Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

söndag, januari 31, 2016

Avstånd




Stannar till framför papperskorgen på Götgatan och tar en bild av bilden CinemAfrica . Bilden hamnar sedan som en miniatyr på datorskärmen, där släckaren är en bild från Etiopien. Flickan på papperskorgen är en främling, männen på åsnekärran har jag åtminstone träffat.

Läser Nyttiga människor av David Qviström. Cecilia Malmström berättar om outplånliga minnen och skammen när EU-eliten från Bryssel tvingas närvara vid begravningen av de drunknade utanför Lampedusa oktober 2013.

Lager på lager, avstånd läggs till avstånd, ju längre avstånd desto mindre inlevelse, desto mindre chans att jag är beredd att offra min egen bekvämlighet. Det händer, som för Cecilia Malmström, att avståndet tillfälligt minskar, men risken att det ökar igen är överhängande. Tillbaka i Bryssel kräver väl omgivningen att känslorna inte styr ?

Världen är komplicerad och komplex (inte säker på att jag vet skillnaden), och de som menar att förnuftet måste vägleda oss kan inte utan vidare avfärdas. Kanske är skillnaden mellan komplicerad och komplex (slår det mig just nu ..) att det förra är förnuftets domän och det senare är känslans.
Med förnuftet räknar jag in 100.000 asylsökande och dividerar med antalet tjänstemän på Migrationsverket och kommer fram till ..
Med känslan greppar jag lidande och umbäranden och det orättfärdiga och det orättvisa och kommer fram till ..
Det krävs både hjärna och hjärta för att jobba med Läkare utan gränser, brukar Johan v Schreeb säga. Både avstånd och närhet ?




fredag, januari 29, 2016

Göran



Göran Hägglund gjorde inget starkt intryck på mig som politiker, mest pratig. Som föredetta politiker deltar han nu i På Spåret. Cool som en filbunke och kunnig som få, och nu i final.

Jag är inte långsint, heja Göran !

Vänja sig





Man vänjer sig.
För tillfället har jag vant mig vid att vecko-pendla 30 mil tur och retur, vant mig vid att ha ont lite varstans, vant mig vid att konka omkring på kläder, böcker och dator som en sentida nomad, kort sagt en del fysiska umbäranden. Men det går sannerligen ingen nöd, och här framstår "vänja sig " som något positivt, en slags ökad livsduglighet.
Men jag håller också på att vänja mig vid nya värderingar. Vänja mig vid att vara rädd och orolig, vänja mig vid att vi måste värna vårt, vänja mig vid att människor drunknar på Medelhavet, vänja mig vid att det är i sin ordning att ungefär hälften, kanske 80.000, av de som riskerat sina liv och flytt till Sverige tvingas vända tillbaka, kort sagt vänja mig vid att alla människor inte har samma värde. Här framstår "vänja sig" som ett dödligt virus, som riskerar att utplåna mig som människa.

Det går inte att skriva en text om människors lika värde och lika rättigheter, om ojämlikhet och om empati och solidaritet utan att beröra situationen för de människor som befinner sig på flykt undan krigets urskillningslösa våld. Alla beslut och åtgärder som vidtas för att begränsa möjligheterna för flyktingar att få en fristad i Sverige är skamliga. Talet om att Sverige håller på att raseras till följd av den stora flyktingströmmen är grundlöst. Påfrestningar, ja, kollaps, nej. Det är näst intill outhärdligt att se och läsa om vad de flyende har varit med om och vad de fortsatt tvingas utstå.
Claes Borgström

Ingen människa är illegal

onsdag, januari 27, 2016

Sapiens (3)





Avslutar med att återge efterordet till boken Sapiens. Det är en kraftigt fördömande sammanfattning av människans historia som kanske avskräcker från att läsa boken i sin helhet.
Själv är jag väldigt tacksam för hjälpen den gett mig att förstå hur vi hamnade här.
På något märkligt vis känner jag lättnad.


The animal that became a God

Seventy thousands years ago, Homo Sapiens was still an insignificant animal minding its own business in a corner of Africa. In the following millennia it transformed itself into the master of the entire planet and the terror of the ecosystem. Today it stands on the verge of become a god, poised to acquire not only eternal youth, but also the devine abilities of creation and destruction.

