Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

söndag, september 30, 2012

Pianisten




Mannen på puben såg ut som en stamgäst. Han satt ensam och småpratade för sig själv. Så reste han sig plötsligt, gick fram till pianot, och spelade ett bedårande stycke. Därefter hämtade han en ny öl, och fortsatte prata för sig själv. Så reste han sig igen, gick fram till pianot, och spelade samma melodi. Då förstod jag att han gjorde det efter varje urdrucken öl. Det upprepades fyra gånger medan jag var kvar.

Satt rätt långt ifrån, men skapade mig (förstås) bilden av en människa som var avskärmad från yttervärlden. På väg ut gick jag fram för att ge ett litet gage, och samtidigt fråga vad stycket hette. Och blev paff, när han tittade på mig med en sökande, klar och lite pillimarisk blick. Han tackade för pengen, även det på ett sätt som gjorde intryck. Uppfattade tyvärr inte vad han sa att melodin hette.

Mannen ner till höger på bilden visade också flera gånger sin uppskattning. Vilket känns typiskt för London. Man möts av mycket mänsklig värme.
Kanske är engelsmän bättre på att inte döma ?



Hjärnbanor



Har en känsla av att rätt många (makthavare t.ex) menar att mer komplicerad än så här är inte den mänskliga hjärnan. Man förflyttar sig mellan ett begränsat antal stationer, spåren är pålitliga, störningarna få, man gör klokast i att hålla sig till höger eller vänster sida - att utnyttja bytesmöjligheten i centrum skapar lätt förvirring.
(Bilden är från London Heathrow)

lördag, september 29, 2012

Ekonomiekot



Samtidigt som jag skriver Tillsammans går radion på (den gör det strax före klockan 12 varje idag .. fråga mig inte varför .. väckarklocksfunktion ?) och får höra de sista funderingarna i Ekonomiekot. Två ekonomijournalister diskuterar, med den fullständigt okritiska programledaren, hur Volvo skall lyckas sälja fler bilar, eller snarare hur man kan tjäna mer pengar på varje bil.
Det är en både skrämmande och nästan skrattretande upplevelse, när samma art uppfattar världen så olika. När somliga (enligt mig ..) fullständigt förtränger verkliga behov och moral.

Tillsammans



Det är nog bara fantasin som sätter gränserna för vad vi kan åstadkomma, tillsammans.

Effekt - klimatmagasin rapporterar om ett nystartat " cykelkök " i Malmö. Initiativtagaren flyttade till lägenhet och hade inte längre något garage att mekka i, och fick då idén att ordna en plats där flera kunde hjälpas åt med sina cyklar. Ett cykelkök. Där man umgås och lär av varandra.
Kan inte bli annat än varm inombords. Så enkelt, så genialt. Så självklart ?
I dagens DN berättas om ett " prata svenska kafé " i Täby. Svensktalande och mindre svensktalande ungdomar fikar, får läxhjälp och tränar språk. Röda Korset och Täby församling har fått pris för sitt framgångsrika initiativ.

Den kritiska rösten måste förstås få komma till tals ..

- Vad är det som hindrar att världen inte svämmar över av liknande initiativ ? Svaret är väl rätt givet. Homo economicus. Homo sapiens sapiens, med sitt ofantliga behov av gruppens godkännande, förvandlas med reklam och propagande till en ensam girigburk.

- Finns det någon motsättning mellan ett solidariskt vänsterperspektiv och tron på individens skaparkraft ? Jag hoppas till Gud att så inte är fallet ! Mitt eget drömperspektiv går ut på att släppa loss kreativiteten till förmån för andra, inte för egen vinning. I slutändan mår även jag bättre av det. " Giving is more fun .. "

fredag, september 28, 2012

Man vänjer sig



Fick överta en hylla av min potatisodlarkompis. Den har stått några dagar mitt på golvet, i det redan trånga rummet. Det ser inte klokt ut, och man kommer knappast fram. Men jag har redan vant mig. Och t.o. m börjat gilla det. En ensam, nästan tom bokhylla mitt på golvet. Det ser uppkäftigt ut.
I helgen får den sin plats vid väggen, böckerna kommer att fördelas jämt och prydligt, och ordningen återställas. Kommer att vänja mig vid det också.

