Stannar till framför papperskorgen på Götgatan och tar en bild av bilden CinemAfrica . Bilden hamnar sedan som en miniatyr på datorskärmen, där släckaren är en bild från Etiopien. Flickan på papperskorgen är en främling, männen på åsnekärran har jag åtminstone träffat.
Läser Nyttiga människor av David Qviström. Cecilia Malmström berättar om outplånliga minnen och skammen när EU-eliten från Bryssel tvingas närvara vid begravningen av de drunknade utanför Lampedusa oktober 2013.
Lager på lager, avstånd läggs till avstånd, ju längre avstånd desto mindre inlevelse, desto mindre chans att jag är beredd att offra min egen bekvämlighet. Det händer, som för Cecilia Malmström, att avståndet tillfälligt minskar, men risken att det ökar igen är överhängande. Tillbaka i Bryssel kräver väl omgivningen att känslorna inte styr ?
Världen är komplicerad och komplex (inte säker på att jag vet skillnaden), och de som menar att förnuftet måste vägleda oss kan inte utan vidare avfärdas. Kanske är skillnaden mellan komplicerad och komplex (slår det mig just nu ..) att det förra är förnuftets domän och det senare är känslans.
Med förnuftet räknar jag in 100.000 asylsökande och dividerar med antalet tjänstemän på Migrationsverket och kommer fram till ..
Med känslan greppar jag lidande och umbäranden och det orättfärdiga och det orättvisa och kommer fram till ..
Det krävs både hjärna och hjärta för att jobba med Läkare utan gränser, brukar Johan v Schreeb säga. Både avstånd och närhet ?
2 kommentarer:
Funderat på att bli god man åt något ensamkommande barn?
Ja. Handikappad f.n av mitt dubbelboende.
Skicka en kommentar