Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

måndag, mars 30, 2009

Fattigbloggen


Fattigbloggen är verkligen helt rätt. Inget löst tyckande av folk som inte har en aning. Utan väldigt konkret av folk som vet.

En riktig tipslåda hur man klarar sig med små medel. Och åtminstone en liten bit närmare den diskussion som vi så gärna undviker. Vad som är viktigt. Egentligen.

Hatten av för Jessica Ritzen och Aftonbladet !

The origin


Nature History Museum of London uppmärksammar att Charles Darwin fyller 200 år. En vindlande utställning om en man som ställde allt på ända. Av rädsla att bli hånad och missförstådd dröjde det 20 år innan han publicerade sitt sprängstoff.
Vid utgången köper vi varsitt exemplar av The origin of species från 1859.

På planet hem från London läser jag omväxlande ur Väckarklocka av Elin Wägner och The origin av Charles Darwin .
Det slår mig att det ena är lillasysters värld, det andra är storasysters. Är det månne min uppgift som den upplyste fadern att få dem att läsa ur varandras böcker ? I någon bemärkelse handlar de väl båda om "the origin".

lördag, mars 28, 2009

Starbucks coffee


Efter lunch med lillebror och kusinen mitt i multikultistaden skulle storasyster arbeta några timmar i sitt alglaboratorium, lillebror ta planet tillbaks till Zurich , kusinen slå sig ner i föreläsningssalen på international business school medan pappsen förväntades uppföra sig som en anständig turist. Men det gick inte så bra.
Gled in på Starbucks coffee, slog mig ner i en sanslöst skön fåtölj, slumrade en liten stund, för att sedan grotta jag ner mig i Elin Wägner och Väckarklocka. Där satt jag bekvämt i två timmar. Och slapp rusa efter sevärdheter. Dom kom liksom till mig. Gästerna avlöste varandra som skådespelarna på en teaterscen. Huvudnumret var två spansktlande kvinnor som pratade som för publik. Inte blev det sämre när en av dom började storgråta.
För att öka spänningen ytterligare smög jag ner på toaletten men lät telefonen och ryggsäcken vara kvar. Bara för att testa om dom är så snälla och ärliga i multikultistaden som jag fått för mig. Vilket härmed bevisades.

Multikulti


Läser DN på nätet från andra sidan Nordsjön. Från den här multi-kulti-staden där urinvånarna verkar vara i minoritet. Det känns som integration. Men jag kan ha fel.

Avstår från detaljerna om styrkemannen som vann Lets dance. Någonting måste ju ha blivit fel.
Hoppar även uppslagen om Carl Bildt och uppropet för Dawit Isaak. Vill inte bli alltför upprörd så här på semestern. Håller förstås tummarna för aktionen, bara jag slipper att återigen bli påmind om hur ögontjänande dagens offentliga är. Har i P1 under året hört utrikesdepartementets presskontakt snorkigt avvisa (vanliga) människors vädjan till ministern att handla. Men nu kanske det passar. Inte för att engagemanget ökat eller för att något i sak förändrats. Utan för att det vankas poltiska poäng.
(Asch da, nu blev jag visst upprörd i alla fall...)

Då känns det bättre att bli bekräftad angående gårdagens fundering kring återgivandets svåra konst. Aftonbladet har en fattigblogg som upprör. Ett försök från journalistiken att vara någonting mer än "gäst hos verkligheten". Synnerligen intressant !

Sen blir jag som vanligt glad när det går vägen för C harlotte Kalla. Långsamt börjar förväntningarna på henne att anta rimliga proportioner.

fredag, mars 27, 2009

Att återge


Storasyster bor och jobbar i London.

Vilket omöjligt uppdrag det egentligen är att återge för andra. Och ändå har vi sådan tilltro till vad text, siffor och bilder kan förmedla. Tilltro som ofta räcker för att ha en bestämd åsikt eller för att fatta drastiska beslut. T. ex en röntgenbild och en kort journaltext. Eller en kort filmsekvens från någon krigsskådeplats och ett expertutlåtande från TV-studion. Det räcker.

Under flera månader har jag hört mycket och sett massor av bilder. Och inte fått någon uppfattning alls. Nu har jag varit här ett knappt dygn. Och bilden är glasklar. Storasyster har det bra i London.

