Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

fredag, november 30, 2012

Prekariatet



Det finns många sätt att beskriva drömmen om ett annat samhälle än det som bygger på girighet, konkurrens och utslagning. Ett sätt är att beskriva och benämna de faror som följer med otrygghet och utslagning. Jämlikhetsanden kunde släppt anden ur flaskan, men så blev det inte, etablissemanget lyckades få på korken  i tid. Men det fortsätter att jäsa i flaskan, och snart är det dags igen. Occupyrörelsen bör inte ses som en misslyckad parentes, utan en föraning om vad som måste komma. I längden blir det ohållbart att allt fler tillhör prekariatet, dvs står utanför arbetsgemenskapen Det tror i alla fall engelske ekonomiprofessorn Guy Standing, på besök i Stockholm, som intervjuades i dagens Studio ett, av Åsa Secher.
Det tror vi på.

torsdag, november 29, 2012

I den andres ..



Läser Lars Epstein i DN, som varit på det senaste soppköket.
...
I Stockholms län beräknas antalet hemlösa nu vara 8343, vilket är ungefär detsamma som för hela landet för 13 år sedan. 
Det är inte lätt att föreställa sig hur det är att vara hemlös. Men man kan ju alltid försöka, nu när vintern nalkas.

Man kan ju alltid försöka
.
Jo, det var just det. Försöka. På riktigt.

Läs lika gärna Onkel Olof i Why poverty ? Ask why 

Bekräftelse: När jag googlar på "i den andres stol"  kommer bilden ovan (min) upp överst.


Innan - och utanför



En julskiva att att hålla utkik efter !

Initiativtagaren Anna Stadling, om varför det bara är kvinnor som medverkar :
Till en början var det inte tänkt så, men av någon anledning som vi inte styrde över föll det sig väldigt naturligt. Det var många kvinnor som spontant sa ja och då tänkte jag att varför inte göra den här skivan med bara kvinnor.
Känns OK att kvotera till makt och inflytande. I gengäld kan man hoppas att män blir insläppta i den omtänksamma gemenskapen ?

Hälften av intäkterna från skivan går till Frälsningsarméns sociala arbete.


onsdag, november 28, 2012

Ask why



Att förenkla, generalisera, vara fördomsfull, placera i fack och sätta etiketter. I motsats till att vara öppen för nyanser och komplexitet, nyfiken på det annorlunda, och intresserad av att ifrågasätta. Känns onekligen igen. Mänskligt ?

Vill jag påminna kollegorna om att läkare faktiskt har rätt bra betalt, då måste jag göra det med glimten i ögat, dvs ha nödutgången klar. Annars löper jag risken att hamna utanför gemenskapen. Att kort och gott bli "kommunisten". Ett pris som oftast är för högt.

tisdag, november 27, 2012

Förnöjsamhetens domäner



OO påpekade att det kan vara svårt att skilja "ingen smak" från "subtil smak", apropå herrgårdsosten.
Och det är ju sant. Innan den sista skivan är skuren kanske jag tränat upp sinnet så pass att det subtila blir som lagrat.

Oundvikligt att inte halka in på förnöjsamhetens vida domäner. Där kan man fynda.
Att t.ex beklaga sig över jobbet hör till, men hur smaklöst är inte det, i ordets andra betydelse ?
Typ:
- Idag har jag opererat tre gallor, gud så tjatigt !
- Du menar tre olika människor med gallstenssjukdom ?
- Ja ..
- Var det onödiga operationer ?
- Nej ..
- Så du har befriat tre människor från lidande ?
- Ja ..
- Och det kallar du tjatigt ?
- Mena´ inte riktigt så ..
- Hur många tror du har den möjligheten, varje dag ?
- Nej, det är sant ..
- Borde du inte känna dig väldigt nöjd, med dina tjatiga operationer ?
- Jo, kanske ..