Unfortunately, the sapiens regime on earth has so far produced little that we can be proud of. We have mastered our surroundings, increased food production, built cities, established empires and created far-flung trade networks. But did we decrease the amount of suffering in the world ? Time and again, massive increase in human power did not necessarily improve the well-being of individual sapiens, and usually caused immense misery to other animals.
In the last few decades we have at last made some real progress as far as the human condition is concerned, with the reduction famine, plague and war. Yet the situation of other animals is deteriorating  more rapidly than ever before, and the improvement in the lot of humanity is too recent and fragile to be certain of.
Moreover, despite the astonishing things that humans are capable of doing, we remain unsure of our goals and we seem to be as discontented as ever. We have advanced from canoes to galleys to steamships to space shuttles - but nobody knows where we are going.
We are more powerful than ever before, but have very little idea what to do with all the power. Worse still, human seem to be more irresponsible than ever. Self-made gods with only the laws of physics to keep us company, we are accountable to no one. We are consequently wreaking havoc on our fellow animals and on the surrounding ecosystem, seeking little more than our comfort and amusement, yet never finding satisfaction.
Is there anything more dangerous than dissatisfied and irrisponsible gods who don´t know what they
want ?


Djuret som blev en gud.

För 70.000 år sedan var Homo Sapiens ännu ett oansenligt djur som skötte sitt i en vrå av Afrika. Under de följande årtusendena omvandlades arten till hela planetens herre och ekosystemets skräck. Idag står sapiens i begrepp att bli en gud, att förvärva inte bara evig ungdom utan också gudomlig förmåga att skapa och förgöra.
Dessvärre har sapeins välde på jorden hittills inte gett upphov till mycket som vi kan vara stolta över. Vi har bemästrat omgivningen, ökat livsmedelsproduktionen, grundat städer, upprättat imperier och skapat omfattande handelsnätverk. Men har vi minskat mängden lidande i världen ? Gång på gång har stora ökningar av människans makt inte ökat enskilda sapiens välbefinnande, och det har vanligen vållat andra djur stort lidande.
Under de senaste årtiondena har vi äntligen gjort några verkliga framsteg vad gäller människans villkor, genom minskningen av svält, farsoter och krig. Men andra djurs situation förvärras snabbare än någonsin tidigare, och förbättringen av mänsklighetens lott har inträffat alltför nyligen och är allt för bräcklig för att anses säker.
Trots de häpnadsväckande ting människan är i stånd att göra förblir vi dessutom osäkra på våra mål och verkar vara minst lika missnöjda som förr. Vi har gått från kanoter till galärer till ångfartyg till rymdskepp - men ingen vet vart vi är på väg. Vi är mäktigare än någonsin tidigare, men vi har mycket oklara föreställningar om vad vi ska göra med all denna makt. Än värre är att människor verkar vara mer oansvariga än någonsin. Som egenhändigt skapade gudar som bara har fysikens lagar som sällskap är vi inte ansvariga inför någon. Vi ställer därför till förödelse bland andra djur och det omgivande ekosystemet när vi ständigt jagar mer bekvämlighet och underhållning, och aldrig blir tillfredsställda.
Finns det något farligare än missnöjda och ansvariga gudar som inte riktig vet vad de vill ?



Sapiens (2)

Sapiens (2)





Av någon anledning fick jag för mig att köpa den engelska pocket-upplagan av boken Sapiens, trots att jag redan läst den inbundna svenska översättningen. Slösaktigt förstås, men ..

Har skummat här och var, får känslan att jag läser en (ännu) bättre bok.
Kommer till de sista raderna, innan efterordet.  I den svenska boken saknas någon blyertsmarkering i marginalen, vilket för mig betyder att de inte gjort något starkare intryck. När jag nu läser dessa rader som de ursprungligen författats stannar jag upp och läser om, flera gånger.
Och känner en värme som sprider sig i hela kroppen. (Oj vad jag tar i ..)
Översättningen är inte helt felaktig, ändå går poängen förlorad ?

Det enda vi kan försöka göra är att påverka i vilken riktning de (forskarna) går i. Eftersom vi snart kommer att kunna påverka våra önskningar är kanske den verkliga frågan vi står inför inte " Vad vill vi bli ?, utan " Vad vill vi önska oss ? ". De som inte förskräcks av den frågan har förmodligen inte tänkt igenom den ordentligt.

The only thing we can try to do is to influence the directions scientists are taking. But since we might soon be able to engineer our desires too, the real question facing us is not " What do we want to become ? ", but " What do we want to want ? ". Those who are not spoked by this question probably haven't  given it enough thought.