Journalistlillasyster har det inte lätt. Som skall återge för andra.
Marinstorasyster har det lättare med sina alger. Forskare nöjer sig med siffror.

onsdag, mars 25, 2009

Vem bryr sig ? (DN)


Somligt fastnar mer än annat när man läser tidningen på morgonen.
"Det är lätt att bli självgod när man hjälper andra och kanske tror att man är förmer än sina medmänniskor. Fortfarande brottas jag med det här med solidaritet. Risken är ju att att man gör de goda gärningar för att andra ska tycka att man är en bra människa och för att man själv vill verka viktigare ändra."
Säger Maria Langerfors i dagens DN - Insidan - Vem bryr sig ?

tisdag, mars 24, 2009

Claes Hylinger


Bara som exempel.
Jag har fem böcker av Claes Hylinger. Fem böcker som jag tycker mycket om. Men som jag troligen inte kommer att läsa om.
Taoisten i mig frågar sig oroligt. Vad finns det för anledning att behålla de fem böckerna ?
Är det inte lika bra och visa i handling att jag förstår att allting är förgängligt ?

Ledarskap


I iskall motvind styrde jag imorse kosan mot Danderyds sjukhus. Kliniken som lyckats pressa sina tider för operation av övervikt från 90 till 45 minuter och bytestiderna mellan två operationer från en timme till 25 minuter.
Det rådde god stämning, alla verkade motiverade ungefär som teamet runt ett formel-1-stall. Produktions - och tävlingsinriktad sjukvård när den visar upp sig från sin bästa sida. Ungefär detsamma som man upplever på Cityakuten. Alla drar åt samma håll. Och ingen verkar ha behov av att ifrågasätta om det man håller på med egentligen är klokt och meningsfullt. Teamkänslan och gemenskapen är det viktiga.
Någon skulle väl kalla det för gott ledarskap.

I den lika kalla medvinden hem var jag som vanligt lite kluven.

Kollega B slutar efter åtta år av hängiven och lagom uppkäftig tjänstgöring. Ikväll var det avtackning med presenter, tal och starkt kryddad indisk mat. Hoppas han kände uppskattningen. Från kliniken där ledarskapet inte varit lika tydligt.

söndag, mars 22, 2009

A big big world


Anna A fortsätter rapportera från från Tour d Afrique. Tanazania motsvarar hennes förväntningar på vad Afrika skall erbjuda en västerländsk resenär. Vilda djur, mindre trafik och en mer timid lokalbefolkning.
Debatten som initierades av bland andra Karl Kula är väldigt spännande. Rekommenderas.

Imorse trätte vi, av någon anledning, om sångerskan Emilia. Jag hävdade bestämt att hon har utländskt påbrå men fick idel mothugg.
Wikiipedia kunde meddela att hennes pappa heter Teshome Mitiku och kommer från ETIOPIEN. Landet som är befolkat av "fega jävlar" och "lata ärslen".

Vad gör man ? Utmanar Anna m. fl i någon slags i tävling i förståelse för andras belägenhet ?
Människan är utrustad med så kallade spegelneuron som gör oss extremt förmögna att sätta oss in i andras situation.
Men samtidigt har vi en väl utvecklad rädsla för det som uppfattas som främmande.

För en läkare är det en självklarhet att människor som är satta under press (av oro, rädsla, smärta, allvarlig sjukdom) inte lika självklart kan ställas till svars för sina uttalanden och handlingar.
I konsekvensens namn kanske man skall ha en försonande inställning till alla hemskheter som Anna skrivit på sin hemsida ?


It s a big big world sjunger halvetiopiska-halvsvenska Emilia.
Vi cyklar genom Afrika för att vidga våra vyer.
Inte för att krympa dom.

Målilla


Det blir en trevlig och uppsluppen middag på Södermalm. Kusinen från Lund får en snäll bild av huvudstaden.
Vid grannbordet sitter fyra frusna entusiaster som återvänt från studenternas IP och kan rapportera att Edsby-sviten är bruten.
Närmast mig sitter Roger som är ICA- handlare i Målilla. Han bjussar ordentligt och efter ett tag är hela sällskapet inbegripna i Målillas angelägenheter. 1800 invånare, som alla älskar speedway, bor i en djup svacka bakom småländska höglandet.Och därför kan temperaturen i Målillla bli både högre och lägre än någon annan stans i Sverige.
Butiken övertog Roger av sin far för 36 år sedan och sen dess har han kämpat tappert mot Konsum. Som har ett bättre läge närmare stora vägen. Men nu verkar han beredd att vika ner sig.
- Har man jobbat från halvsju på morgonen till åtta på kvällen i 36 år har man väl gjort sina timmar, resonerar han.