Man vänjer sig. Ändå tar vi nog inte den sanningen riktigt på allvar. Gjorde vi det, då skulle lägre standard/ utebliven tillväxt inte göra så mycket.
Så självklart, egentligen.

Arg och glad



För en tid sedan protesterades det i Indien mot någon lagförändring som skulle underlätta för utländska företag att verka i landet. Kan inte bedöma om det var en befogad rädsla, låter inte orimligt. Fastnade mest för bilden på de livade demonstranterna. Arga och glada på en gång.
Jag vill också vara arg och glad.

" Om man gör det man måste, då gör man det man vill ", lär Mikael Rickfors ha diktat (enligt Olof).
Precis så !


" Don´t be evil "



Alla söker sin information på Google, några få affärsmän bestämmer vilken information som är tillgänglig.
Google är bara mellanhanden som gör all information mer lätttillgänglig.
Vad händer om all information säljs till en illasinnad stat ?

Den misstänksamme går en match mot den godtrogne.
Som vanligt tillhör jag de godtrogna.

DN idag
Andreas Ekström intervjuas av Birger Schlaug
Att våga lita på - tillit - att våga ta risken ..


torsdag, september 27, 2012

Raine in memorium




På fönsterhyllan ligger ett litet tidningsurklipp, att Raine Gustafsson är död. Det har redan börjat gulna,  en månad har gått sedan han dog.
Kan inte riktigt säga varför jag sparat den här notisen. Rädslan att det som inte borde allt för lätt faller i glömska ?
Jag vill bli påmind om Raine. Han levde hela sitt liv i materiell misär, men lyckades ändå upprätthålla någon slags värdighet. Att han fick möjlighet att i över tio år skriva sina uppriktiga små mästerverk i Situation Stockholm är inte bara ett gripande under, utan en "rövspark" åt alla oss som lever i matriellt välstånd, med mindre värdighet, och mer ovillighet att dela med oss.

Memorium i Aftonbladet
Raine hos Skavlan

Lyckat sabotage på drömfabriken



Skummar tidningshögen som samlats under några dagars frånvaro. Har kommit på att man lämpligen börjar med den färskaste, det är mest rationellt så. Eftersom åtskilligt dementeras eller korrigeras några dagar senare. Typ Tintin.

Var man stannnar upp vid en skumning kanske avslöjar läsaren ?
I mitt fall blev det :

Men med statistik kommer man aldrig åt den känsla av misströstan, det själens mörker som till slut är det enda som gör en förvandling möjlig. Utan den skulle ingen förändring ske. Förtvivlan är inte destruktiv. Den är en stark kraft. 
(Kerstin Ekman minns fatwan mot Salman Rushdie)

Men " Lyckliga i alla sina dagar " är ett nödvändigt och välkommet sabotage på drömfabriken. Det är en vredens och och förtvivlans bok, men det är också ett hoppets bok. Den skriver utopin tillbaka in i läsarens hjärta, den påminner om vad som är värt att försvara. Det sköra, älskande och utopiska livet. Myrstegslivet. (Syftar på en långsam promenad hem med två lekande femåringar.)
(Elisabeth Hjorths recension av Nina Björk)

Vacker och lömsk





Birger Schlaug berättade nyligen att Människoekologi av Bengt Hubendick från 1984 ( tillsammans med Väckarklocka av Elin Wägner )  var den bok som på allvar fick honom att tänka om.
Idag kom den från ett antikvariat ute i landet. Det kändes riktigt högtidligt.

Den svarta ormen ? Under min bortovaro i London hade rabarbern, som stått framme, omvandlats till detta väsen.Vacker, och lömsk. Tyckte den passade in ..

tisdag, september 25, 2012

Svaga länkar



En kedja är inte starkare än det svagaste länken brukar man säga. Ligger nog mycket i det, kanske även i vid bemärkelse.