Bilden är från Norrtälje. Innehållet i en bortopererad gallblåsa. Fullt av små stenar, som alla kan djävlas om det vill sig.

måndag, november 26, 2012

Utan smak



Andra avsnittet av Why Poverty redogjorde för Bob Geltoff och Bonos  försök att bekämpa fattigdom i Afrika. En mycket uthålligare och mer omfångsrik insats än jag hade en aning om.
Filmen gav en nyanserad bild, där flera kritiska afrikaner fick komma till tals. - Why don´t they talk with us ? En invändning som känns bekant. "Förändringar kommer underifrån".

Som vit och välbärgad har jag andra problem.
Ville spara några kronor på att köpa ost till extra-pris, Herrgård för 70 kr kilot. Men den smakar absolut ingenting, över huvud taget ingenting.

Som vit och välbärgad har jag egentligen ett större problem. Det är inte bara osten som har för lite smak …


söndag, november 25, 2012

Varför ?


                                                Birger Jarsl gatan i förrgår
                                                 

Why poverty ? Ask why.



" Why poverty " - varför fattigdom ?
Idag sändes det första av åtta avsnitt i SVT 2, kallat "Välkommen till världen".

Vi fick följa familjer och fr.a kvinnor i San Fransisco, Sierra Leone och Kambodja.
Som väntat gripande och upprörande. Blev mest tagen av den indiske gynekologen på Gondama referral center, som trots 25 år  i Afrika hade sitt engagemang och sin hängivenhet i behåll. Men naturligtvis besviken på hur fattiga människor försummas, trots stora rikedomar i landet.
- But I am just a simple doctor, it is up to you, and the politicians !
Eller har vi alla en skyldighet att göra vad vi kan för att dela på välståndet ?
Eller är det okey att somliga drar nitlotter, och vi andra tittar på ?
Eller har de fattiga sig själva att skylla ?
Ja
Nej
Nej

Kommande program innehåller säkert fler försök att besvara frågan.
Kanske kommer man också att fundera över varför denna satsning görs just nu.

Nattbus(s)





fredag, november 23, 2012

Kvinna från landet



Min tolkning blir feministens.

Det ligger en man på Norrlandsgatan, omgiven av människor. Han är medvetslös, ligger i framstupa sidoläge, över honom står en medelålders kvinna på huk och kontrollerar puls och andning, hennes make talar i telefon och undrar varför inte ambulansen kommer. Det framkommer att kvinnan är narkosläkare på besök från Östersund. Mannen har vinglat och fallit handlöst, men inte blivit påkörd. Läget är under kontroll.
Så kommer polisen, och en halv minut senare två sjukvårdare med bil. Och en sorglig föreställning spelas upp.
Kvinnan presenterar sig och börjar redogöra för förloppet, men blir omedelbart uppmanad att dra sig tillbaka, hennes make (som är första ögonvittne) får samma tillrättavisning. De två poliserna försöker få kontakt med den medvetslösa mannen, vilket inte går (!), medan sjukvårdarna drar upp mannen på en bår och lägger honom på rygg och höjd huvudända, varvpå han börjar kräkas ymnigt. Kvinnan går fram för att hjälpa till (dvs rädda mannen från att kvävas), men blir åter avvisad av den ena konstapeln. - Du är visserligen doktor och allt det där, men våra sjukvårdare här kan sina saker och behöver inte din hjälp ! Hon drar sig snopen tillbaka igen.
Innan bilen åker därifrån frågar hon vänligt, på norrländska, till vilket sjukhus de tänker åka. Hon får (förstås) inget svar, men går då fram och tar ett kort med sin mobil av ambulansnumret på flygeln.
Jag beklagar storstadsbemötandet, men hon verkar ta det med ro, mer intresserad av hur det skulle gå för "hennes" patient.

Tänk tanken, att samariten som står hukad över den medvetslöse istället är en manlig narkosöverläkare, som pratar myndigt på stockholmska. Säg inte att det inte hade gjort skillnad !