(Bilden visar den berömda termometern i Målilla.)

Sani kebab, persiska bakverk och svenskt A-lag.












Fortsätter mitt flirtande med de mindre bemedlade förorterna.

Tensta Konsthall har återinvigts. Det är rymligt, entusiastiskt och lagom svårsmält.
Cyklar vidare över Järvafältet och hamnar i Husby där jag lunchar på Sani Kebab . Vänligt, mysigt, välsmakande och , det låter kanske inställsamt, väldigt proffsigt. Multikulti när det är som bäst. Kan inte riktigt slita mig utan glider in på bageri Yan som ligger runt hörnet. Där ringlar en lång kö av ivriga och förväntansfulla som skall handla av de persiska bakverken. Intar min fika, som här kostar 12 istället för 20 kronor, och slår en signal till restaurangen på Södermalm för att boka bord till kvällen.
Den naive lämnar (motvilligt) Husby full av förtröstan.
Tillbaks över Järvafältet mot Rinkeby lyssnar jag på P1. En välartad sverigedemokrat berättar lyriskt om sina ideer hur man, för allas bästa, skall skicka tillbaks de här människorna till sina hemländer. Har de inga hemländer (typ kurder och syrianer) får man ordna så att de får det (!)
Hemvändade resenärer kastar sig i fina bilar ut från Bromma flygplats och jag blir sånär påkörd.
I kanten av Ulvsundasjön står två svenska A-lagare och provar fiskelyckan. Deras kompis står femtio meter ut på den blåsvarta, sorbe-mörjiga marsisen. Och riskerar helt klart sitt svenska A- lags- liv. Jag tar mitt kort, funderar lite över vad jag gör när isen under honom brister. Och rullar vidare.

Har avtalat med Pontus Herin (överklasskillen från Veckans Affärer som tog familjen med och flyttade till Tensta) att komma till sjukhuset på Södermalm och berätta om sina försök att utmana våra fördomar.
Boken han skrivit, " I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra", kan varmt rekommenderas.

torsdag, mars 19, 2009

PSA


Det pågår en stor urologkonferens i Stockholm. PSA är förstås på tapeten.
Om 10.000 män testas kan sju liv räddas, visar en ny europeisk studie utgången från Lund.

DN ställde två frågor till några av profeterna på stämman.
1. Har Du tagit ett PSA - test ?
2. Skulle du rekommendera en vän i 50-årsåldern att ta ett PSA- test.

1. Nej, jag tänker inte testa mig. Även om jag skulle ha cancer är risken att dö så liten. Jag hinner dö av någonting annat.
2. Han måste ta ställning själv. Jag råder honom att väga in faktorer som att risken att en eventuell prostatacancer är livshotande är minimal. Risken är däremot stor för en cancerdiagnos som i onödan leder till ångest, behanadlingar och biverkningar.
(Jan-Erik Damber, professor i urologi på Sahlgrenska Akademin).

1. Ja, det är klart. Jag har testat mig sedan början av nittiotalet. Jag måste ju tro på det jag jobbar med.
2. Ja, jag rekommenderar honom att ta testet. Forskningen talar för att det räddar liv. Det räcker.
(Per-Anders Abrahamsson, professor i urologi vid Lunds universitet).

En engelsk och en ungersk urolog hade låtit testa sig. Men de tänkte inte göra om det...

Tydligare än så blir det inte.
Det finns inga objektiva sanningar.
Det finns lika många världar som det finns människor.
Tro inget annat.


(Bilden från prostatcancer.nu)

onsdag, mars 18, 2009

Olydnad

Läste en artikel i Läkartidningen skriven av professor i medicinsk etik. Blev inte klokare.
Diskuterade med polarna det etiska i att inkludera patienter i studier som man själv aldrig skulle delta i.
Bara för att vara någon till lags.

