Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

fredag, juni 29, 2012

Kompensation, kalkyl och moral.



I väntan på avresa med flyg till Italien har jag lusläst sista numret av  effekt KLIMATMAGASINET,  med understrykningspenna och allt. Den psykologiska benämningen på detta beteende är infantil kompensation. Skämt åsido, det är en fantastisk tidning som varmt rekommenderas. Inte minst för att the optimists, pessimists, doers and thinkers samsas så väl om utrymmet.

Några oneliners ur innehållet :
(Vilket som all braskande rapportering kan ge intryck av en tidning med svartsyn, men det är missvisande ..)

För 40 år sedan använde vi 85 % av biosfärens förnyelsekapacitet. Idag är siffran 150 %.

Individualistiska personer med en hierarkisk syn på samhället, som ser restriktioner som ett hot mot industrier och sin personliga frihet, är inte särskilt oroade över klimathotet.

Bättre vore att ge elbilspremien till den som inte äger en bil.

Med "klimatsmart" menas smart argumentation för att få en i grunden ohållbar handling att framstå som något gott.

Svarta och röda vinbär, krusbär, rabarber, hallon och jordgubbar - är det inte minst lika gott som som oliver och citroner ?

Strax efter tätskiktet av mode och kändisbloggar seglar en udda fågel, Lars Wideräng med bloggen Cornucopia  ? - Evig tillväxt i en ändlig värld.

Ryssland har klart och tydligt visat att man har politiska ambitioner med till vem man säljer gas och olja.



Den moderna människans frihet finns i dennes möjlighet att sätta sig bakom ratten och trycka gasen i botten.
Mobilitet är en fråga om makt. Det är alltid någons arbete, utrymme eller brist på privilegier som utgör förutsättningen för en annan människas rätt till frihet.
Brist på maktanalys i kombination med kommersiella intressen som hetsar till konsumtion gör att vi fortsätter trycka gasen i botten, trots alla klimatlarm.

Att tackla de stora frågorna med balans …. Tänk att du står med vardera foten på två löpband, det ena går framåt i rask takt, mot business-as-usual, och det andra rullar bakåt, mot hållbarheten. Man vill en sak, men resten av samhället går åt ett annat håll.

För den modige och kreative finns redan flera sätt att bo på: ekoby, jordskepp och plushus är bara några av exemplen.
Som Karin med plushuset uttryckte det. - Jag minns att jag en gång hade en herre på besök från ett fastighetsbolag som ville titta på huset. Efter en kort rundvandring sa han "det här var ju inte så märkvärdigt". - Det var den finaste komplimang jag fått.

Den expanderande produktionen av biobränslen i Afrika handlar inte om att stötta ländernas ekonomiska utveckling, utan om att lägga beslag på naturresurser.

Här fastlås entydigt att de positiva klimateffekterna av etanol som bilbränsle är försumbara.

När man exporterar etanol exporterar man i praktiken enorma mängder vatten.

I den (nuvarande) världen ger grisen kött. Punkt. I min värld är grisen en genial ogräsrensare, plog- gödselspridare, tar till vara matrester och svinn, och är en trevlig prick. Och så ger den kött.

Där någonstans, på platserna som ligger mellan civilisationens höjdpunkt och apokalypsen, försöker Dark Mountainrörelsen vandra stigar som tidigare varit övervuxna eller täckta med sopor.

Istället har miljöfrågan blivit en kalkyl, helt rensad på känslor, moral och engagemang. Att lyssna på många miljödebattörer idag är som att höra Anders Borg, det är som nationalekonomisk exercis. 

Miljöfrågan kan aldrig handla om vem som räknar bäst.

Stolpe in



Bommade tipset häromdagen, Spanien fick stolpe in medan Portugal fick nöja sig med ribba ut. Men mitt tips på jobbet , England som gruppvinnare (D) och Italien som slutsegrare, lever vidare .
På söndag kväll har vi ynnesten att vara i Italien, förhoppningsvis på någon hysterisk sportbar.
Ibland kan man verkligen tala om att längta.