Den vanliga samvetsfrågan: Gjorde jag vad jag kunde ?
Svaret känns inte självklart.

Nostalgi



Norrtälje.
Svårt att inte bli nostalgisk när man ser den gamla sjukhuskroppen med den stolta lasarettsskylten.
En gång lika självklar som kyrkan mitt i byn, en gång symbol för världslig trygghet.
Men det är länge sedan nu. Bakom fasaden är idyllen borta, därinne råder köp - sälj, varje sängplats har en prislapp, varje neddragning är en vinst. Behoven får vackert maka på sig.

Jag börjar bli till åren, nostalgi hör väl ålderdomen till ?



Vem kan man lita på ?



På bussen i kolsvarta mörkret på väg till Norrtälje sjukhus. Sitter på övre däck, längst fram, med uppsikt över vägbanan och internet i knät . En strid ström av bilar i motsatt riktning, ensamma förare på väg till veckans sista plikter. Det är trångt om utrymmet på den trefiliga vägen med sina skrämmande räcken. Två filer, en målad mittlinje och vägrenar på vardera sidan (att ta i anspråk vid behov) är ute.
Säkert finns det statistik som visar att olyckorna minskar. Att köra tvåfiligt kräver mer hänsyn, mer tillit, och mindre tidspress. Det är inte heller inne.

På datorskärmen hoppar jag mellan storstadsbladen, feministiskt perspektiv, fria tidningen och SD-Robsten. Alla är lika säkra på sin sak, alla håller sin fil, ingen saktar ner och glider ut i vägrenen. Eftersom det inte finns någon vägren ?

Vem kan man lita på ?

1. Man bestämmer sig för vem man kan lita på.
2. Man litar inte på någon annan än sig själv.
3. Man litar inte på någon.
4. Man litar på alla.

1. Enkelt och fegt ?
2. Svårt och modigt ?
3. Enkelt och motbjudande ?
4. Enkelt och tilltalande ?

torsdag, november 22, 2012

What´s in it for me ?



Så har jag då äntligen börjat läsa Lyckliga i alla sina dagar. Om Pengars och människors värde.
Ska göra det med andakt.

Ur det inledande kapitlet om Disney, om drömmar och utopier. ("Där den gemensamma världen börjar tar Disney slut") :
Den här boken handlar om det som är och det som skulle kunna vara. Jag tror att den är ett försök att omfamna det hoppfulla och värja mig mot det destruktiva i det jag ser omkring mig, i den värld vi lever just nu. De senaste åren har jag känt det som om samhället, kulturen och ekonomin - alla - vill lära mig att ställa en och samma grundläggande fråga inför varje situation i livet. Frågan lyder: What´s in it for me ? Vad tjänar jag på det här ? Man kan kalla det egoism. Eller ekonomism, tendensen att räkna, alltid räkna. Samtidigt ser jag, lever jag med, andra förhållningssätt. Samtidigt ser jag, lever jag med, altruism, kärlek, solidaritet. Allt finns där. Samtidigt. Och jag vill gärna bringa lite reda i det.

Playing for change
A dream you dream alone i just a dream
A dream you dream together is a reality
John Lennon

Ingen aning !


Hörde häromdagen att flera mindre svenska städer hade, eller var på väg att skippa övergångsställen.
Varför ? Jo, för att de inger  falsk säkerhet, bilisterna respekterar inte  övergångsregeln. Ett intryck som kan bekräftas från Stockholm.
Märkligt att man tar bort en regel som inte efterlevs ? Ja, ovanligt i alla fall. Reaktionen brukar ju vara strängare straff och fler regler.
Lika märkligt är att i England/London efterlevs regeln till 100 procent. Dvs, som fotgängare kan man vara helt säker på att bilarna stannar. Varför ? Det mesta brukar man/jag ha någon fördomsfull förklaring till, men här har jag ingen aning !

tisdag, november 20, 2012

Att låtsas (3)

Här är en till som hakar på. Som verkligen vet hur det ligger till.
När jag läser Stefan Stenudds inlägg slås jag av tanken att somliga har uppfattat det som höjden av integritet och självständigt tänkande att tvivla på växthuseffekten. Ett mode, bland alla andra moden, för en liten exklusiv skara ?
Naturligtvis har även Birger Schlaug kommenterat.