Olydnad.
Den bästa uppfostran man kan ge sina barn är kanske att lära dom - olydnad.

Mästarnas mästare


Per Elofsson vann inte helt oväntat Mästarnas mästare. Stackars Erika Johansson fick återigen visa upp för svenska folket att hon sviker när det gäller. Fotbollsspelaren Malin Moström hade osis att den avgörande grenen handlade om det enda hon inte hade - armstyrka. Men nog blev det några publik - och stilpoäng när hon satt 4 minuter mot väggen med knäna i 90 grader utan uppehåll. Världsmästare Elofsson fick resa sig två gånger för att släppa fram syret.

De sista programmen blev oroväckande lika förnedring - såpa - Robinson - förebilderna. Men som helhet höll programiden. Mycket tack vare den genomsympatiske programledaren Micke Leinegard.

tisdag, mars 17, 2009

Ringvägen

Anna Odell


Anna Odell riskerar fängelse för sitt konsthyss på Liljeholmsbron.
Jag satsar min bloggpeng på att hennes examensprojekt blir provocerande. I ordets bästa bemärkelse.
I maj får vi veta. Om inte konstnärinnan åker i fängelse. För falskt larm, ofredande, oredligt förfarande och våldsamt motstånd.

Hederligt polisarbete

Tjuvlyssnar på docenten i rummet intill som instruerar den senaste doktoranden. Som drömmer om stora upptäckter.
- Det är inte så märkvärdigt. Bara vanligt hederligt polisarbete.

Det som räknas


Jag litar på min magkänsla.
DN får vi varje morgon. Vad Svd väljer att trycka vet vi ingenting om.
Idag fick jag för mig att köpa ett lösnummer av svenskan. Och det var en himla tur.
Med en latte, Situation Stockholm (SS) och den oberoende moderaten slog jag mig ner på flummarnas Cafe String.
I SS har bostadslösa Reine (Hornstull) skrivit en riktigt bra krönika. Om hur vi så gärna slår på den som ligger.
I svenskan lyder rubriken Under strecket: "Det som räknas går inte räkna".(Joakim Molander, fil dr i filosofi.) En rubrik som platsar bra på min gravsten.
Är man bara det minsta intresserad av "vad är det egentligen vi håller på med" är det här värt en genomläsning.

Terapi

Förr om åren satt jag i källaren och målade gubbar på A5 ark. Ingen såg, ingen brydde sig. Men det var bra terapi.
Numera författar jag några alster på bloggen. Några läser, några bryr sig. Och det är bra terapi.

Mar adentro


Den som i dessa dagar vill fördjupa sig i dödshjälpsdebatten rekommenderas Mal Adentro. Spanskt mästerverk från 2004.
En sann historia om "Ramon" som är totalförlamad efter en dykolycka. Tjugoåtta år senare får han hjälp av "Rose" att avsluta sitt, som han tycker, ovärdiga liv.

Filmen illustrerar så väl att det inte finns några svar som gäller för alla. Inte i denna fråga. Inte i någon fråga.
Känslobaserad kirurgi handlar om just det. Det finns lika många världar som det finns människor.
Det som verkar komplicerat framstår som enkelt och självklart. För mig.

(Bläddrar i ficklexikonet. Mar är hav och och adentro är inne. På svenska blev det "Gråta med ett leende".)

söndag, mars 15, 2009

H&M&S


Klockan åtta imorse blir jag väckt av syster S på intensiven som skriker i telefonen att jag måste komma. Det har hänt något förfärligt.
Tror förstås att någon av patienterna störtblöder eller kippar efter andan eller något annat livshotande.
Men icke. Syster S har blivit osams med patient H. Så till den milda grad att H och flickvän M, som sover i en säng bredvid, hotar att lämna sjukhuset.
H är 30 år, rullstolsbunden och behandlad flera gånger för cancer. Nu är han nyopererad.
M läser till advokat och vill ställa upp på sin blivande man.
H och M pratar på bruten svenska.
Syster S har jobbat fyrtio år på sjukhus och vill inte bli tillrättavisad.

Som jourhavande medlare försöker jag övertyga H&M&S att alla vinner på försoning.
Efter en halvtimmes diskussion tar syster S och H varandra i hand. Och lovar lägga trätan bakom sig.
En bra avslutning på jouren.