Lek på allvar



Får samma omedelbara känsla som igår, med flygplanet och fåglarna. Att något har gått snett. Eller kanske snarare för långt, i trygghetsnarkomanernas förlovade land.

Lediga dagar ser man andra människor än när man är i arbete. Idag stötte jag vid två tillfällen ihop med dagisbarn som vallades. Naturligtvis i all välmening, men åsynen av dessa små krabater som tvingas gå på led med ena handen i ett rep gjorde mig beklämd. Allra helst när man hörde alla tillsägelser vid minsta avsteg. Några bilar syntes inte till, det gjorde bara intryck av drillning.
Väl hemma innanför murarna kan man anta att det är nya förhållningsregler som tar vid för de små liven.
Är det så man fostrar självständiga varelser ? Eller bara lydiga ?


 Barnen i Etiopien kämpar inte sällan mot hunger, det är inget att stå efter. Men att kunna leka fritt är mycket värt. Det kan dom. Och alla är med.

The lions never sleep


                         Somliga har höga tankar om sitt sommarställe ..

Fläderblom och löss




Fläderbusken har slagit ut i blom, då har man bara några dagar på sig att skörda (har jag fått lära mig).
På håll såg det fint ut, men som äckelmagad asfaltsmänniska ryggade jag vid åsynen av bladlössen som blev synliga vid nära besiktning. Pappa hade förvarnat mig, så det var bara att bita ihop. Saften blir säkert god.
175 klasar (heter det så ?) borde bli några flaskor.

Ett litet steg för omställningen, ett stort steg för asfaltsmänniskan ..

Miljövision ?



Låg bakom den här grisiga bilen på väg till Ingarö idag. Och bestämde mig direkt för att det var bluff och båg. När jag nu tittar in  på företagets hemsida blir jag mer vänligt stämd. De hjälper Värmdöborna med diverse renhållningsarbete, bl. a slamsugning och giftigt avfall. 
Inget ont i det.

OK att döma snabbt, om man är beredd att ompröva det första intrycket ?

onsdag, juni 27, 2012

Bet

2 -1 till Portugal. Och i finalen väntar Italien..
Onsdag 20. 53 (vid ställningen 0 - 0)

Från A till Ö



En ögonblicksbild, som jag bara bristfälligt kan återge (då kameran låg nerstoppad i ryggsäcken).

Utanför fönstret går en strid ström av flygplan på väg ner mot Bromma. När jag tittar ut är det samtidigt  några fåglar som flyger åt samma håll. Det blir en kontrast som (nästan) sammanfattar en hel livsåskådning .. Fåglarna flyger fritt och lätt som det faller dom in, bara styrda av instinkter det tagit miljontals år att utveckla, och utan att lämna så mycket som ett enda gram av ekologiskt fotavtryck.
Den mänskliga uppfinningen flyger tungt och överlastat från A till Ö, turen bestäms av vinstintressen på marken, passagerarna är snärjda av trånga säten, säkerhetsföreskrifter och kontroller. Bränslet för färden och är på väg att ta slut, men innan dess skall allt sättas på spel.

Fria som fåglar blir vi aldrig. Men varför inte fria som människor ?

Omställning. Bra att Björn Forsberg kom till tals i SvD serie om Urban odling.

Tack !


Slår mig ibland hur tacksam jag är för de kommentarer jag fått på bloggen genom åren. Och samtidigt glad för att den lille mannen med den lilla hjärnan har en liten läsekrets. Nu finns tid att i lugn och ro begrunda varje kommentar.
Roland stimulerar mig att hålla fokus, att inte vifta bort det som inte får sopas undan.
Realist har varit ovärderlig i synen på jämförelse och tävlan, bl.a.
Monika har visat att man kan gå från ord till handling.
Stellan har generöst delat med sig av sin syn på människor från andra kulturer, och gett den diskussionen ett mänskligt ansikte.
Olof stimulerar mig, varje dag, att vidga perspektivet. 
Och ni, som vid enstaka tillfällen, tagit ner den lille mannen som uttalar sig om frågor han inte har en aning om på jorden.