Vad vill vi önska oss  kan lätt uppfattas som vad önskar vi oss. Och så är poängen förlorad.
What do we want to want. Nu kommer man inte undan, hur mycket det omedvetna än försöker, meningen tar struptag på själva vår strävan. För det är nämligen bokens hela budskap ; trots all iögonfallande förändring(utveckling) så kan man faktiskt tvivla på att vi fått det bättre på de 70.000 år som gått sen vi bröt oss loss från vår plats mitt i djurriket.

Svaret på den översatta (svenska) frågan skulle säkert bli en lång önskelista.
Svaret på den ursprungliga (engelska) skulle kunna vara nothing, rätt och slätt.


Sapiens (1)

tisdag, januari 26, 2016

Vända blicken



Vistas numera en del på Katarina kyrkogård. Kyrkan har jag avbildat många gånger med kameran i telefonen, men varje gång blir jag lika besviken. Det bedårande och vackra blev platt och banalt. 

Förr veckan riktade jag ( i protest) kameran  åt ett annat håll.
Och fick en bild som var mer än jag uppfattade på plats.

förra veckan




förra veckan var jag sjukskriven,
fikade, promenerade, läste och funderade,
av min lillebror fick jag tulpaner,
på mig gick den ingen nöd

tanken har satt sig fast som en igel
varför just jag ?

måndag, januari 25, 2016

Ställd




Ibland, inte ofta, säger patienterna att de följer min blogg. Då blir jag väldigt ställd, och vet inte vad jag ska säga. Efteråt känner jag mig bortkommen, och snorkig. Det var inte meningen ..

Avundas de som inte behöver en blogg för att få ur sig vad de har på hjärtat.

manifest



blev lite blåfärg över,
tyckte det var synd om
den inte kom till användning

















för övrigt önskar jag
att världen tänker sig för,
men att jag får vara spontan

the good guy


Att du uppfattar dig som "one of the good guys" betyder inte att alla kvinnor gör det, skrev Fredrik Wass i Metro. Själv tvekade jag inte några dagar innan att kalla mitt beteende för "oklanderligt".

Kanske inte ertappad, men känner mig definitivt undrande och omtumlad av Wass´krönika. Lever jag i en bubbla av förträfflighet ? Hur uppför jag mig egentligen, hur uppfattas jag, är jag mer sexistisk än jag själv tror, favoriserar jag omedvetet män framför kvinnor trots alla påståenden om motsatsen ? Hur god är jag, innerst inne ?

Det vet jag om jag vågar lyssna, på kvinnor.

F. Wass
DN-åsikt

PS
Skickade ovanstående rannsakan (ung) till DN åsikt, men det kom inte med. Så i stormedia får jag stå ut med att vara "vit, okränkt och stolt".

fredag, januari 22, 2016

Lär oss av varandra


Tycker om det här inlägget.
Känns som en hjälp på traven att välja nyfikenhet (på andra) istället för försvar (av sig själv). Inte bara i frågan om kön, utan i alla sammanhang.

Värre ?



Fröken Friman på TV  och Sufragette på bio påminner oss om att det är mindre än hundra år sedan  halva befolkningen saknade rösträtt. Det känns overkligt, hur tänkte de ?

Köln, Kalmar och Kungsträdgården påminner oss om att den ena halvan av befolkningen även idag riskerar att förnedras av den andra. Det känns overkligt, hur tänker vi ?

På något (konstigt) vis känns det som sker idag (nästan) värre än det för hundra år sedan.
Rena vanföreställningar kan man råda bot på, men hur trasslar man upp ett nystan av normer ?

onsdag, januari 20, 2016

Tjärhovsgatan





DN - åsikt


Som ovan amatörskribent känns det ofta nervöst att kliva utanför den ombonade blogghagen. I efterhand undrar man om orden föll som det var tänkt.
Tvåbarnspappan Johan Wikström skrev igår på DN åsikt att han känner sig kränkt av att behöva stå till svars för andra mäns beteende. Flera hakade på, även jag. Vill inte ta tillbaks det jag skrev, men känner idag (möjligen påverkad av alla redogörelser i dagens ETC om avsaknad av kvinnofrid) att jag vill betona mitt ansvar att mer aktivt motarbeta den här sjuka strukturen varhelst den visar sig.
Kränkt ? Nej.
Medlöpare ? Ja, troligen.