" I väntan på Sverige "


Läser Maciej Zarembas artikelserie i DN om integrationhaveriet.
Han berättar mest om stelbent byråkrati och orimlig rädsla för det främmande.
Men jag skall istället lägga på minnet SFI (svenska-för-invandrare) - lärarna i Vårberg som satte ihop skräddarsydda språkkurser för flyktingar med bristyrken. Som t.ex fick lära sig vad delarna på en lastbil heter på svenska.
Helt plötsligt var det inte så svårt.
Det där med integration.

lördag, mars 14, 2009

Vad gör jag här ?


Trött på nattklubbarna i Hollywood sökte Charlie Chaplin upp Mahatma Gandhi.
Chaplin hade en "malande skuldkänsla av en art som många av oss moderna människor brukar sammanfatta i fyra ord:
Vad gör jag här ? "

(Zac O Yeah. Mahatma,2008,s 349).

Tack Karl Kula


Nu har jag fullständigt hakat upp mig.
Men det känns så jävla skönt när någon annan (äntligen) reagerar likadant:


"KarlKula säger:
12 mars, 2009 kl. 22:55
Klart du ska rapportera det du vill och känner. Och alla som är av andra åsikter ska få uttrycka dessa.
För min egen del tycker jag det är beklämmande att du inte bemödar dig med att vara mer nyanserad.
De etiopier du mötte och de som var direkt fientliga kanske har vuxit upp i krig, saknar föräldrar, är hungriga eller sjuka, har blivit utsatta för övergrepp osv. Dom kanske har försökt tusentals gånger att göra något åt sin situation utan att det har gett någonting och därmed gett upp. Dom kanske i dig ser någon med i princip oändliga resurser som inte delar med sig.
Du om någon borde väl nu kunna förstå vad en livstid i Etiopien kan göra med människor?
/KK
PS. Lycka till med ditt cyklande! DS "

Tack för de orden !

(Bilden är från Etiopien 2007, nära gränsen till Sudan. De här barnen hade inga glada uppsyner. De väntar på att vi skall ge oss av. Kanske har vi lämnat något ätbart efter oss.)

torsdag, mars 12, 2009

Känslomässigt skryt o skrävel II

Diskuterar på telefon ett gemensamt "fall" med en av Karolinska institutets akademiska påläggskalvar.
Innan vi lägger på vill han säga:
- Jag gillade dina artikel i Svensk Kirurgi om känslobaserad kirurgi. Klart provocerande. Men det behövs.

Tack för den !

Känslomässigt skryt o skrävel I

Vi diskuterade lite fram och tillbaks. För och emot operation. Risker hit, vinster dit.
Återbesök tre veckor efter ingreppet är patienten nöjd och glad. Och säger:

- Jag kände ( när vi sågs första gången) att du är bra på det du gör.

Det har han ingen aning om.
Det har han inga belägg för.
Det har han inga siffror på.

En synnerligen intellektuell patient, som lugnt och stilla, låter känslan styra.

Tack för det !

onsdag, mars 11, 2009

Shifting baselines.


Man vänjer sig.
Man blir avtrubbad.
Eller kanske t.o.m hjärntvättad.
Nu har jag lärt mig ett engelskt uttryck för samma skeende, hämtat från miljöforskningen. "Shifting baselines". En omärklig förskjutning av vad som uppfattas som normalt. Kanske uppfattar vi framöver ett scenario där "överflödiga " klimatflyktingar dör i miljontal som helt normalt .(Klimatkrig. Varför dödar människor varandra på 2000-talet - Sverker Lenas, DN-essä. Läsvärt.

På jobbet skiftar vi också baslinjer. Vi tar numera för givet att alla, ALLA, förändringar motiveras med (kortsiktiga) ekonomiska argument. Om någon ansvarig t. ex skulle säga att "det här är visserligen ekonomiskt olönsamt men vi tror ändå det är av värde" skulle jag nypa mig hårt i skinnet.

I andra sammanhang kanske skiftade baslinjer är något positivt.
T. ex att acceptera naturligt åldrande.

(Bilden: från klimatbluffen.blogspot.com !)

tisdag, mars 10, 2009

(vindsvåning)

Träffade en gammal granne som flyttat till vindsvåning, på fina gatan, mitt i smeten.
Fåglarna pickade högljutt på taket och det var väldigt varmt på sommaren.
Annars var det bra.