Tack !

Kovila



Fortsätter mina ansträngningar att leva i nuet och hålla ögonen öppna.
Den här lilla tygkon hade vackert brett ut sig i en björk nära strandkanten på Ingarö.
Min fantasi är tyvärr inte så livlig att jag tror den hoppat upp i trädet för egen maskin, nöjer mig med att ha gissningar om vem som varit hygglig nog att göra henne så synlig.
Tar då och då en repa i vasskanten hemmavid, skulle inte bli så förvånad om min jolle återvänder en dag. Läste för en tid sedan om någon som återfunnit sin stulna cykel efter 13 (tretton!) år. Men först skall det valsas runt lite på Blocket ?

Broöppning



Fick syn på färgklicken i ögonvrån, på väg över Danvikstullsbron. Märkligt att jag inte sett den förut. För bråttom ? Bromsar in, ställer upp cykeln mot räcket och går tillbaks. Då kom ljus - och ljudsignalen för broöppning, så det blev en god stund med den ensamma buketten i bergsskrevan.
Kände mig för en gångs skull riktigt närvarande, medan löparna var otåliga att komma vidare..

tisdag, juni 26, 2012

Tricolor



 Hörde på Rapport att det är fler allvarligt skadade cyklister än bilister  per år. Varför är inte alla cykelbanor bleu eller blanc eller rouge ? Det skulle säkert förhindra åtskilliga olyckor.
BILD. Nacka Forum, där de färdigshoppade  rusar över cykelbanan till bussen.

En bisak ?



Det kanske går över med semestern, men nu är jag lättretad och blir näst intill folkilsk på allt som sopas under mattan.
När SvD i serien om stadsodling förtjänstfullt berättar om biodlare så blir det för nuttigt. Uppgifterna om binas betydelse och förestående undergång finns där, men lindas in på ett sätt att man knappast fattar allvaret.

Så här skriver Nette Enström i Fria Tidningen.

Redan på 60 talet observerades en förintelseprocess av bikolonier i Nordamerika och Europa. Och häromåret deklarerade FN:s miljöprogram att bidöden är ännu en indikation på att planetens sjätte stora massutrotning av arter inträffar nu.
Det är historiskt. Och skräckinjagande. Den femte och förra massutrotningen inträffade för 65 miljoner år sedan. Då utplånades 80 % av planetens alla arter, däribland dinosaurierna. Av en meteorit. Idag är orsaken vi.
Om honungsbiet försvinner hotas matförsörjningen för en stor del av jordens befolkning, och andra djur. FN räknar att över 70 procent av de 100 grödor som tillsammans utgör 90 procent av världens globala matförsörjning är beroende av pollinering. Det handlar om grönsaker, frukter, spannmål, djurfoder, allt. Allt står på spel. Och med sju miljarder människor har vi aldrig varit mer beroende av naturen.
Att bevara och återskapa naturliga livsmiljöer är en av de stora utmaningarna för att rädda pollinerande arterna. Och oss själva. Liksom de flesta vilda djur så överlever de inte på besprutade monokulturer. Deras livsmiljö måste skyddas och ekologiska odlingsmetoder måste praktiseras, andra alternativ existerar inte.
När människan spelar gud och trotsar naturlagarna slår det alltid tillbaka, för att tala med den kristen anarkisten Albert Einstein.


Om jag som enskild stod inför något som kunde uppfattas som livshotande skulle jag förstås släppa allt annat jag har för händer.  Märkligt att det som hotar hela mänsklighetens existens inte får samma konsekvens. Utan glatt bläddrar jag vidare till sportsidorna, och ser fram emot morgondagens semifinal. Det är något som inte stämmer.