Att låtsas (2)

Läser ytterligare ett inlägg om klimatrapporten, som hävdar att vi vänjer oss.
Det känns angeläget  att rekommendera det sista avsnittet av rapporten, sid 60 ff, som handlar om "Unlinear and cascade impacts". Dvs, det kanske inte bara blir lite högre vattenstånd och lite varmare, utan den förhöjda temperaturen utlöser ett "skred". Ungefär som när ett ytterligare sandkorn får hela högen att rasa. Det blir nog svårt att vänja sig vid.

Att låtsas



Världsbanken (sic) och Potsdamminstitutet har lagt fram en färsk lägesrapport (Turn down the heat) inför klimatmötet nästa vecka i Qatar.
Av tidningarna att döma är det inte någon stor nyhet. Pågående väpnade konflikter och ekonomisk oro i världen överskuggar förstås. Att rapporten är synnerligen dyster hjälper inte. Efter Köpenhamn 2009 är klimatfrågan borta från förstasidorna. Att det amerikanska presidentvalet inte alls berörde miljöfrågorna upprör knappast någon. Obama åker inte till Qatar, han har viktigare saker att tänka på.

I det lilla verkligheten är det lättare än i den stora att göra sunda prioriteringar. Om själva livet är hotat så får förstås det mindre bekymren stå tillbaks. Att det inte gäller i det större sammanhanget kan väl bara bero på att hotet inte tas på allvar.
Kristoffer Ahlström skriver  i Magkänslans anatomi :

Detta illusterar också en av de mest avgörande faktorerna när det gäller riskuppfattningar: fasa.
Pandemier, terroristattacker, våldsbrott och huggtänder har alla en dramatisk effekt som gör att vi inte kan motstå den fruktan de inger. Faktum är att den mest tillförlitliga metoden för att förutse våra riskuppfattningar är att avgöra i vilken mån situationen i fråga är katastrofal, ofrivillig, okontrollerbar, dödlig eller orättvis. En av fem ger upphov till en viss fas men inte nödvändigtvis en skyhögt upplevd risk (läs rökning). Fyra av fem ger upphov till en avsevärt högre grad av fasa och - via affektregeln - en hög upplevd risk (läs pandemier ; katastrofartade, ofrivilliga, okontrollerbara och dödliga).

Klimathotet uppfattas inte som vare sig katastrofalt, ofrivilligt, okontrollerbart eller dödligt, att det drabbar orättvist har vi (som drabbas minst) lätt att bortse ifrån.

Så vad göra ?
Man får helt enkelt låtsas. Låtsas att man blir så rädd (och ansvarstagande) som man borde bli. Att livet är ett moraliskt uppdrag tycker jag höstens funderingar klart har visat ! :)

Hela rapporten
Åh vilken fasa ! - där affektregeln förklaras och klimathotet poängsätts.





måndag, november 19, 2012

TACK



I de rika förorterna lever man rikemansliv, med givna värderingar och självklara intressen. Värderingar och intressen som går i arv. Socialt arv.
Men förutsägbara uppväxtmiljöer kan förstås väcka frågor och opposition. Blev hur som helst glad och överraskad av att se en bekant och välbärgad son i soppköksvimlet, klädd för protest, med ATOMKRAFT - NEJ TACK - knapp och allt.
Det finns hopp.

Och det finns mycket man kan tacka ja och nej till.