Människoarten


Ursäkta att bloggen hakat upp sig.
Men det här angår.

Mamma, Eric och Johan skickar hälsningar till Anna A som cyklar i Afrika:

Mamma säger:
9 mars, 2009 kl. 10:14
Hejsan!
Ett nytt land. Nya upplevelser och en safaritur vilken kommer rensa hjärnan och återställa “cykelmusklerna” till en viss del.Kanske ett besök i Olduvai och i en Massajby. Efter det nya friska tag igen med ATCT på den röda jorden, damman, allt efter vädrets makter.
Kram

Eric Secher säger:
9 mars, 2009 kl. 15:51
Hej Anna,
Det är väldigt underhållande att läsa dina rader.
När du berättar om alla vedermödor väcks en viss stolthet till liv, att jag tog mig från Kairo till Aroscha utan att gå en meter och aldrig var på bussen. Och har förstås ångrat många gånger att jag sen åkte hem.
Det här med främmande kulturer är svårt. Kanske för svårt för att debattera på nätet. Jag tycker verkligen inte om dina generella omdömen om hela folkslag. Det MÅSTE finnas något sätt att förstå varför etiopierna bär sig åt som dom gör. Tror man inte på det så blir alla konflikter omöjliga att lösa.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att beundra ditt mod, att du så ärligt talar om hur du känner.
Håller tummarna för fortsättningen !!

johan säger:
9 mars, 2009 kl. 22:38
Hej Anna!

Du är inte alls kritiserad på flashback, tvärtom - du är ju en HJÄLTE!
Vi nazister/högerkämpar på flashback behöver en förebild, någon som kan säga hur det egentligen ligger till! Du har helt rätt, de flesta av dem tillhör sannolikt inte ens människoarten.
Snyggt jobbat – keep up the good work!!

måndag, mars 09, 2009

Kulturdramatik


Anna A rapporterar från årets Tour d Afrique. Bl. a om en nära-döden-upplevelse med en kenyansk buss.
På olika forum har folk blivit upprörda över hennes reaktion på främmande folk.
Och nu får dom svar på tal. "Vid liv" är underhållande läsning. Och sorglig.
Hur skall världen kunna bli annorlunda om vi dömer ut hela folk som Anna gör? (Den här gången klarar sig afrikanerna helskinnade medan det går riktigt illa för "jante-svensson".)
Samtidgt är det beundransvärt att våga vara så politiskt inkorrekt.

Rekommenderar (för vilken gång i ordningen) Kulturgrammatik av Gillis Herlitz.

(Bilden. Skulle önska att alla hade samma generösa attityd till främlingar som Daryl från Cap Town.)

söndag, mars 08, 2009

(konjunktur)

Var med lillebror på Allt för sjön igår.
Där syntes inga spår av lågkonjunktur.
Det går fortfarande bra att sälja båtar för 2-3-4 miljoner,
fick vi höra.

John F


Jag kan sittta timmavis och peta med min blogg.
För vem och till vilken nytta, undrar E.

" Don t ask what America can do for you. Ask what you can do for America" skaldade John Kennedy 1960.

Fransiscus hade liknande tankegångar redan på 1300 - talet.( Franciscus bön.)

Från ord till handling ?

Hua, hua.

(västermalm)

Den ena gallerian är den andra lik.
Vad är det som gör Västermalmsgallerian lite olik ?

Göran Greider


Vissa tyckare syns och hörs mer än andra.

Börjar bli en vana att ta söndagsturen på två hjul med "Godmorgon världen" i öronen.
Idag blev det nya stigar vä(n)sterut i tvärbanans närhet.
Vid Årsta gård är det dags för Panelen att tycka till i veckoaktuella frågor. Göran Greider från Dalademokraten och Maria Abrahamsson från Svenska Dagbladet tycker olika om allting, bl. a Davis-Cup-matchen i Malmö, statliga bonusar och IF Metalls satsning på färre arbetstimmar.
På väg hem över nya järvägsbron (Zinken - Årstaberg) blir det satir med Public - Service. Nu en klockren härmad upplaga av Göran Greider, som är oändligt trött på veliga Mona och vill ha stöddiga Göran tillbaka.
Från det fina stråket på Årstavikens södra sida svänger jag höger. Det blir rejält brant, pulsen rusar och mjölksyran rinner till. Väl uppe svänger vägen vänster. Och vem kommer vinglades där, på två hjul med hunden i koppel ? Göran Greider, livs levande.
- Jag hade dig precis i lurarna, ropar jag häpen och andfådd, och pekar mot vänster öra.
- Hoppas du var nöjd med insatsen, ropar han tillbaks, och kör så när omkull.
Kommer upp på Gullmarsvägen som leder fram till Gullmarsplan. Och undrar stilla om det är någon meningsfull slump jag blivit utsatt för.

