Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

fredag, februari 24, 2017

In the mud

Idag har vi cyklat 8 mil på röda afrikanska grusvägar mitt i djungeln, bitvis bara lera. Stora ord, men faktiskt en av mina roligaste cykeldagar någonsin.
Som avslutades med att vi fick hjälp av lokalbefolkningen att tvätta cyklarna i lake Victoria, sedan transport till lägret på andra sidan sundet i små gondolliknande fiskebåtar.
Bättre blir det inte.

Tour d'Afriques grundare Henry Gold har anslutit till gruppen ikväll.
Oroväckande många magsjuka, några förda till sjukhus 

torsdag, februari 23, 2017

On Tour

Efter en vecka utan internet känner jag mig som en 80-tals-människa utan möjlighet att hela tiden kunna hålla omvärlden underrättad om vad jag pysslar med. Inte helt oväntat känns det rätt okey.
Sitter just nu vid Victoriasjön och Nilens källa omgiven av palmer, hyddor och schyssta kompisar. De sista fem dagarna har vi cyklat 10+14+13+10+13 mil i stekande hetta så vilan satt bra. Oändligt många varma leenden och otroliga vyer, kan bara känna tacksamhet att jag fortfarande har möjligt att få uppleva det här. Och funderingarna på hur man bäst lever sitt liv tar ytterligare fart.
Inga bilder, tyvärr. 

onsdag, februari 15, 2017

Safari



Funnit mig tillrätta på Wildbeest Eco Camp efter en felfri transport via Addis. Nya schyssta cykelkompisar som lockade med mig på safari imorse. På riktigt, och ändå inte riktigt på riktigt.
Tour-doctor Helen fick ta one of the riders to hospital imorse för oklar hög feber, Niklas har fått sin vevarm som passade perfekt, har investerat i en bred solhatt,  i morgon blir det slummen i Kibera. Nice to be back.

måndag, februari 13, 2017

Och ändå ..



Tre timmar kvar innan taxin kommer, fortfarande inte bestämt cykel.
Kommer att tänka på indianhövdingen som undrar vilken varg han skall mata.
Den gamla svarta representerar långsamhet, ödmjukhet, nyfikenhet, mångfald och säkerhet.
Den nya röda istället fart, konkurrens, tävling, enfald och osäkerhet.
Valet borde vara enkelt, har ju lovat både mig själv och familjen.
Och ändå ..

PS
På Arlanda, den/det röda har jag lämnat kvar hemma (?) 

Sinaga

Mer mening.
Igår träffade jag en bekant till pappa som vuxit upp med en flicka som kom från Kenya vid sexton års ålder och sedan blev kvar i Sverige. Vad jag förstår av kartan kommer vi att passera hennes lilla hemby vid Victoriasjön. 

Juvelen



Om några timmar bär det av till Nairobi för att återknyta kontakten med Tour d´Afrique. Tio år har gått, känns inte så. Kommer att delta i den tredje etappen, kallad The Jewel of Africa, mellan Nairobi och Kigali.
Häromdagen fick jag ett mejl från ledningen i Toronto. Unga Niklas Frisk (S), som skall cykla hela vägen från Kairo till Kap, har råkat ut för skada på sin cykel som äventyrar fortsättningen. Så nu har jag efter mycket korrespondens och kontrollfrågor med en vevarm som förhoppningsvis ska passa.
Den egotrippade utflykten har plötslig fått en annan mening. Jag åker till Afrika för att hjälpa en landsman i nöd. Känns mycket bättre.

Jewel of Africa

torsdag, februari 09, 2017

Nära



Nu lever jag nästan som den person jag vill vara.
Sa vinnaren av melodifestivaluttagningen.
Gratulerar.


söndag, februari 05, 2017

Utan Rolf



Många inlägg på den här bloggen har handlat om viljan att avstå, och hur svårt det kan vara. Tänker på det när jag försöker läsa SvD på nätet i morse. De artiklar som lockar, (t.ex Rolf Gustavsson om  vicepresident Pence) försvinner efter några rader in i en grå dimma. Redaktionen meddelar att just den här artikeln tillhör premiumutbudet, men jag är välkommen att utan kostnad provprenumerera en månad.

Klart jag fattar att de måste ta betalt, "bra journalistik är inte gratis". Men lätt provocerad av den där grå dimman lägger jag ribban lite högre än vanligt Och avstår. Kors i taket. Känner mig  sedan väldigt nöjd med att inte ha ännu en tidning som "måste" läsas, och road av att på egen hand (utan hjälp av Rolf Gustavsson) spekulera i hur det kommer att gå för trump-pojken.

In i dimman

In my dreams

















onsdag, februari 01, 2017

skam den ..


det händer att jag blir besviken på mig själv,
besviken över att jag inte bättre lever upp till mina ideal,
andra stunder är jag glad att glöden inte helt har falnat,
och intalar mig att även de små stegen räknas,

uthållighet är en dygd




KONSUM





Vet inte om det är åldern, eller något annat oundvikligt, men jag har blivit känsligare. Lättare arg, lättare ledsen, lättare glad, lättare berörd. Ett leende från någon helt främmande kan rädda en förmiddag. Låter inte helt sunt.
Av den anledningen har jag en ny favoritaffär, nämligen Konsum på Renstiernas-gatan. Där finns kaffeautomat, stolar och bord i entrén, kassörskan blir orolig när jag envisas med att cykla trots snön, ja ni förstår, man känner sig välkommen.