Jalāl ad-Dīn Muhammad Balkhī



                                 Alla har skapats  för en särskild uppgift
                                 Längtan att utföra den 
                                 har placerats i varje hjärta.

                                                       1207 - 1273


söndag, november 18, 2012

Älgsoppa



Det livar upp med musik, inte minst i höstrusk och blyga Sverige.
Till Soppkök Stockholm idag letade sig ett band med mycket blås, och snart  blev det fullt av nyfikna runt trädgården. Meningen är ju inte i första hand att förse behövande med ett skrovmål och varma kläder, utan att väcka opinion mot att det i en stad som Stockholm finns så många människor utan tak över huvudet.
En äldre man hade hört av sig på Facebook och berättat att han gärna gjorde soppa. Han kom med  fyra stora kantiner välsmakande älgsoppa. De unga volontärerna var tacksamma, och rörda. - Tänk att det finns sådana människor !
De finns nog fler än man tror. Som bara går och väntar på att ta sig ur girighetsfällan.
Filmsnutten ger tyvärr inte rättvisa åt hur bra det lät ..



Moder jord




Är sydamerikaner över lag bättre skickade att tänka stort och helt ?
Tanken slår mig när jag lyssnar på ett oerhört befriande  tal av Uruguays president José Mujica (tips från Trulpen).
För två år sedan, ganska exakt, fängslades jag av den chilenske nationlekonomen Mannfred Max- Neff, och hans avrättning av vår nuvarande framfart. Muija säger samma sak, med större tillförsikt. Betoningen ligger på att vi alla låtit oss luras, snarare än att skylla på eliten.
Mujica
Max - Neef

Searching



Vissa saker blir väldigt snabbt ointressanta, inte sällan en reaktion mot den överdrivna uppmärksamheten, man storknar. Typ Expressens film om sverigedemokraternas tilltag.
Annat ligger i bakhuvudet och växer i styrka. Som filmen Searching for Sugarman. Jag blir inte kvitt den. Den bär på ett  så vackert budskap. Naturligtvis är det en fantastisk historia, att slumpen ville att den här begåvade musikern blev uppmärksammad. Men det är hans ödmjukhet och förnöjsamhet som är så otroligt gripande, och osannolik. Hur är det möjligt ?

Skivan med filmmusiken snurrar om och om igen.
This is what I am searching for.
Discovering ..

fredag, november 16, 2012

Nyvaken ?



Kom för tidigt till italienskakursen på ABF, och slank in på ett föredrag med Nina Björk.
Utanför stod Ingvar Carlsson med hustru. Konferensvärden sprang (på uppdrag ?) in i föreläsningslokalen och hämtade ett exemplar av Lyckliga i alla sina dagar.
Var f.d statsministern generad att avslöja sitt intresse för kritik av tillväxtsamhället ?
Man får lätt intrycket att (vi) tillväxtkritiker är en liten skara drömmare. Det kanske är en missuppfattning ?

Sent skall de gamle vakna ?

torsdag, november 15, 2012

Himlafärd



End of slaveriet ?




Att solen skiner just den eftermiddagen jag är ledig känns som en ynnest.
I en framtid, när omställningen är klar, så tar jag förstås ledigt den dagen solen skiner !

Nöjd



Kursen i italienska är nu ute på plan mark. Den stränga läraren har lyckats (?) i sitt uppsåt att skrämma bort ungefär halva gruppen, och är nu riktigt trevlig mot oss överlevande.
Onekligen en kick att försöka ta ett helt nytt språk i besittning. Toppen når jag aldrig, men utsikten är vacker redan efter första stigningen. Italienskan är lätt att falla in i , lätt att härma, bara man får koll på böjningarna.
Kanske klämmer lite spanska också vad det lider. Sen är jag nöjd !

Varning - för vad då ? (22)




Det är någonting som känns fel.

