Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

onsdag, januari 20, 2016

DN - åsikt


Som ovan amatörskribent känns det ofta nervöst att kliva utanför den ombonade blogghagen. I efterhand undrar man om orden föll som det var tänkt.
Tvåbarnspappan Johan Wikström skrev igår på DN åsikt att han känner sig kränkt av att behöva stå till svars för andra mäns beteende. Flera hakade på, även jag. Vill inte ta tillbaks det jag skrev, men känner idag (möjligen påverkad av alla redogörelser i dagens ETC om avsaknad av kvinnofrid) att jag vill betona mitt ansvar att mer aktivt motarbeta den här sjuka strukturen varhelst den visar sig.
Kränkt ? Nej.
Medlöpare ? Ja, troligen.

DN - åsikt

4 kommentarer:

Onkel Olof sa...

Jag håller nog med Fredrik Federley idag som varnar oss för dagens debatt som bara kan se problemet på ett sätt. Antingen är det kön, kultur eller något annat (lite det jag själv var inne på häromdagen i min blogg).

Saker är komplexa. En idiot är alltid en idiot, och egentligen är det så enkelt. För samtidigt som vi diskuterar om det är en manlig eller kulturell fråga så blir fortfarande inte dessa brott beivrade, vilket egentligen är det stora problemet.

Kränkt? Nej
Medlöpare? Nej
Frustrerad? Absolut

ERIC SECHER sa...


En idiot är en idiot, ja så enkelt borde det vara. Men tydligen inte. Utan vi handlar, behandlar och dömer efter hudfärg, kön och en del annat ovidkommande.
Det verkar, verkligen, ligga i det mänskliga att generalisera och det är, verkligen, en utmaning att stå emot den frestelsen. Att bli kränkt när kvinnor buntar ihop alla män innebär att både kvinnor och den som känner sig kränkt inte klarat utmaningen.
Jag har vid några tillfällen aktivt agerat för att hjälpa kvinnor som utsatts för diskriminering men jag har helt säkert åtskilliga gånger blundat för både trakasseri och diskriminering (medlöpare).

Onkel Olof sa...

Jag tänker att detta är lite som de där "trollen" jag är så trött på.

Känslan av att samhället egentligen inte bryr sig, då man inte tar tag i det ens när man anmäler, gör det dubbelt frustrerande. Ger en lust att sänka sig som också ger en känsla av att vara "förlorare"

Men jag tänker att den dagen vi tystnar och slutar bry oss, då har vi fallit på riktigt...

ERIC SECHER sa...


Ja, beivran och påföljd, det är kanske där man börjar. Även om man hellre förstod varför ..