En kompis på jobbet berättade, av egen bitter erfarenhet, att Safiren (den typ av segelbåt jag numera är ägare till) har just en sådan svag länk. Nämligen avslutningen på axeln som sammanbinder det bakre och främre rodret, som obegripligt nog inte är rostfri. Dvs, står det vatten i kölsvinet blir den angripen, och styrningen äventyras.
I just det här fallet kan man verkligen undra hur konstruktör och tillverkare tänkt. Att beskylla dom för slit-och-släng-köp-nytt-håll- hjulen-igång och öka BNP blir lite långsökt. Närmare till hands ligger väl " det är mänskligt att fela ".
Även om man inte är troende, utan tar större intryck av läran om evolution och naturligt urval, så kanske det ändå går att tala om att " det är gudomligt att fela ". För någon stans blev det ju fel, när "man lät "en liten planet befolkas av en varelse som kan hota dess existens. Man tvingas höja blicken ordentligt för att se något förlåtande eller begripligt.
Kedjor som brister är minsann inte alltid av ondo. Men hela planeter ..

Återstår alltid att stoppa huvudet i sanden. Oro och rädsla för sin egen del går att tackla. Men ångesten ökar dramatiskt om man börja tänka på "barn - och barnbarn".
Vad blir slutsaten, vad kan man kräva av en varelse som är utrustad med fri vilja, ett överdimensionerat intellekt, ett överdrivet bekräftelsebehov och ett förkrympt omdöme ? Att vi inser att det är så det förhåller sig ? Och tar ansvar ? Och åtminstone fettar in den där rostiga axeln ? ( byta ut den är kanske för mycket begärt ..)

Anders Källgård har skrivit en underbar bok om Öar, och fr.a ömänniskor. Det farofyllda havet, ständigt närvarande, hjälper öbon till besinning. Inte för mycket sagt att Källgård är en förebild på spåren. Det behövs.

måndag, september 24, 2012

London
Inomhus är det kallt och vansinnigt bullrigt, ute regnar det spik.
Men inombords känns det bra.
Så kan det vara.

Motlöpare




Ibland är bilder bra. De här är hämtade ur filmen Workers of World Relax, om Jevson-paradoxen, som BS lade ut häromveckan. (Kommenterade här.)
Det kan inte vara svårare än vad som visas på bilderna.

Idag resulterar ökad effektivitet i antingen arbetslöshet (eftersom färre behövs för samma produktion), eller så håller den ökade effektiviteteten jämna steg med ökad produktion och konsumtion. Dvs, ständig tillväxt.
Det finns två huvudinvändningar :
1. Planeten tål inte att vi fortsätter så.
2. Det skapar inte bättre liv.

Cirkeln kan brytas, om man vill, dvs håller med om invändningarna. Genom att den ökade effektiviteten istället innebär
1. att vi delar på jobben, arbetar mindre.
2. att vi skiftar från konsumtion till det som vi saknar mer/har större behov av.

Det sorgliga är att detta tänkte/insåg redan Adam Smith (liberalismens fader) på 1700-talet, John M Keynes på 30 - talet och den gröna rörelsen på 80 - talet. ( Bland andra, förstås ..)
Det hoppfulla är att endast några få mäktiga står bakom. Vi andra är medlöpare, som när som helst kan bli motlöpare ?

söndag, september 23, 2012

Montage



Man gör det man måste göra, har något sagt.
Den goda känslan infinner sig ibland, som just nu.
Men ofta(st) lägger "valfriheten", behovet att vara till lags och den bristande självkänslan krokben. Och drömmarna blir inte mer än montage ..

fredag, september 21, 2012

Tack !