Erik Almqvist är riksdagsman för Sverigedemokraterna.
För två år sedan var han inte det.
För två år sedan var han på krogen, dvs alkohol och sent på natten.
Vid det tillfället vädrade han sina uppfattningar på ett sätt som ingen, inklusive han själv, kan försvara.
Almqvist har förnekat och ljugit om det inträffade.
Den allmänna reaktionen är att Almqvist visat upp sverigedemokraternas rätta ansikte. "När masken faller... Rasismen kan inte vädras ut ur Sverigedemokraterna, den är deras livsluft " (DNs ledare).

Rasism. Främlingsfientlighet. Främlingsrädsla. Gäller det inte att hålla tungan rätt i mun ?
Att vara rasist betyder att man tror att vissa människor p.g.a av ras är mer högtstående än andra. Är det verkligen vad man kan beskylla SD för ? Främlingsfientliga däremot, det är vi nog alla, mer eller mindre. En fientlighet som är uttryck för rädsla. En rädsla som ligger djupt i det mänskliga.
Vad SD vill göra är att kapitulera för denna rädsla, att ducka för svårigheterna som det innebär att möta det främmande. När SD sedan skall definiera vad det innebär att "känna sig svensk" så blir det inte lätt ..

Att hävda att man inte är främlingsfientlig ställer krav. Krav på att man i handling kan visa en skamlös nyfikenhet på andra, mer eller mindre, främmande människor. Även sverigedemokrater , även Erik Almqvist. Det är få som lever upp till det. Varje dag, varje dag, möter man reaktioner som vittnar om att skepsis och avståndstagande segrar över nyfikenhet.
Det är lätt att sparka ut Erik Almqvist (m.fl). Men vad säger vi till de 9 % av svenskarna som kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna ? Att de är rasister ?

När moderata och folkpartistiska valarbetare tar bladet från munnen (i tron att bandspelaren är avstängd) låter det inte så fagert alla gånger, som bekant. Då sipprar överlägsenheten och arrogansen fram. Och då handlar det om nyktra tillstånd. Har masken fallit då ?

Jag tror de starka reaktionerna säger mer om oss "goda", än om de "onda" sverigedemokraterna.

Liknande infallsvinkel
Soran Ismails egna ord i Expressen

Varning för invandring 1 - 16

onsdag, november 14, 2012

Cykla mer


                                                           TENSTA

Ljus och mörker



                         Jag är god vän med den mörka årstiden.
                         Men när solen sticker fram, så värmer det ..

Naked question


                                  TENSTA KONSTHALL

tisdag, november 13, 2012

Omställning



Boken Omställningens tid av Björn Forsberg är det bästa jag läst på senare år, den sätter fingret på ett ohållbart tillstånd, och samtidigt inger den så mycket hopp.

I kväll intervjuades Forsberg av Birger Schlaug på kunskapskanalen. Kände oro för att han inte skulle "göra sig i TV", att den samlade bilden skulle malas ner av detaljfrågor och nervositet.
Men så blev det inte. Utan istället heltäckande, klart, lågmält, och befriat från egocentricitet.

Skulle önska att många tog sig tid att lyssna ..




måndag, november 12, 2012

SISTER CORITA



If your daily life seems poor, do not blame it, blame  yourself
tell yourself that you are not poet enough to call forth its riches ..





Sister Corita, amerikansk nunna och nyskapande bildkonstnär, en av alla modiga människor på 60-talet. Videon om henne, som visas på utställningen, är fantastisk.
TENSTA KONSTHALL, året ut.

Valv bakom valv



Egentligen är väl det här också på temat att inte bli salig på sin egen tro, utan på andras.

Trodde aldrig att en skiva jazz skulle kunna väcka mina lustar. Men nu verkar det inte bättre. Vemodiga The Violin av Oskar Shönning, som jag helt otippat fick i farsdagspresent, slog an direkt. Tack !