DN - åsikt

tisdag, januari 19, 2016

Distraktion


Min dator vill inte så det blir några rader från telefonen.
En tumfraktur, en pekfingerfraktur, en handledsfraktur och två axlar ur led på två år är för mycket. Vet inte om jag skall skämmas eller skylla på oturen. Lida för egen del är en sak, oroa och sätta andra i knipa är värre.
Såg på TV hur man släpade upp människor i mörkret på ett räddningsfartyg från ett iskallt Medelhav. Faktiskt, ja faktiskt, såg jag de där bilderna framför mig när jag satt på ambulansen i söndags på väg till Södersjukhuset. Sköterskan misslyckades tre gånger med att sätta nål för smärtstillning och det gjorde väldigt, väldigt ont. Men tanken på människorna i havet med så oändligt mycket sämre framtidsutsikter än jag fungerade som distraktion.

söndag, januari 17, 2016

Energi





 För mig har det blivit en sanning, att livslusten ökar när jag gör mig illa. Att få uppleva hur (outhärdlig) smärta till slut ger vika. Och alla människor som så självklart ställer upp.
Idag snubblade jag i skidspåret och fick axeln ur led. Intrycken under timmarna efter olyckan är väldigt starka, på något vackert sätt omvandlas de till energi, som inte bara handlar om tacksamhet, och att "det kunde gått värre".

Väl ute från Södersjukhuset stannade jag en stund vid Stockholms mest förtjusande staty, denna gång i tunn vinterskrud.

Obehag


Om man nu tagit för vana att kommentera det dagsaktuella  blir det snudd på demonstrativt om man låter bli det som är på allas läppar. Man gör en Stefan Löven kanske man kan säga.

Hur som. Mitt obehagliga intryck är att även de som med eftertryck tar avstånd från att män på olika sätt fysiskt trakasserar och fysiskt förgriper sig på kvinnor uttalar sig på ett sätt som gör att jag tvivlar på att de verkligen gör det. Det är subtila glidningar, något i tonen och ibland t.o.m rena motsägelser, som sedan slätas över. Det blir mycket vill och bör, men inte fullt ut kan.
Inga bevis, inga riktigt bra exempel, bara upprepade gånger en känsla.

Vilket kanske beror på att vi trots stora framsteg fortfarande belastas av en djupt rotad föreställning att mannen står över kvinnan. Är man uppmärksam så skiner det igenom hela tiden.
(Någon annan skulle säga att det är inbillning ..)

fredag, januari 15, 2016

Per Bauhn


Tänkvärd läsning 

Men :
Att kvinnor missgynnas och utnyttjas, skulle det vara en självklar del av stamkulturer ?
Att människor utanför gruppen/klanen/stammen uppfattas som fiender, är det så självklart ?
Lika rätt för alla "stammar", kan det vara lösningen ? (För att inte bagatellisera det faktum att verklig empa-sympa-ti visar vi bara de vi ser i ögonen.)
Naiv igen ?


Förebild ?



Jag skulle bli väldigt glad, eller kanske snarare lättad, om Margot Wallström talar sanning, att hon faktiskt försökt försäkra sig om att hon inte gick före i bostadskön. Wallström är för mig sinnebilden av en politiker det går att lita på *. Skulle det visa sig att även hon ljuger stänger jag av politiken.

* Lita på i betydelsen ärlig, talar sanning. Att tvingas till politiska kompromisser är något annat.
PS
Läser precis i bladet att på måndag väntas Margot Wallström tillkännage att Sverige inte kommer att erkänna Västsahara. Anledningen anses vara att det skulle minska chanserna att Sverige kan ta plats i FN:s säkerhetsråd. Oetiskt, på gränsen till det oärliga ? Vi får höra nästa vecka.



Leta syndabockar är sällan givande.
Lyfta fram goda förebilder - gärna.

torsdag, januari 14, 2016

Gösta



Med synkronicitet menas meningsfull slump.
Nu undrar jag om det finns någon mening med att jag hela tiden springer på Gösta Ekman. För det mesta är han ute och promenerar i rask takt men  i kväll var han i sällskap med hustru Marie - Louise. De stod på perrongen, höll varandra i handen och pratade oavbrutet.

onsdag, januari 13, 2016

Förbjudna tankar




Inne i lägenheten där jag bor i Västervik är det cirka 18 grader, ute är det minus tio.
Alla verkar överens om att jag skall vara upprörd och omedelbart kontakta hyresvärden.