Min gamla Ericson telefon fungerar bara ibland. Tycker det är rätt OK, men inte just nu. Hur jag än vänder och vrider laddar inte batteriet.
På väg till Arlanda tar jag vägen förbi El-Service på Skånegatan, där vi blivit stamkunder. De sagolikt hjälpsamma och behagliga männen från Iran kunde förstås hjälpa mig. En väl använd gammal tandborste fick bort beläggningarna i kontakten. Nu är telefonen på laddning, via ett urtag på Arlanda Express.
Tack !

Synd om

På väg till England.
Det kanske är inskränkt, men ingenting känns mer meningsfullt än att finnas till för sina närmaste.
Har fått lära mig att det är meningslöst att "tycka synd om". I vilket fall är det synd om man fastnar i jag-är-mig-själv-nog.

onsdag, september 19, 2012

Förlåtesle



Har läst flera korta notiser om mannen som lämnade en berusad man på t-banespåret.
Han är ångerfull, ber om ursäkt, kommer aldrig mer att stjäla, och har en förklaring till sitt beteende och varför han var rädd.

Känns som om den här historien, liten i nyhetsflödet, väcker stora frågor.
Finns det något större, och vackrare, än verklig förlåtelse ?
Finns det något mer skrämmande än att aldrig bli förlåten ?

- Men han kanske bara säger så, för att komma lindrigare undan ?
- Den möjligheten finns. Men det går nog att komma fram till.
- Men han måste väl stå till svars för det han gjort ?
- Det är han säkert beredd till .
- Jag tycker inte det spelar någon roll att han ångrar sig.
- Jo, det spelar roll !
- Varför det ?
- Det blir lättare att förlåta.
- Vad spelar det för roll ?
- En avgörande roll !
- Jag fattar ingenting ..
- Gå hem och tänk efter. Du har gjort en verklig dumhet, du själv kan förstå hur du hamnade där, du ångrar dig, du är beredd att ta ditt straff, men du  blir inte förlåten. Inte av din familj, inte av dina barn, inte av någon. Spelar det ingen roll ?
- Jag vet inte … kanske .. men finns det inte en risk att människor tror att man bara kan göra dumheter, och sen blir förlåten ?
- Jag tror inte det. Förlåtelse väcker kärlek, att inte bli förlåten väcker hat.
- Du är så godtrogen.
- Ja, kanske .. det vill jag nog förbli ..

Amen

tisdag, september 18, 2012

Debatt



De flesta debatter är antingen svåra eller meningslösa att följa. Svåra för att man inte hänger med i svängarna. Och meningslösa för att debattanterna inte lyssnar, inte har någon ärlig avsikt att förstå varandras ståndpunkter.

Quickfallet är svårt, men grundfrågan är enkel och begriplig.
Tog starkt intryck av Marcej Zarembas inlägg för en tid sedan i DN.
Idag har Göran Lambertz svarat. Och han gör det på ett sätt som gör att man tror på debatt. Han lyssnar. Och instämmer helt i Zarembas principiella invändning om risken för bristande ansvar hos domarna. Men menar att det saknas grund för misstankarna att detta fällde utslaget i just rättegångarna mot Tomas Quick. Och avslutar:
Var har man gjort av sin slutledningsförmåga ? Det avgörande för bedömningen av den tilltalades skuld är bevisningen, inte hur konstigt allting är.
Lambertz menar istället att Quick-affären är ett journalistiskt haveri.

Att ha för bråttom att dra slutsatser om det enskilda utifrån det generella är onekligen lätt att känna igen sig i…
Att hellre bedöma den som talar än argumenten är en annan fallgrop, som jag kanske inte är ensam om att trilla i. ( Lambertz är väldigt sympatisk …)

Ser fram emot fortsatt diskussion. Hoppas det inte övergår i en tuppfäktning mellan journalist - och juristskrået. Får intrycket av att Z och L båda har förutsättningar att stå över det.


Det ordnar sig


Det ösregnar utanför fönstret, en liten stund senare skiner solen, nu regnar det igen.
Jag känner stark oro, blir distraherad en stund, och undrar sen igen vart allt tar vägen.
Det klarnar upp, det ordnar sig, det tror jag för det mesta. Nu också.