Stadsodling




Jag har jobbat med miljöfrågor i 25 år och det är tungt och dystert. När man är insatt i hur allvarligt läget är det lätt att bli desillusionerad. Jag har läst och pratat i så många år. Att odla, att få göra saker som är direkt bättre för miljön ger en otrolig tillfredsställelse.
Christina Schaffer, som startar en universitetskurs i stadsodling i sommar.
SvD - serie: Urban odling.

måndag, juni 25, 2012

En synvilla




Mina krukväxter inskränker sig till en mager stackare som jag övertagit.
Men potatisen utanför fönstret börjar anta sådana proportioner att intrycket blir att jag är stadd i växter.
En synvilla. Som det mesta.


söndag, juni 24, 2012

Grattis !



Känslorna rår man inte över.
Det kom en tår i ögat när jag läste att Anja berättat i årets första sommarprogram om sin flickvän Filippa. Kan inte riktigt förstå varför. Men eftersom jag börjar lipa varje gång " älska mig för den jag är " kommer på tal så har det väl med det att göra.
Grattis !
Börjar även lipa när jag tänker på hennes mod efter kraschen i Vancouver .. hur kunde hon ?

Skulden är vår egen



På bordet ligger två tidningsurklipp på samma tema. Det om ansvar.

Att skylla Europas kris på banker, politiker eller kreditvärderingsinstitut är att blunda för en obekväm sanning: Det är vår egen livsstil som skapat denna största av bubblor.
Skulden är vår egen. Richard Swartz, DN 9 juni.

Företagen är givetvis stora skurkar, men hur länge skall vi behöva analysera kapitalismen på strukturell nivå innan vi bryter med systemet ? Vi kan klaga  på industrin och ekonomin i all oändlighet utan att konfrontera oss själva, vi som de facto bär upp strukturerna. Det är precis som om vårt ansvar försvinner någonstans på vägen mellan Bangladesh fabriker och modejättarnas butiker.
Den smutsiga klädindustrin. Nette Enström, Fria T 22 juni (ännu ej på nätet)


Varje dag kommer exempel på otåliga människor som tar saken i egna händer, trötta på att invänta kloka beslut från politiker och andra makthavare. Allt ifrån stadsodlingar i ett välfärdsland som Sverige till lokala valutor i länder där arbetslösheten blivit legio eller egen sophantering i städer som drunknar i stank.

Inlägget Analys och goda tankar i onsdags gav bl.a upphov till frågan " Gör vi vårt bästa  ? " Och som  följdfråga "Vem är jag vi med ? "
I slutändan är jag bara vi med mig själv, och kan inte ha förväntningar och krav på andra. Men samtidigt är vi sociala varelser, ytterst beroende av varandra.
mitt svar blir : - Nej, jag gör inte mitt bästa. Och jag tror att vi är många som inte gör det.
Med säkerhet kan jag säga: " Det krävs att Eric blir en bättre Eric."

För att orka och förmå förändra krävs en " civilisationsbärande vision ", som Karl Erik Edris skriver i sin tankeväckande bok Den vise VDn. Han upprepar metodiskt att det är vad vi saknar idag. Tron på vetenskap, teknik och förnuft är ett "projekt" som inte kan axla den civilisationsbärande visionens roll.
Jag har inte kommit till slutet av boken, men har redan på känn att han landar någonstans i närheten av Den Gyllene Regeln (blog).

Den kristna versionen lyder som bekant Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Tycker den taoistiska är väldigt fin, den känns mer dagsaktuell ;
Anse din grannes vinst som din egen vinst, och anse din grannes förlust som din egen förlust.


I ett individualistiskt tidevarv vill man gärna uppfinna hjulet själv :

NEW GENEROSITY - Giving is more fun ..

Bilden är tagen idag från en byggarbetsplats i Hammarby sjöstad, och får illustrera att generositeten hamnat på tippen ..





lördag, juni 23, 2012

Kvarteret Grimman




I kvarteret Grimman på Timmermansgatan (Södermalm) river man för att bygga nytt.
Det kanske är en bra idé även för hela samhällen. Att börja om från början, istället för att lappa och laga. OMSTÄLLNING, istället för inställning.
Tyskland gör tappra försök att bli kvitt oljan. En dag i Maj månad kom över 50 % av elen från solceller. Inte illa.


fredag, juni 22, 2012

Jollerus



Slumpen ville tydligen att jag skulle få en ny jolle.
Milda Matilda, secondhand på Folkungagatan, hade igår ställt ut en gammal jolle från 70-talet på trottoaren, så oväntat och demonstrativt att jag snudd på trodde de visste att jag gick i jollebrist.
Den här lite lättare jollen ligger nu inte i vassen, utan hopvikt i källaren. Säkrast så.