Det ska jag naturligtvis göra. Men tänker ändå det där som jag inte borde tänka, nämligen att det fortfarande inte går någon större nöd, att jag fortsätter befinna mig på mils avstånd från något som skulle kunna kallas utsatthet. Tänker jag så, och fler börjar tänka så, då kan det ju hända att de som har det riktigt illa får gehör för att vi som blir upprörda över 18 grader inne och de som tvingas sova ute i minus tio kan dela mer lika. Sen vet man inte var det slutar ..

måndag, januari 11, 2016

Påminnelse


I över trettio år har den dominerande uppfattningen bland svenska arkeologer varit att jordbruk uppstod i Sverige (för 6000 år sedan) när lokala jägare bestämde sig för att börja bruka jorden och hålla husdjur.
Men den moderna DNA-forskningen visar att den beskrivningen inte kan vara korrekt. DNA-spåren visar tydligt att jordbruket har kommit med invandring - i spåren av människor som har åkt båt och vandrat hela vägen från Syrien, via Cypern, Turkiet, Balkan och Centraleuropa till Nordeuropa
(Ur Min europeiska familj de senaste 54000 åren av Karin Bojs, August-vinnare 2015)

Till hälften på skämt, till hälften på allvar :
Det  kanske hade varit mer på sin plats att stänga gränsen den gången ?
Sagt av en som tror att bofasthet och privat ägande kan förklara åtskilliga konflikter

T.o.m 27/1



En ny arbetstermin har börjat, idag lärde jag mig en hel del nytt, det tröttnar man aldrig på.

Hemkommen blir jag påmind om en annan värld. En knivdödad pojke i Broby, polisens eventuella mörkläggning av sexuella övergrepp och ett pågående gisslandrama i Irak med många döda.

Plockar för tredje gången fram dokumentären om Livet på Skutholmen. Tänkvärd och bedövande vacker.
Ingen stress, han låter kroppen gå på låga varvtal under lång tid, på så vis får han mycket gjort.

Är nog inne på att ransonera de dåliga nyheterna den närmaste tiden.

Livet .. visas t.o.m 27/1

söndag, januari 10, 2016

Bildning




Tog intryck av den här artikeln i SvD om bildning.
De 13 vanligaste missuppfattningarna.
Speciellt det där om kunskap.


4) Man måste ha läst mycket för att vara bildad
Bildningens första kännetecken är en smärtsam medvetenhet om att veta för lite eller till och med ingenting alls, oavsett det man faktiskt vet. Bildningens andra kännetecken är förmågan att använda sig av det lilla man vet – att kunna se förbindelser, skapa sammanhang, förstå en mening. Det finns ingen bildning som inte samtidigt skulle vara ”sträng och vild” (Sara Danius). Därför finns det människor som kanske vet lite och ändå är bildade, och andra, som till och med vet mer än professor Dick Harrison, men är mer eller mindre obildade.
Kunskap och bildning kan vara två vitt skilda ärenden, även om kulturpolitiken jämt blandar ihop begreppen; den gör det avsiktligt eftersom den vill dölja den råa funktionalism som i dag härskar över skolsystemet (den går numera ofta under beteckningen ”Pisa”) bakom ett ädlare ord.

Bildning består i att vilja se sanningen i vit ögat. Få finns som vågar.

lördag, januari 09, 2016

Det finns hopp ?


" Det är en helt avgörande skillnad att befinna sig vid samma punkt i en framåtrörelse eller en bakåtrörelse. Har människan väl känt på hur det är att styra sig själv avstår hon sedan inte frivilligt."


Lena Anderssons krönika i DN är hoppingivande, och en bra påminnelse. 

När stängslet sätts upp mellan spår 1 och 2 på Kastrup har man (onekligen) känslan av suget i en bakåtrörelse, när Frithiof Johannesson stjäl fröken Frimans rösträttspetitioner inser vi lätt att det handlar om ett tillfälligt bakslag i en framåtrörelse.
Rekommenderas ! Andersson alltså.



DN

fredag, januari 08, 2016

Januari




Solen visar sig korta stunder, is som passar för både skridsko och skidor är en sällsynthet, i januari gäller  det att vara på hugget.

Wayne´s Coffee Götgatan är också på hugget, tyvärr. Blir ledsen och arg när jag ser annonsen på dörren. Hets mot ungdom ?

På graven är det i alla fall lugnt och fridfullt, igår hade mamma fått sällskap.