Oro - Ragnar Sandberg


Hjälp


                 Är detta en sann bild av Libyen ?

                             

måndag, september 17, 2012

Tidspussel



Jag har en ledig dag. På datorn läser jag kloka ord om arbetssamhället. Då, på gatan nedanför, springer en illustration till det jag funderar över.  
Att jogga i hög fart på en övertrafikerad gata med en barnvagn framför sig, för att få "tidspusslet" att gå ihop (?). - Fan, rent ut sagt, vad fel det blivit ! 
Olof skrev om myrorna och älgarna i skogen (kommentar), som respekterar varandras olika tempo. Längre bort från en naturlig livsrytm än så här går väl inte att komma.

Lurade ? Absolut ! Av oss själva ? Ja, det tror jag.

Drömmarnas död



Birger Schlaug skriver idag om arbetssamhället, och har lagt ut flera länkar, bl.a en pedagogisk film om den s.k  Jevons - paradoxen. Dvs att ökad effektivitet inte leder till minskad belastning, utan tvärtom, då den ökade effektivitetet hela tiden, med råge, äts upp av en högre konsumtion. Den totala energikonsumtion stiger, liksom det biologiska fotavtrycket - när vi köper små,smarta, bensinsnåla bilar !  Ökad effektivitet är inte vägen mot hållbarhet !

Fler länkar .. Nina Björk sammanfattar på några minuter i Gomorron Världen, från förra året, vårt dilemma så att man nästan får gåshud. Om "drömmarnas död ". HÄR.

Häll långsamt pappa ..



Owe Wikström skrev 2001 en bok kallad Långsamhetens lov. En vacker titel, som åtminstone för mig har blivit närmast ett begrepp.
Många gånger tänker jag att det faller just mig på läppen, eftersom jag är saktfärdig av naturen. Och i samma andetag, de som trivs med högt tempo har svårare att se tjusningen. Kvar blir ; jag trivs med långsamheten, men ta inte för givet att andra gör det. Eller ?
En alternativ tolkning är att de allra flesta mår bra av att göra saker med eftertanke, men att omgivningen kräver något annat. Och eftersom det värsta som kan hända är att hamna utanför gemenskapen, så gör man så gott man kan för att springa med ?

Hur som helst, igår åt jag Keldas Toscanska tomatsoppa. Det gör jag ganska ofta. Den innehåller lite grönsaksbitar, och varje gång jag häller upp från kastrullen till den djupa tallriken så skvätter det röd soppa över hela bänken. Det var först igår som jag kom på att om man häller riktigt långsamt så skvätter det inte ut någonting. Hur svårt kan det vara ? Det tar ca 15 sekunder längre tid att hälla upp långsamt. Vilken för en "modern" människa kan uppfattas som en lång tid. Men det är det inte !

Den allvarligaste invändingen mot uppskruvat tempot kanske är hindret det lägger för klarsyn, överblick och kritiskt tänkande. Men det kanske är precis det som är meningen ?

Svårt att inte få Roland Paulsen i tankarna. Mer svidande än så här kan kritken mot "arbetssamhället" inte bli.



söndag, september 16, 2012

Pessimism



Läser intervjun i DN med Nina Björk, som är aktuell med boken Lyckliga i alla sina dagar - om pengar och människors värde.

Hon är djupt pessimistisk, något som  framgick ännu tydligare vid mötet förra våren på Tillväxtforum.
Hon placerar sig långt till vänster om socialdemokratin och vänsterpartiet.
Hon har, femismen till trots, en ödesgemenskap med sin man, jag vet inte vem jag är utan honom.


- Politik har kommit att handla om vem som kan leverera mest av det värde som vi utan verklig politisk diskussion sätter högst. Tillväxt.


- Jag är pessimist. Även om alla Sveriges riksdagsledamöter vaknade i morgon och var övertygade om att ständig tillväxt inte håller så skulle de inte ha mandat att ändra på det. Vi har ett system som gjort oss maktlösa. Det kallar jag ett systemfel.