Hur var det han skrev, nobelpristagaren ?
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt

Sverigedemokraterna är Sveriges tredje största parti. Tänk vad de går miste om. 

söndag, november 11, 2012

Svindel



Somliga gillar att fotografera cyklar bakifrån, andra föredrar mossa.
Jag är inte så säker på det. Eller snarare, man kan bli intresserad av det man hittills inte varit intresserad av. Vilket i vissa sammanhang, som t.ex i förhållanden, kan vara en ovärderlig tillgång (enligt radioterapeuten hos Aschberg).
I förlängningen öppnar sig helt nya världar, och gamla faller som korthus. Var och en är inte längre salig på sin tro, utan på den andres. En svindlande tanke.

Civilsamhället



Läste en tänkvärd ledare i DN. SIC ! Om civilsamhället, med anledning av en färsk rapport från Framtidskommissionen.

Samtidigt som ett starkt civilsamhälle kan vara uttryck för ett starkt medborgarengagemang, kan det också vara ett symtom på omfattande luckor i välfärdssystemet. Soppkök lär inte uppstå i ett samhälle där alla har allt de behöver.
En annan är frågan om självständighet från staten kontra beroendet av den. Ett starkt civilsamhälle kan fungera som motvikt till den offentliga makten. Men det finns inget civilsamhälle som kan fungera utan stöd från det offentliga. Detta kan ske antingen på det traditionellt svenska sättet, genom statligt eller kommunalt stöd. Eller som i USA, genom generösa skatteavdrag för givarna.

Sen följer en rimlig genomgång av för och nackdelar med de respektive systemen. Om rättvisa bl.a.
Avslutningen lyder :

För de flesta människor handlar det (syftar på Missing Peoples insaser) säkert inte enbart om resultatet eller om att offra sig för andra. Utan också om känsla av sammanhang, av mening och av gemenskap. Människor lever inte av bröd allena. Hon mår också gott av att göra gott. Och detta är förstås en mänsklig egenskap att vårda och värna.
Därför finns en dubbel poäng med att inte se allt som civilsamhället gör som något som egentligen borde utföras av anställda och finansieras av det offentliga. Dels för att vi då kan spara de resurserna till de verksamheter och personer som inte ska behöva stå med mössan i handen, exempelvis sjuka och funktionshindrade. Dels för att gemensamma frivilliga projekt för oss i samhället närmare varandra.

Ett vackert frö från DN, onekligen. Men måste en borgerlig redaktör inte samtidigt, för trovärdigheten skull, dryfta och utmana andra "mänskliga egenskaper" som hen vurmar så starkt för ? Nämligen, att den främsta drivkraften för både människor och företag är egen ekonomisk vinning.
Eller som Johan Ehrenberg uttrycker det i veckans krönika:
Det enda sättet att styra företag är genom att att ändra motivet för varför de drivs. Så länge vinst är målsättningen med en verksamhet så kommer också vinsten, på ena eller andra sättet, vara det som styr företaget.

Vi kanske kan vända på steken, så att girigheten och genoristeten byter plats ? Girigheten blir undantaget, som det i vissa speciella situationer kan finnas anledning att "vårda och värna".

Det duger inte ?



Har anmält mig till ett tufft cykellopp i vår, men jag skjuter hela tiden träningen framför mig, klarar inte lika lätt som förr att mobilisera den motivation och disciplin som krävs. Åker ut i skogen för att få en genomkörare, men hittar hela tiden anledningar att stanna, eller ta en enklare väg. Det finns mycket spännande och vackert att titta på... det blir lite tjuren Ferdinand över träningen.
Det duger inte, som vi brukar säga i familjen. Men samtidigt ser jag det förstås som ett hälsotecken.
Fortsättning följer.

torsdag, november 08, 2012

Han är lite speciell !



