det vore så enkelt skulle vi väl inte ha något klimathot, bara som ett exempel, eftersom alla för länge sedan sålt bilen och slutat äta kött.

Riktigt sorgligt blir dom om man betänker att vi går omkring med en hjärna gjord för ett liv på savannen, där snabba, känslomässiga beslut och förtroende var avgörande för överlevnaden, när vi i själva verket borde överlämna alla större beslut till datorer. Sorgligt, inte för att det i och för sig är omöjligt att låta maskinerna ta över, utan för att meningen med livet inte handlar om fakta, utan om emotioner.

Igår eftermiddag åkte jag skridskor med mina barn. Solen sken en kort stund, isen var spegelblank, vi lät bli att hetsa, vi bara njöt, det var en välsignad stund, full av mening. Som inte går att mäta.

Människan är ett emotionsdrivet djur som fått förnuftet som en tveeggad bonus
Förnuftet sitter ytterst som en mössa.
Den lilla mössan lider av storhetsvansinne.
(Åsa Nilsonne)

Amen

Läkartidningen

söndag, januari 04, 2015

Vad kan man mer begära ?



Källtorpssjön, idag

Astrid


















Förstod av andra att man borde se de tre programmen om Astrid Lindgren, så det gjorde jag igår.
Det är hisnande och tänka att den där redaktören på Vimmerby tidning som utanför sitt äktenskap gjorde Astrid med barn i unga år skulle komma att påverka inte bara hennes liv utan även så många andras. Hon brann för utsatta, inte bara barn, och hon kom att påverka människor världen över, som Per Svensson framhöll, i en omfattning som inte kan överskattas. Enastående. Till slut blev hennes inflytande, tillsammans med Expressen och makarna Strömstedt kanske lite väl stort, sett ur ett demokratiskt perspektiv ?
Hon skrev om starka flickor och ensamma pojkar. Och höll av sin pappa. Det hedrar henne :)


Goda Nyheter




Är så van vid att tänka negativt att man utgår ifrån att det alltid finns en hake när det kommer goda nyheter. Men att USA och Kuba efter femtio år normaliserar sina diplomatiska förbindelser kan väl bara vara av godo ?
Att religiösa företrädare för en gångs skull framstår i god dager tycker jag också är goda nyheter. Men det kanske inte är lika självklart ..

Sedan får man hålla tummarna att Kuba inte blir som Kina, dvs kapitalism utan demokrati och mänskliga rättigheter. Men det kanske är att hoppas för mycket ? :)

Signum

Nina Björk, igen

lördag, januari 03, 2015

Röd flagg



såg ett inlägg på facebook
som gjorde narr av "de bortskämda"
flyktingarna som satt kvar på bussen. 17-tusen likes !
det var även min spontana reaktion, men snart sexti´och härdad
av några års debatterande har lärt mig
att få syn på den röda flaggen,
den som säger ;

- ligg lågt
- ta det lugnt
- det är inte svart eller vitt
- alla har inte kommit till tals
- det kan finnas en hund begraven
- det är inte så enkelt som det framställs
- somliga kanske vinner på den här framställningen
- alla spontant aggressiva reaktioner skall ifrågasättas

Rannsakan


Från bloggen igår

jag ser inte längre samma tjusning 

med frihet och ensamhet

så säger den som alltid kunnat välja fritt,
som aldrig varit utsatt för tvång eller övergrepp,
som bara haft lyxproblem att brottas med.


Att låta sig luras



Hittills har jag mest lutat åt att "vi-lyssnar-på-alla-och-alla-åsikter-måste-respekteras". Och även tyckt att anti-rasistiska attityder och metoder ibland varit förvillande lika rasisternas.
Kanske var det Rossana Dinamarca och hennes kaxiga attityd i riksdagen som fick mig att börja undra om den ständigt tillmötesgående, tolerante och förstående faktiskt kan bli lurad. Jag vet inte, något var det.

Hur som helst var jag väldigt mottaglig för Katarina Mazettis upprördhet i Dagens ETC. Hon tänker inte låta sig luras, hon tänker inte låta sig skrämmas, mellan raderna står det : - Du är inte min talman !
Befriande, igen.

Katarina Mazetti