- Men hur skulle ditt ekonomiska system se ut ?
- Jag är ingen realpoltiker. Jag har inga modeller. Mer lokalt beslutsfattande kanske, hur det nu skulle fungera i en global ekonomi. Markanden kräver en massa av oss. Vi är slavar. Ibland är bromsa det enda radikala.

- Även om jag tycker att reklam förmedlar otäcka värderingar är det hoppfullt att den oftast försöker sälja genom att prata om kärlek och gemenskap. Det är ju det människor helst vill ha, inte prylar.

- Relationen till barnen är den enda där vi vuxna inte kan värna vår egen utveckling genom separation eller uppdatering. Man säger inte " mitt barn ger mig inte längre det jag behöver, jag måste gå vidare".

Känner en djup samhörighet med Nina Björks inställning. ( Och gillar att hon inte smusslar med sitt nikotinberoende ..). Men är inte lika pessimistisk.

Om en majoritet av människor verkligen värderar " kärlek och gemenskap " högst av allt, då kommer vi, förr eller senare, att byta ut de politiker vi har idag. 
Tror man inte på det, då kommer pessimismen inifrån ?



Samvete



Det dåliga samvetet var på tapeten för en tid sedan. Vi blev inte riktigt överens, om skillnaden mellan skuld och skam. Är ständigt " dåligt samvete " uttryck för skamkänslor ? Dvs, känslan att inte duga som man är, snarare än känslan att ha gjort fel ? (samvete betyder "rättskänsla").

Igår blev jag påmind om att jag försummat att hålla kontakt med en nybliven änkeman. Och fick omedelbart dåligt samvete. Nu har jag ringt. Tack vare samvetet. Det känns bra. Och rätt.
Reaktionen "vilken dålig människa jag är "skulle däremot vara uttryck för skam ?

Den som rånar och lämnar kvar en berusad som ligger på tunnelbanespåret, vad saknas honom - skam eller skuldkänslor ?

Bilden är lånad från den här betraktelsen om samvete.


lördag, september 15, 2012

Befriande


Befriande att läsa om gårdagens presskonferens med Johan Persson och Martin Schibbye. Och samtidigt deprimerande inblickar i hur diktaturer fungerar. Naturligtvis var intervjun  i etiopisk TV fejk och förnedring in i det sista, och så långt ifrån ett Stockholmssyndrom man kan komma. Men etiopierna får nöja sig med den versionen, någon rapportering från den svenska presskonferensen lär de inte få ta del av. (Själv skall jag nog i fortsättningen nöja mig med att tycka till om det jag begriper ..)

fredag, september 14, 2012

JAG


Detta är ett försök.
Har nu druckit en flaska vin. Och undrar om det gör någon skillnad. Det är upp til den som läser att  avgöra.

JAG är ansvarig för våra s.k utbildningsmöten på kliniken, som vi har varje onsdag. Under femton år har JAG lockat ett helt knippe oväntade föreläsare. De flesta har förstås, i anständighetens namn, varit medicinskt associerade. Men det har smugit sig in åtskilliga som snarare  skulle platsa på en ABF-forum. Bäst minns jag Johan Ehrenberg som självsäkert stormade in och "lurade" den "moderata" publiken att hela det "neoliberala projektet" är en bluff. Hanne Kölller har också dragit sin läxa, den om eget ansvar. Hon var så kaxig att alla kom av sig … Moralfilosofen Bengt Brulde gjorde intryck på alla ..

Fan, allting handlar om att få bekräftelse, JAG har presterat, JAG har visat att JAG kan, JAG har visat att JAG duger. Realist (m.fl) har så jävla rätt ! Tyvärr.

Just nu är livet fullt av motgångar. Men alla uthållighetsproven JAG faktiskt utsatt mig för gör mig övertygad om att man skall aldrig ge upp !