Allt oftare får man höra att patienterna är "speciella". Det är sällan eller aldrig menat som beröm, utan snarare en varningsflagg ; var på din vakt !
En sorglig och märklig trend, samtidigt som vi pratar vitt och brett om "fria val". Var, om inte i vården, kan man förvänta sig intresse för individen bakom numret och namnet ? Det finns där förstås, men vi fostras i föreställningen att flödet och produktionen är viktigast. Och då blir de "speciella" lätt grus i maskineriet.
- Hon är lite speciell.
 - Ja, vem är inte det, brukar jag försöka svara.
Den sköterska jag jobbade med idag hävdade att hon använde ordet som smicker.
Då är nog hon rätt speciell ..

En av dagens mottagningspatienter, med ett mindre ljumskbråck, väckte min fascination och beundran. Hans motiv för att vilja åtgärda bråcket var att han , 74 år gammal, ville fortsätta springa ikapp med hissen, fem trappor upp i en gammal fastighet ( högt i tak) på Östermalm. Hissen tog 30 sekunder på sig, hans personbästa var 26 sekunder !

Astrid Seeberger - Den skamlösa nyfikenheten.

Inspiration



Barack Obama vann presidentvalet i USA. Det var kanske bra.
Men någon inspirationskälla är han inte längre. Inte när man vinner valet på att ha räddat bil-industrin, i nyckelstaten Ohio.
Det är lätt att bländas av Obama och hans charmerande familj. Men något nytänkande står han knappast  för. Bara mer business as usual.
Inspirationen får man hämta från annat håll.

Går det att öppna tidningen och sätta på radion nu, utan att mötas av USA-nytt ?



tisdag, november 06, 2012

Vill väl ?



Idag skrev Georg Soros en kolumn i DN, Återuppliva solidaritetsandan.
Och i natt avgörs det amerikanska presidentvalet.

Obama har varit en besvikelse, Romney kan man inte ha några förväntningar på. Så var det med det.

Georg Soros är en av världens rikaste, han beskrivs omväxlande som ond eller god. Att han skänkt 42 miljarder kronor kan ingen förneka, men han drar på sig mer kritik än Bill Gates (185 miljarder), eftersom pengarna ofta har politiska mottagare och syften.
Kolumnen i DN känns hur som helst mer hoppingivande och nydanande än presidentkampanjen.
Soros vill återuppliva den solidaritetsanda som besjälade det europeiska projektet från början, där behövande och hjälpande kan mötas, inte konfronteras. Hans första mål på resan är Grekland, institutionen har han döpt till Open Society Initiative for Europe (OSIFE).
Vi skulle kunna inrätta solidaritetshus i Grekland som blir samlingsplatser för lokalbefolkningen och förser migranter med mat och husrum….. En praktisk manifestation av den anda som borde besjäla hela EU.

Han avslutar med orden:
En OSIFE-delegation reser inom kort till Grekland, tar kontakt med myndigheterna och utarbetar en plan som kan vinna allmänt stöd. Mitt syfte är att gjuta nytt liv i i EU som ett instrument för solidaritet, inte bara för disciplin.

Somliga har gott självförtroende må man säga !
Inget ont i det. Men ska det hända något riktigt stort så är det nog lilla du och jag som börjar här och nu:
Tillsammans.

Här är den engelska originalartikeln av Soros



Hammarby backe




Blev idag varse att jag inte längre klarar att cykla uppför Hammarbybacken.
Men det går ju bra att gå, utsikten är densamma när man kommer upp.
Norrut breder sjöstaden ut sig, i öster anar man Stockholms inlopp, och närmast backen ligger bäversjön.

måndag, november 05, 2012

GODHET




Man skall hushålla med superlativen, men de tre dokumentärerna Naturens hämd, Tiden har inget namn och Gästgivargårn av Stefan Jarl känns omistliga. Tack videobutiken !

Tre filmer om modiga människor som följer sitt hjärta, omöjliga att motså.
Och det är bedövande vackert.
Finns att köpa på nätet.

Den 15 februari 2013 är det premiär på GODHETEN. Något att se fram emot !