Gottigottgott


                                                         Midsommarafton i Hammarby Sjöstad

Minsta bemödande





Diskussionen som följt på inlägget Analys och goda tankar har fått ner mig i diket ..

Å ringer då hennes kompis låst sig ute, och undrar om jag vet hur man kan uppbringa en stege (eftersom köksfönstret på första våningen står öppet). Jag går ner till grovsopsrummet och hittar en stege. Å ringer tillbaks och säger att det ordnat sig utan stege. Jag ser mig då omkring bland soporna och hittar ett slängt verktyg jag länge saknat, en liten grep att ta upp ogräs med, samt en osedvanligt vacker kaffekopp. Kort sagt, slumpen har spelat ett meningsfullt spratt, igen.

Men det fanns ett val. Jag tittade på fotboll när telefonen ringde, men valde att istället leta stege. Varför ? Jag vill tro att det berodde på att jag valde att göra det som kändes rätt. Men grepen och kaffekoppen, som blev resultatet, kunde jag knappast förutse. Å andra sidan, om kompisen blivit stående på gatan så hade min insats varit mycket värd. Om jag istället valt att fortsätta titta på fotbollen så fanns risken att hon tvingats ringa låssmeden. Vilket i för sig inte varit någon katastrof, utan kanske bara en nyttig läxa ? O.s.v

Är det överhuvudtaget meningsfullt att försöka fatta riktiga beslut ? Eller löser sig allting till det bästa ändå ? Taoisterna brukar vackert tala om "minsta bemödande". Men när övergår denna obekymrade hållning i likgiltighet och bristande medkänsla, eller rentav feghet ?


onsdag, juni 20, 2012

Mänskligt kapital



Mer om avund.
Anordnade lite spex på vårens sista klinikmöte, och avslutade med att (i chefens frånvaro) egenmäktigt utse "årets spelare". Motiveringen var uppriktig och omfattande, belöningen en fotboll.
Under dagen kunde mitt överkänsliga jag ana en outtalad misstämning. Och jag började fundera över om det var ett så lyckat grepp.
I en hierarkisk värld kommer belöningar (som räknas) uppifrån. Här gör jag anspråk, utan grund, på att vara över. Det skapar förvirring ?
Men om man vågar utmana hierarkin så står det naturligtvis var och en fritt att berömma och belöna. Var och en utifrån tycke och förutsättningar. - Den här månaden ger jag 1000 kronor av min lön till syster Y, som räddat mig undan ett flertal fatala misstag, typ.

För en tid sedan lät jag en osedvanligt kirurgiskt begåvad operationssyster operera under min handledning, på mitt ansvar. För de blev jag tagen i örat. Inte för att någon tvivlade på hennes kapacitet, utan för att andra kirurger skulle kunna känna sig "taskiga" om de inte gjorde likadant.
Arbetsplatser måste vara mumma för psykologer och allehanda beteendevetare.

Helt nyligen (pinsamt nog ?) blev jag varse att somliga titulerar sig  HR eller HRM, vilket betyder human recource management. Specialister på att tillvarata "mänskligt kapital".
Det kan man tycka att vi alla borde vara. Varje dag och hela tiden.