onsdag, januari 06, 2016

Naiv








-  Kan vi inte ta alltihop en gång för alla.
-  Vadå ?
-  Hur man skall leva sitt liv.
-  Oj, det vet jag inte om vi orkar med.
-  Vi kan väl försöka..
-  Om du lovar att det är sista gången.
-  Jag lovar.
-  På hedersord ?
-  På hedersord !
-  Det första jag undrar är om man skall sluta fundera så mycket.
-  Ja, det tror jag, om du frågar mig.
-  Varför då ?
-  För att det gör dig bara mer förvirrad.
-  Kan det inte vara tvärtom ?
-  Att du blir klokare ?
-  Ja. Visare. Mer förståndig. En bättre människa.
-  Det kan du säkert bli, men inte genom att fundera mera.
-  Nähä ..
-  Mindre ord och mer verkstad, har jag sagt det förut ?
-  Jo, det har jag hört, men ..
-  Inga men !
-  Jo ! Innan man handlar måste man ju veta hur man ska handla.
-  Nej, du vet ingenting förrän du försökt, det är så man lär sig.
-  Tycker du att jag är feg ?
-  Ja, faktiskt.
-  Är du aldrig feg ?
-  Det händer, men jag brukar göra det jag pratar om.
-  Men du pratar inte så mycket ..
-  Nej .. ?
-  Jag menar, det blir lättare då.
-  Vad då lättare ?
-  Lättare att leva som man lär om man inte ordar så mycket.
-  Kanske värt att ta efter ?
-  Nej, det vill jag inte !
-  Varför inte det ?
-  Det känns fegt, att ge upp sina ideal.
-  Men skyll dig själv då.
-  Du kommer så lindrigt undan.
-  Det kan så vara. Är du avundsjuk ?
-  Ja, faktiskt.
   Är du aldrig avundsjuk på mig ?
-  Det har jag inte tänkt på ..
-  Men gör det då.
-  Jag skulle kunna bli ….
-  Vad ?
-  Bli avundsjuk på om du faktiskt gjorde det där du ordar om.
-  Vad då ?
-  Till var och en .. från .. förmåga .. äsch du vet vad jag menar.
-  Ja, jag vet. Men det vore ju smickrande om du också kom ihåg
   vad jag ordar om hela tiden.
-  Till var och efter förmåga , från ..
-  Nej, nej, nej !!
-  Åh, förlåt så hemskt mycket.
-  Kanske ..
-  Till var och en efter behov, från var och en efter förmåga. Bättre så ?
-  Ja !
-  Om du lever upp till det, själv, då skulle jag bli .. inte avundsjuk
    kanske, men imponerad.
-  Åh, skulle jag kunna imponera på dig ?
-  Jo, jag sa precis det.
-  Varför skulle det imponera på dig ?
-  För att det är svårt förstås.
-  Att imponera på dig ?
-  Nej, men att leva upp till de där vackra orden, knäppskalle !
-  Varför det ?
-  För att det är emot naturen.
-  Emot naturen ?
-  Man står sig själv närmast, det kommer man inte ifrån.
-  Till var och en efter förmåga, med andra ord ?
-  Ja, det kanske man kan säga.
-  Blir det inte orättvist ?
-  Hur då ?
-  En del föds med guldskor, andra inte, om jag tar den 
   korta versionen.
-  Det kan så vara, men då får man göra något åt det.
-  Vem ska göra det ? Den som har eller den som inte har ?
-  Ja, ja, jag förstår vart du vill komma ..
-  Jasså ..
-  Ja, att den som har ska dela med sig.
-  Ja.
-  Du är så naiv, det fungerar inte så.
-  Inte ?
-  Nej, om man har kämpat sig till något, eller fötts med guldskor,
   så vill man faktiskt behålla det, så är det bara.
-  Naturens lag ?
-  Ja, faktiskt, lika bra du inser det.
-  Men det kan ju kännas rätt bra att dela med sig också, eller hur ?
-  Jo, ibland så ..
-  På julen är det ju roligare med klapparna man ger än dom man får.
-  Det är sant ..
-  Men det är undantag menar du ?
-  Ja, det är undantag.
-  Vad skulle hända om det istället vore regel ?
-  Det skulle inte fungera.
-  Varför inte ?
-  Man skulle inte anstränga sig.
-  Du menar att om man måste dela med sig av sitt byte så tappar man
   lusten att anstränga sig ?
-  Ja, ungefär så.
-  Men det känns bra att ge presenter ?
-  Ja .. men det är inte samma sak.
-  Varför inte ?
-  Man ser att folk blir glada ..
-  Ja !
-  Vaddå ja ! ?
-  Om dom blir glada så blir du glad, det är ju det jag säger !
-  Vad då ?
-  Att det inte är emot naturen  att dela med sig, som du hävdar.
-  Du förstår inte.
-  Vad är det jag inte förstår ?
-  Att det är skillnad på jul och vardag, om jag ”tar den korta 
    versionen" som du kallar det.
-  Vad är skillnaden ?
-  Begriper du inte det ?
-  Nej.
-  Man kan inte ta risken ..
-  Vilken risk ?
-  Vad otålig du är.
-  Ja.
-  Man kan inte ta risken att jag offrar mig för andra och sen inte får
    tillbaka.
-  Men det gör du ju på julen.
-  Nej, faktiskt inte, jag vet att jag får tillbaka.
-  Om du inte visste att du skulle få tillbaka skulle du inte heller ge ?
-  Det låter hårt, men troligen inte.
-  Så det är naturens lag att man bara ger om man är säker på att få
    tillbaka minst lika mycket ?
-  Ja, så kan man uttrycka det.
-  Och det är därför vi hindrar flyktingar att komma in i vårt land ?
-  Ja, vi har troligen inget att vinna på att de kommer hit.
-  Det låter hemskt, dom har ju flytt från krig och förföljelse.
-  Jag vet, det låter hemskt.
-  Går det inte att vända på steken ?
-  Vad då vända ?
-  Jag vill glädja dig, hjälpa dig, utan några avsikter,
   villkorslöst som det brukar heta, och du gör likadant, då har man
   vänt på steken.
-  Jasså.
-  Ge kommer i första hand, belöningen i andra, inte tvärtom.