lördag, mars 07, 2009

(andra chansen)

SVT 1 klockan 20.00.
Vem vill inte få en andra chans ? Snälla snälla.

110 miljoner


110 miljoner skall SL satsa på skyltar som visar resenärerna exakt hur länge det dröjer innan bussen kommer. (DN)
Inte enligt den osäkra tidtabellen. Utan enligt den s.k verkligheten. Något GPS-liknande system talar om var bussen befinner sig och något datorprogram räknar ut hur lång tid det brukar ta därifrån till hållplatsen.

Kan någon däruppe tala om vad det spelar för roll.
Om det dröjer 1,2,3,4 eller 5 minuter innan bussen kommer.

110 miljoner.
En droppe i den rika världen.
En hel del i den fattiga världen. Där man har större bekymmer än att undra exakt när bussen kommer.


I Japan och Schweiz kommer tågen på sekunden.
I Afrika är man glad om bussen över huvud taget kommer.
Är det något fel på mig som mår bättre när man inte så noga vet ?

Hjärnskada


I går hade vi stormöte på avdelningen för att ställa till rätta.

I måndags fattade vi, över huvudet på den svårt sjuke, beslut om den fortsatta vården.
I tisdags meddelade vi den svårt sjuke, lite i förbigående, att operationen (som skall göra det möjligt för honom att dricka och äta) dröjer sex månader.

Två överhalningar på två dagar. Då är man blixtsnabbt inne i en förtroendekris. Som lika blixtsnabbt sätter igång en kaskad av reaktioner (från patienten) och motreaktioner (från personalen).
För några år sedan urartade en sådan här förtroendekris i fullt avdelningskrig som till sist engagerade högsta sjukhusledningen.
Så numera har vi en "nu-har -vi-tappat-greppet-klocka" som ringer tidigt.
På stormötet tog vi oss samman. Nästa vecka blir en bra vecka.

Har inte förstått vem som anmält barnläkaren på Karolinska.
Har inte hört något om föräldrarnas delaktighet i beslutet att stänga av respiratorn.
Nu skall man utreda eventuella medicinska misstag.
Är nästan hundra på att det istället handlar om bristande kommunikation.

torsdag, mars 05, 2009

(ha, ha)

att inte ha
en enda aktie
en enda bonus
en enda pensionsförsäkring
ha, ha

(rus)

Somliga säger att under berusning talar man sanning.
Andra menar att ruset lockar fram ens sämsta sidor.

(utan)

Klarar mig inte utan dator och internet.
Klarade mig bra utan dator och internet.
Klarar mig utan det som andra klarar sig utan.

BMI


Jag trummar på med min känslobaserade kirurgi.

Idag fick jag av närmsta chefen veta att socialstyrelsen överväger att höja tröskeln för överviktskirurgi från 35 till 40. (BMI = body-mass-index: vikten i kilo genom längden i meter i kvadrat: t., ex (ego) 70 kilo genom 1,75 meter gånger 1,75 meter = 70 genom 3.06 = 22.9 = BMI = normalviktig).

Ett BMI på 35 ( dvs om jag med mina 1.75 meter skulle väga 107 kilo) räcker inte. Jag måste väga 122 kilo ( BMI 40) för att socialstyrelsen skall tycka att det är vetenskapligt säkerställt att min sjuklighet och dödlighet minskar signifikant ( = utan tvekan) om jag opereras med gastric by-pass.