Grävande journalistik



Eftersom Åsa är journalist så vaktar jag min tunga när det gäller att tala om mediadrev. Eller snarare, varje gång jag tycker att det faktiskt handlar om urartad journalistik så påminner jag mig om hur livsviktigt det är med oberoende, granskande media. Inte minst i en tid där starka maktintressen hela tiden gör sitt bästa för att dölja sanningen.
Idag presenterar DN ett gräv som jag tycker håller måttet, nämligen en saklig granskning av AP-fondernas medarbetare. Cheferna presenteras med namn och bild, därefter följer en systematiskt genomgång av lönenivå och allehanda förmåner. Utan att vara lagd åt avund (som är en dödssynd) så är det en skrämmande bild.
85 av 260 anställda i de sex fonderna har en månadslön på över 100.000 kronor, Karin Hesius i tredje AP-fonden toppar med 301.000, i sjunde AP-fonden tjänar mer än var tredje över 100.000. Att jämföra med den genomsnittliga lönen på 31.457 för statliga tjänstemän. Fester, gåvor, hotell, middagar, tjänstebilar, hushållstjänster, försäkringar, övernattningslägenheter, gratis frukostar, fjällstugor är bara exempel på ytterligare förmåner som skattebetalarna får stå för.
Detta skall förstås ställas mot insatsen. Och då räcker det (nog) med att konstatera att den allmänna pensionsfonden, AP, (som med sitt reservkapital på 800 miljarder kronor skall fungera buffert när pensionssystemet går back) inte sköter sitt jobb. Eller uppnår sina mål, som det heter. För detta belönas de enligt ovan !

Går det att tillämpa jolle - (2 - 0) - resonemanget på det här missförhållandet ? Typ, hur känns det att få 300.000 i månaden för ett dåligt utfört arbete ? Tveksamt. Eftersom de som tillskansat sig dessa förmåner också sluter sig samman, och glömmer bort världen utanför. Möjligen kan man då säga att deras enda räddning undan fullständig förkalkning är just grävande journalistik.

Analys och goda tankar



Min potatisodlarkompis kom rusande i korridoren och berättade att någon nallat i vårat land. Min första tanke gick till gårdagens stöld av jollen, och "en olycka kommer aldrig ensam".
Men jag ville lugna honom och frågade (metodiskt) om det fanns några spår i av spadar eller främlingar. - Nej, men det är två luckor mellan plantorna som jag inte känner igen.

Nu har jag själv undersökt "brottsplatsen", och är  nöjd med resultatet.
Mycket riktigt är det två  tomma platser mellan de sextio blastbestånden (om det nu heter så på potatisspråk). Men jag drar mig lätt till minnes att alla potatisarna var mjuka och intorkade när vi satte  dom, en var t.o.m rutten. Så egentligen känns det som ett smärre under att 58 frodas.
Sätter fingrarna i jorden (det är en skön känsla varje gång..) och kommer ner till två ruttnade rester av sättpotatis. Slutsats: Inga övergrepp, utan bara angrepp av förruttnelse.

Frestande att försöka tänka goda tankar, som OO gjorde igår, att det finns en lika naturlig förklaring till jollens försvinnande. Det kanske var någon som höll på att drunkna i sjön och jollen kom till hans undsättning ..

2 - 0




Gick ut i pausen mellan första och andra halvlek (Sverige - Frankrike), solen smekte fortfarande över Hammarbysjön, vad passade bättre än en roddtur med gummijollen ? Men den förtrollande skymningen förmörkades plötsligt, jollen var borta. I vasskanten låg bara vajern och det sönderbrutna låset.

Först kommer känslorna, på bråkdelar av sekunder. Förvåning, besvikelse, ilska, mer förvåning, mer ilska .. Långsamt tar sen tankarna över, först spontant, sedan mer eftertänksamt.
- Den kanske ligger någon annan stans ?
- Det kanske bara är någon som lånat den ?
- Det finns ju värre saker som kan hända ..
- Får trösta mig med att jag inte lagt ut några pengar ..
- Och att jag faktiskt hann komma ut rätt många gånger ..
- Inte kan väl jag, som ständigt mässar om ägandets gissel, bli ledsen över det här ?
- Är det här rent av en liten prövning, för den som vill unna andra ?
- Men "giving is more fun .." kan ju inte betyda att man ställer sig på tjuvarnas sida, det blir too much.
- Men att den som tagit båten förlorat mer än jag, det är jag rätt säker på. Om vi snackar heder.
- Minst 2 - 0, till mig.