-  Och vad har vi vunnit på det ?
-  En hel del, tror jag.
-  Jasså.
-  Vad ska jag säga utan att du ska gå i taket ?
-  Försök.
-  Jag tror vi skulle få en bättre värld, kort och gott.
-  Jag går inte i taket, men ärligt talat, du står och stampar, 
   vackra ord och väldigt lite handling.
-  Ja, det är sant .. men ..
-  Vad då men ?
-  Det är så frustrerande ..
-  Vad är det nu som är så frustrerande ?
-  Vår ohållbara livsstil.
-  Jaha, det nu igen ..
-  Ja, det nu igen !
-  OK, du bestämmer.
-  Om alla levde som vi svenskar skulle det behövas tre jordklot,
   är inte det frustrerande ?
-  Jo ..
-  Jag tycker vi borde skämmas, från morgon till kväll, men
   det gör vi inte, långt därifrån.
-  Nej ..
-  Istället pratar vi om tillväxt, mer konsumtion och fler prylar,
   det känns helt galet, upp och nervända världen.
-  Ja, ja, jag hör vad du säger, och jag har hört det förut. Men allvarligt
   talat, du får faktiskt välja.
-  Välja ?
-  Ja, välja mellan att göra som jag, dvs göra det du pratar om, 
   eller hålla tyst.
-  Skulle du bli imponerad då ?
-  Strunta i om jag blir imponerad, det är faktiskt rätt ointressant ..
-  OK ..
-  Det viktiga är att du är ärlig mot dig själv. Om du nu tror att 
   världen skulle bli så mycket bättre av att folk blir generösa
   (och lurade) och slutar konsumera o.s.v så får du faktiskt börja med
    att leva så själv, annars kommer ingen att ta dig på allvar.
-  Oj, nu blev i alla fall jag imponerad, har aldrig hört dig ta i så där.
-  Nej, kanske inte, men jag blir så trött på ditt tugg, det gör mig faktiskt
    förbannad, det känns som om du pekar finger, utan att själv vara det
    det minsta annorlunda när det kommer till kritan.
-  OK, du har rätt. Och jag blir glad att du är uppriktig, faktiskt, tro mig.
-  Det köper jag ..
-  Men, utan att du blir arg, eller ännu argare, vore det inte skönt att 
   slippa all tävling och konkurrens ?
-  Hoppsan, var kom det in i bilden ?
-  Det hänger ihop.
-  Men snälla, vad är det nu som hänger ihop ?
-  Vi konkurrerar för att vi är rädda att bli lurade.
-  Och ?
-  Om man inte var så rädd för att dra det kortaste strået, bli lurad om
   du så vill, då behöver man inte konkurrera och jämföra sig 
   lika mycket.
-  Ja ?
-  Vore inte det skönt ?
-  Jag kan inte säga att jag lider av det ..
-  Är du ärlig nu ?
-  Ja, det är jag. Jag skulle säga tvärtom.
-  Tvärtom ?
-  Kanske inte precis tvärtom, men jag är nog rädd att det vore lite väl
   skönt om man inte jämförde sig med andra.
-  Man skulle bli slapp och likgiltig menar du ?
-  Ja, ungefär. Och hur skulle det gå med utvecklingen ?
-  Utvecklingen ?
-  Vi har ju massor av problem i världen som måste lösas. Klimat,
    energi, fattigdom .. och så snackar du om att man skall slå sig 
    till ro, och dela med sig .. hör du inte hur naivt det låter ?
-  Jag vet, det låter naivt.
-  Och ändå framhärdar du med dina predikningar.
-  Ja, det är det där med behov, och förmåga ..
-  Åh Herregud, inte en gång till !
-  Jo, faktiskt.
-  OK, jag har lovat att ställa upp, den här sista gången.
-  Tack. Jag bara undrar över det här med behov. Om du inte har mat
   så behöver du mat ?
-  Ja, det låter rimligt.
-  Men, för att inte bli långrandig, om du saknar den senaste versionen
   av i-phone, hur stort är ditt behov av en ny ?
-  Det beror på ..
-  Vad då beror på ?
-  Vad jag jobbar med, hur mycket jag använder telefonen ..
-  Och mer ?
-  Det känns som om du gillrar en fälla nu ..
-  Ja, kanske det ..
-  OK, jag bjuder på det. Du vill höra mig säga att det beror på hur
   andra gör, eller ?
-  Precis ! Och ?
-  Ja, det spelar roll. Är du nöjd nu ?
-  Du behöver inte spela offer, jag sitter i samma båt som du.
-  Hur då ?
-  Jag kollar vad andra har, och ..
-  Och ?
-  Jag vill inte vara sämre jag ..
-  Men egentligen klarar du dig utan ?
-  Ja, verkligen. Bytte vi roller nu ?
-  Det verkar inte bättre.
-  Spännande.
-  Nu blir jag lite förvirrad, vad blev slutsatsen ?
-  Att behov för oss, som har basala behov tillfredsställda, handlar 
   huvudsakligen om att man jämför sig med andra.
-  OK ..
-  Och att världens behov skulle minska om vi inte jämförde och
    konkurrerade ..
-  Nu gillrar du en fälla igen !
-  Ingen fälla kompis, bara enkel slutledning. Mindre jämförelse, 
   mindre rädsla för att bli lurad, mer generositet om man så vill, 
   det betyder mindre behov, mindre anspråk och ..
-  Ja, ja ..
-  Låt mig prata färdigt. I slutändan så kanske mycket av de där 
   problemen du räknade upp förut löser sig själva.
-  OK, OK, jag förstår, det räcker. Du tycker du har besegrat mig nu, 
   men det har du inte. 
-  Nej, jag vet ..
-  Jasså ??
-  Ja, faktiskt. Först måste jag visa dig, eller mig själv om du så vill, 
   att jag vågar. Vågar offra mig, vågar avstå, vågar förlora, vågar ta
   risken att bli lurad, vågar såga av den gren jag sitter på. Först då
   är det på allvar.
-  Så ska det låta ! Now we are talking !
-  Oh ..
-  Tror knappt mina öron ..