Spontant säger jag till närmsta chefen;
- Utan att veta hur vetenskapsmännen resonerat så KÄNNS det helt rätt att höja gränsen för gastric-by-pass från 35 till 40.
Närmsta chefen skakar uppgivet på huvudet över min kommentar . Men anar jag inte i hans ögonvrå en glimt av förståelse ?

onsdag, mars 04, 2009

Franciskus broder















Det gick bra för Ted Harris ;

- Oväntat med en präst som betonar vår fria vilja.
- Jag får nog revidera min uppfattning om prästerskapet.
- Honom skulle man ha som präst. Om man vill ha en egen....
- Jag skall faktiskt läsa den där boken.

Varm, äkta, ärlig. Och full av tillförsikt. Sånt går hem.

" Allting hänger på att det finns en god vilja. Då är inga förändringar omöjliga.
Men det kanske kostar att nå dit. Nelson Mandela satt 27 år i fängelse innan appartheid upphörde. Några måste offra sig."

Det där sista är lite svårsmält för en svensk.

(Mer om FTO - franciskus tredje ordern)

tisdag, mars 03, 2009

Ted Harris












I julklapp från klinikledningen fick personalen "Konsten att leva innerligt. Existensialism för den moderna människan" av Ted Harris och Ann Lagerström.

I morse hörde jag en av kollegorna yttra att det var det mest kvalificerade "dravel" han läst.
I morgon bitti kommer Ted Harris till kirurgernas morgonmöte.

måndag, mars 02, 2009

På gott och ont


Igår blev det en skidtur på Sickla-Järlasjön, promenad över till Duvnäsviken och vidare mot Skurubron där segelbåten ligger upplagd. Mitt i Skurusundet är en ränna tvärsöver med öppet vatten.Tog mig friheten att skida upp på en av de vackra strandtomterna för att komma torrskodd fram. Ungefär där hör jag nyheterna för andra gången. Förstanyheten för dagen kommer från Världscancerfonden.
En tredjedel av alla nya cancerfall( ca 40.00 per år) skulle elimineras om vi följde några enkla råd.
- Det är samma råd som vi fick av mor när vi var små, säger professorn i epidemiologi, Anders Ekbom.
- Ät upp grönsakerna, ut och spring, börja inte röka och sitt i skuggan.

Men rapporten menar att vi inte klarar att ta det ansvaret själva. Vi måste få hjälp. Ungefär som vi fick med rökningen. Regler och förbud. Och kanke priser som avskräcker.

Vår Herre har utrustad mig med en skaplig envishet, förmåga att fullfölja, att inte ge upp. Och att stångas med beroende.
Det är på gott och ont att ha en sådan karaktär.
Under det sista året har jag träffat många människor som är matmissbrukare. Som Vår Herre inte utrustat med den tjurighet som krävs. Dom opererar vi med gastric-bypass. På gott och ont.

Var går egentligen gränsen för individens ansvar?
Hua, hua. Svår fråga.

söndag, mars 01, 2009

Sixten Jernberg 80


När Lasse Bengtsson i Nyhetsmorgon lördag tar sig an ett intervjuoffer vet man att det blir med hundra procent känsla, närvaro och värme. Den här gången var han i Lima för att träffa Sixten Jernberg som fyllt 80 år.
Visste att Sixten haft hjärtproblem och var inte ens säker på att han levde. Han tillstod mycket riktigt att pumpen satte stopp för skidåkning. Men i Bengtssons sällskap plirade han finurligt och såg ut som hälsan själv.
Han återkom flera gånger till att träningen inte bara gick ut på att bli stark och uthållig. Utan kanske mer på att lära sig "åka lätt", "åka ovanpå". Att kunna ta i utan att det kändes.
Han gjorde sina egna träningsspår, flera mil rakt ut i skogen. I lössnön. För att lära sig "åka ovanpå".
När man ser det korta svartvita filmsnuttarna förstår man vad han talar om. Lätt, och otroligt vackert.
Sen får han lägga ut texten om drivkraften. Sixten har en enkel förklaring. Som har gällt allt han företagit sig. Man ger inte upp. Det finns inte. Och man fullföljer det man påbörjat. Inte svårare än så.
- Folk ringer fortfarande och ber dig berätta om det som hände för femtio år sedan. Är du stolt, frågar Bengtsson.
Han tvekar en god stund. Visst är han stolt. Men han kan inte riktigt förstå, och det verkar ärligt, att det kan vara något att orda om idag. Han gjorde det han var satt att göra.