måndag, juni 18, 2012

Över alla breddar



För lite och för mycket skämmer allt, brukar min mamma säga.
Länge oroade jag mig för att potatisen aldrig skulle komma upp. Nu växer det över alla breddar, och hinken är för liten.
Om potatisarna i hinken har för lite jord, då flyttas de till stora landet.
Människor som inte kan samsas om jorden är värre, de flyttas inte lika lätt. Tyvärr.
Annars finns det gott om plats, i det som på kartan kallas Sverige.

Hinder på vägen



Sitter otåligt och bläddrar i en tidningshög medan jag väntar på den rafflande upplösningen i grupp B. Och blir glatt överraskad över vad andra kommer fram till. I ord eller handling.

Karin Bojs återger i DN en färsk rapport om våra bägge förfäder shimpansen och bono-bon-apan (Nature, hela artikeln). Vi skildes från dessa apor för 6-7 miljoner år sedan. DNA-mässigt har vi lika mycket gemensamt med bägge, 98,7 %, inbördes är de bägge aporna DNA- lika till 99,6 %. Det kanske inte låter så upphetsande, men det fina i kråksången är att bono-bon och schimpans är som Jekyll och Hyde. Den ena styrs hierarkiskt av män och löser konflikter med våld, den andra leds av kvinnor, och löser konflikter med sex och samförstånd.
Det är väl precis den känsla man har hela tiden, att vi skulle kunna bejaka en annan sida av vårt arv, att obalansen mellan Yin och Yang "bara" är ett mångatusenårigt propagandanummer. Som tyvärr inte kan skyllas på Per Schlingmann ..
Lasse Berg har f. ö skrivit vackert om den lilla kärleksfulla apan, i "Skymning över Kalahari".

Få saker gör mig så upprymd som lokala valutor. Som uppstår när arbetslösa vägrar att finna sig i kapitalistiska spelregler, när människors förmåga och initiativkraft inte tas till vara. Då börjar man istället utbyta tjänster, och för att underlätta det skapas en lokal valuta. Pengar som inte kan läggas på hög, som ingen kan bli rik på. Kort sagt, som det en gång började, innan vi fick bank och ränta.
Det här poppar upp lite varstans, nu senast rapporterar DN om staden Volos 30 mil norr om Aten, där man döpt sin valuta till TEM, som fungerar vid sidan av euron.
Stötte på idén första gången här..

På Youtube finns 20 miljoner klipp på personer som utövar parkour, free running (Fria T). En "sport" i att ta sig över hinder, där hindren är naturliga, som bänkar, murar och hustak. I Frias artikel framstår det  som vilken tävlingssport som helst. Men på Wikipedia betonas direkt : a physical discipline and non-competetive sport that focuses on efficient movement around obstacles. Sug på det uttrycket, har aldrig hört det förut: non-competetive sport.
Förutom att det verkar vansinnigt roligt, så bejakar det kreativitet, precis som den lokala valutan. Alltid till hands och gratis - kan det bli bättre ?
Street-tennis, vår egen variant på spontanidrott ..

Till sist lite bekräftelse. Känner igen mitt eget utfall i Johan Ehrenbergs ledare, där han sågar nationalism jäms med fotknölarna. Ett intellektuellt missfoster.
Så när jag nu sätter på TV:n är det alltså för att få se spänning och bra spel.
Men det vore roligt om Danmark vann .. förlåt, spelade bäst fotboll.


PS. Danmark föll verkligen med hedern i behåll ..



lördag, juni 16, 2012

I första hand



I första hand
- gläds vi  med Grekland och Tjeckien som (oväntat) gick vidare ?
- lider vi med Ryssland och Polen som (oväntat) blev utslagna ?

I första hand
- är det viktigt att intelligenta barn får alla chanser att utvecklas ?
- att barn med sämre förutsättningar får allt tänkbart stöd ?