-  Kommer du att stötta mig , om jag verkligen försöker ?
-  Absolut ! Inte för att jag tror på dina idéer, men lite nyfiken är jag .
-  Tack kompis, det räcker. Och tack för att du tog dig tid.
-  Då är vi överens om att du inte kommer dragandes med mer prat om
   generositet och till var och en och allt det där förrän du lever 
   som du lär ?
- Vi är överens.
- Lycka till !
- Tack.

måndag, januari 04, 2016

Fria associationer


Prefabricerade husväggar på parkeringsplatsen vid Flaten-badet.

Tipping-point


Ute är det minus tio grader, radion rapporterar om ID-kontroller, en vecka till är jag ledig från jobbet.
Människor utan ID som flytt från krig får vända tillbaka, så är det bestämt, själv undrar jag om isarna håller.
Man kan lägga många sandkorn på hög, tills ett ytterligare sandkorn får hela högen att rasa.
Jag hoppas det inte dröjer för länge.

- Vad är det för sandhög du pratar om ?
- Min egen.
- Du kan väl inte vara mer än ett sandkorn ?
- Jo
- Jaha ..
- En hög av frustrationer.
- Oj, det låter svårt.
- Ja.

PS
Släktband - P1 berättar om åländska flyktingar på Lidingö, om flyktingförläggningar på ön, om hur somliga vände tillbaka för att rädda flera. Men det var då, på 1700-talet, nu gäller det att försvara välfärden.
P1

fredag, januari 01, 2016

Stämmer in




Ofta(st) känns det bra att gå sin egen väg. Men det är också väldigt skönt att smälta in.
Kan bara instämma i hyllningarna till Malena Ernman, hörde hennes nyårstal från Skansen idag. För första gången hörde jag texten, och nu gick den rakt in. Avslutningen kändes som en snyting, en välmenad snyting. Tack.

Skansen