Kompisarna på jobbet har anslutit sig till Linas matkasse o dyl. Dvs man får hem ett knipppe recept och en kasse med  ingredienser. Det låter förnuftigt, men min känsla protesterar. JAG kan själv !

Ju mer man trycker in rökarna i hörnet, desto mer beundrar jag dom som framhärdar.
Eller snarare, rökförtrycket utkristalliserar självständiga människor.

Ingen människa behöver göra anspråk på mer än 34 kvadratmeter !

JAG har anmält mig till en nybörjarurs i italienska. Min 57-åriga hjärna kommer troligen inte att vara mottaglig för det, men JAG är beredd att gå på den minan.

Nästa vecka skulle JAG vilja hålla en föreläsning om "När är det dags att sluta ?". När är man kommen till den punkt att det är dags att gå vidare ? Jag vantrivs, men är ändå fast ..

JAG är beredd att överge allt JAG äger och har för att göra det JAG tror är rätt.

Älskade, älskade ..

torsdag, september 13, 2012

Kärleksfull vårdsyn


David Edmar från Kungälv har skrivit en välkommen artikel i Läkartidningen - Vart bär det hän med sjukvården ?  Om ekonomistyrning, och brist på mänsklighet.

" Det behövs en kärleksfull vårdsyn på alla händer. " (!)

Kortlivad



Hackade loss isen från kylskåpet, lingonburken hade frusit fast.
Ut kom en rätt märklig varelse, samtida med dinosaurierna. Och lika kortlivad ..

Röda mattor




Blev glad över den röda cykelbanan utanför Nacka Forum.
Nu har vi minsann en (nästan) lika fin i en av Södermalms knepigare korsningar, Erstagatan - Folkungagatan.

Inte bara funktionellt, utan rasande grant. Till skillnad från vindkraftverk ...

Vardagsetik




Kommer in i ett fint främmande trapphus, och möts av en dygnsgammal spya på entrémattan. Blixtsnabbt kommer en massa spontana reaktioner. Snuskigt, tråkigt, upprörande o.s.v. Sen det riktiga obehaget - vad ska jag göra ?
Förträngde frågan, gjorde mitt ärende i huset, och återvände ut i friska luften. Men obehaget blåste inte bort, alla möjliga överjag pockade på uppmärksamhet. Gick tillbaks in, gick ut igen, letade efter vatten, servett, trasa, vittjade ryggsäcken, allt utan framgång.
Rullade därifrån, varken nöjd eller missnöjd. Spyan låg kvar.

Ingen stor sak, ingen stor skada. Men kändes tänkvärt, på något sätt ..

Dilemma



onsdag, september 12, 2012

Ge inte upp !





Vi uppmuntras till slit och släng. Det håller hjulen snurrande och ger arbetstillfällen. Jag tror inte riktigt på det där, av lite olika skäl. Det första är att vårt enda jordklot tar för mycket stryk. Det andra är att de arbetstillfällen som skapas inte levererar det vi bäst behöver. Det tredje är att jag personligen känner en stor tillfredsställelse i att ta till vara, att hålla liv i, att inte ge upp.

I min tjänstelägenhet finns en krukväxt jag övertagit. Den har varit praktfull, men är nu till åren kommen, och ser rätt ynklig ut. Alla menar att den är död.  Men när man ger den lite vatten så kommer det nya skott, minsann. Då blir jag så glad.
Vacker är den inte, men den lever.

Har flera fina racercyklar, men ingen så skön att cykla på som den gamla mountainbiken. Den har också blivit dödförklarad ett otal gånger, men vägrar ge upp. Nu skall vi bara, cykeln och jag,  leta upp någon som kan svetsa sprickan i ramen …

Hildur, som är runt de nittio, var nere för räkning häromåret. Dödförklarad hon också, skulle man kunna säga. Det skulle stambytas och hon uppmanades helt sonika att lämna sin älskade lägenhet för en  ny. Men hon bet ihop, flyttade, och kom tillbaks - till livet. Nu stormtrivs hon och springer efter rullatorn igen. Ibland ser jag henne ända borta vid Medborgarplatsen…  Och finns det något att uppröras över i fastigheten, då är det Hildur som tar strid.