I första hand
- får den skyldige aldrig gå fri ?
- får den oskyldige aldrig straffas ?

I första hand
- den starke ?
- den svage ?

I första hand
- jag ?
- du ?


Hedern i behåll



Njöt i fulla drag av den spännande matchen mellan Sverige och England.
Man kan undra om Sverige inte skulle backat hem vid ledning 2-1, då även oavgjort räckte för att vara kvar i turneringen. Men i efterhand känns det bra att de fortsatte framåt.

Någonstans, en (bra) bit bort i förlängningen, påminner min känsla om hederskultur. Att inte bli beskylld för att vara feg är viktigare än slutresultatet. För då behåller man hedern.
Och ännu lite längre bort på samma stig; man offrar sig (själv) för det man tror på.
Om jag verkligen tycker det är orätt att de svenska journalisterna sitter fängslade i Etiopien, på vilket sätt är jag beredd att offra mig ? 

fredag, juni 15, 2012

Modernt styrande


Den egna kreativiteten får sig en knäck när man bara hänvisar till andras.
Men den HÄR sammanställningen är värd all tänkbar spridning.

torsdag, juni 14, 2012

Varning för invandring (20)



Dilsa Demirbag och Johan Norberg har skrivit en välkommen artikel om invandring i dagens DN.
Som känns helt rätt, som lyfter sig över snårskogen av inskränkthet som breder ut sig.
Sluta generalisera om invandrarna. Precis !

Erstas samariter


 Ersta hemtjänst, beredda att rycka ut till ensamma och hjälplösa.
Det värmer.

Ensam på flaket



Har noterat att det nästan alltid är en eller ett par som står ensamma i ett hörn av studentflaken.
Den här tjejen var definitivt inte med i gemenskapen.
Rene Girard igen: Vi härmar och mobbar.

Ett vakande öga

                                                    .. över Hammarby sjöstad..

Giving is more fun ..



Den korta  frågan om det var "mänskligt" att sluta bry sig om de fängslade svenskarna i Etiopien väckte många frågor.
För att börja med sammanfattningen; jag tycker det sätter fingret på det mänskliga.

Gynnade västerlänningar kan ägna sig åt välbefinnande, som sköna skogspromenader (OO) och sköna seglatser (ES). När media med flera påminner om den mindre gynnade världen kan man antingen mena att de har sig själva att skylla (..), eller få dåligt samvete (..), eller ifrågasätta denna ordning (..).

Inget förväntar sig av ett lejon att det skall ha samvete eller ta hänsyn.
Man kan förvänta sig det motsatta av en människa.
Det är en avgörande skillnad.

Professor Carl Magnus Stolt  ( "Medicinen och det mänskliga") har sagt, ungefär, att "sjukvård i grund och botten är ett moraliskt uppdrag".
Jag tycker man kan säga detsamma om att vara människa.
Dvs, det handlar inte om att ha det bra. Utan om att göra rätt.

Har tidigare varit inne på vad det kan betyda konkret. Nämligen att den som har det bra har större förutsättningar att göra rätt. Ju mindre otillfredsställda behov, desto större möjlighet att lösa andras problem. BP - trappan.

Världen präglas (tillspetsat) av en idé, kalla den vad ni vill, som menar att vi inte behöver ha något samvete, inte behöver ta någon hänsyn, så länge inte jag tar någon skada.
Alla stora tänkare har varit av en annan uppfattning.  " Allt vad ni vill att männsikorna gör mot er …" - Den gyllene regeln. De religioner som följt i deras spår har sedan gjort sitt bästa för att förvanska detta budskap.

Nu kommer poängen. Det som ter sig som en uppoffring (Gyllene regeln) är i själva verket det mest tillfredsställande man kan uppnå som människa.
Konkret: Mitt liv skulle kännas mycket mer meningsfullt om jag (bara som exempel) på något vis kunde hjälpa grabbarna i Etiopien, istället för att bekymra mig om lön och båtplatser :

Giving is more fun ..