Förr om åren satt jag i källaren och målade gubbar på A5 ark. Ingen såg, ingen brydde sig. Men det var bra terapi.
Numera författar jag några alster på bloggen. Några läser, några bryr sig. Och det är bra terapi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
(fast jag läser alla inlägg. ibland flera gånger. varje dag tittar jag in)
Skicka en kommentar