Alltså: Överge inte krukväxter, cyklar eller gamla damer.

Hildur heter i verkligheten något annat.




tisdag, september 11, 2012



Vissa dagar känner jag en enorm tacksamhet. Idag är en sådan dag.
Ingenting  kan mäta sig mot kärleken till, och oron för, de man håller kärast.

Stockholmssyndrom ?



Måste kännas underbart för Martin Schibbye och Johan Persson och deras familjer när frisläppandet blev klart. Känner ingen av dom, men lätt att känna med.

Såg en längre intervju med svenskarna i etiopisk TV. När jag hörde de långa utläggningarna om det "största misstaget i våra liv", hur väl de behandlats och den stora tacksamheten mot etiopisk regering och befolkning så fick jag en plötslig association till Norrmalmstorgsdramat 1973, där de kidnappade efter fritagningen tog förrövarna i försvar. Psykiater Nils Bejerot, som var polisen behjälplig den gången, myntade begreppet " Norrmalsmtorgssyndromet ", dvs identifikation med förövaren. Det är sedan dess ett etablerat psykologiskt begrepp världen över, under namnet Stockholmssyndromet.

Den enklaste förklaringen till  uppträdandet nu är förstås rädsla för att beslutet inte verkställs. Och kanske är det också en del av överenskommelsen, för att Etiopien skall få ut mesta möjliga politiska vinst av frisläppandet. Men kan det dölja sig ett "Stockholmssyndrom" ?
Spännande se hur de uttalar sig vid presskonferenser m.m på svensk mark.

Svensk ingenjörskonst



Det är alltid spännande att läsa Maciej Zaremba. I dagens DN resonerar han kring det  svenska domarväsendet, med anledning av fallet Tomas Quick och Göran Lambertz inlägg.

Svenska domare har kommit att betrakta det där med dömande som en rent teknisk verksamhet. De känner inte ett ansvar för att greppa helheten i ett mål, de nöjer sig med att pricka av de lagstridiga handlingar som kan bevisas. De uppfattar sig snarare som juridikens ingenjörer; om det går tekniskt korrekt till blir det också rättssäkert. Därför gör många domar ett så verklighetsfrämmande intryck.

Jag tror att Göran Lambertz försöker få oss att förstå att i vår rättskultur kan ett domslut som i sak är helt åt helvete (fäller en oskyldig) samtidigt vara oklanderligt ur domarens synpunkt.
Jag är inte säker på att han önskar att vi också skall acceptera detta.


Det är det som är kärnan i rättskandalen Quick: att åklagrens alla manpulationer troligen hade passerat vid varannan svensk tingsätt. Men knappast vid särskilt många tyska eller brittiska.


Det är en oundviklig tanke, att det här gäller inte bara domstolar, utan överlag. Att detaljer och regler går före helhet och omdöme.
Vilket förklarar åtskilligt märkligt, och många uteblivna framsteg .. ?



söndag, september 09, 2012

Underbart är kort



Klev in i lägenheten, öppnade fönstret, och möttes av en mäktig syn … Hann greppa kameran på bordet intill. Och så var det över.

Kunde den inte stannat kvar lite längre, eller sänkt sig ner framför fönstret .. ?

Kvinnors rätt



Skördetid






De äldre damerna i trädgårdsföreningen har varit minst sagt bekymrade ( och lite förgrymmade) över vårt potatisland. Några skyfall i kombination med dålig "kupning" har resulterat i gröna plugg i markytan. Alla var överens om att nu var potatisen tillintetgjord.
Idag tog vi oss samman och grävde upp återstående delar av landet. Och vilken skörd vi fick ! De gröna potatisarna klarade inte ens fyra-procentsspärren, de friska var desto fler.

Nästa år utvidgar vi sortimentet. Men några blomster blir det inte, utan nya sorters rotfrukter. Där får damerna tycka vad de vill ..