Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

onsdag, januari 06, 2016

Naiv








-  Kan vi inte ta alltihop en gång för alla.
-  Vadå ?
-  Hur man skall leva sitt liv.
-  Oj, det vet jag inte om vi orkar med.
-  Vi kan väl försöka..
-  Om du lovar att det är sista gången.
-  Jag lovar.
-  På hedersord ?
-  På hedersord !
-  Det första jag undrar är om man skall sluta fundera så mycket.
-  Ja, det tror jag, om du frågar mig.
-  Varför då ?
-  För att det gör dig bara mer förvirrad.
-  Kan det inte vara tvärtom ?
-  Att du blir klokare ?
-  Ja. Visare. Mer förståndig. En bättre människa.
-  Det kan du säkert bli, men inte genom att fundera mera.
-  Nähä ..
-  Mindre ord och mer verkstad, har jag sagt det förut ?
-  Jo, det har jag hört, men ..
-  Inga men !
-  Jo ! Innan man handlar måste man ju veta hur man ska handla.
-  Nej, du vet ingenting förrän du försökt, det är så man lär sig.
-  Tycker du att jag är feg ?
-  Ja, faktiskt.
-  Är du aldrig feg ?
-  Det händer, men jag brukar göra det jag pratar om.
-  Men du pratar inte så mycket ..
-  Nej .. ?
-  Jag menar, det blir lättare då.
-  Vad då lättare ?
-  Lättare att leva som man lär om man inte ordar så mycket.
-  Kanske värt att ta efter ?
-  Nej, det vill jag inte !
-  Varför inte det ?
-  Det känns fegt, att ge upp sina ideal.
-  Men skyll dig själv då.
-  Du kommer så lindrigt undan.
-  Det kan så vara. Är du avundsjuk ?
-  Ja, faktiskt.
   Är du aldrig avundsjuk på mig ?
-  Det har jag inte tänkt på ..
-  Men gör det då.
-  Jag skulle kunna bli ….
-  Vad ?
-  Bli avundsjuk på om du faktiskt gjorde det där du ordar om.
-  Vad då ?
-  Till var och en .. från .. förmåga .. äsch du vet vad jag menar.
-  Ja, jag vet. Men det vore ju smickrande om du också kom ihåg
   vad jag ordar om hela tiden.
-  Till var och efter förmåga , från ..
-  Nej, nej, nej !!
-  Åh, förlåt så hemskt mycket.
-  Kanske ..
-  Till var och en efter behov, från var och en efter förmåga. Bättre så ?
-  Ja !
-  Om du lever upp till det, själv, då skulle jag bli .. inte avundsjuk
    kanske, men imponerad.
-  Åh, skulle jag kunna imponera på dig ?
-  Jo, jag sa precis det.
-  Varför skulle det imponera på dig ?
-  För att det är svårt förstås.
-  Att imponera på dig ?
-  Nej, men att leva upp till de där vackra orden, knäppskalle !
-  Varför det ?
-  För att det är emot naturen.
-  Emot naturen ?
-  Man står sig själv närmast, det kommer man inte ifrån.
-  Till var och en efter förmåga, med andra ord ?
-  Ja, det kanske man kan säga.
-  Blir det inte orättvist ?
-  Hur då ?
-  En del föds med guldskor, andra inte, om jag tar den 
   korta versionen.
-  Det kan så vara, men då får man göra något åt det.
-  Vem ska göra det ? Den som har eller den som inte har ?
-  Ja, ja, jag förstår vart du vill komma ..
-  Jasså ..
-  Ja, att den som har ska dela med sig.
-  Ja.
-  Du är så naiv, det fungerar inte så.
-  Inte ?
-  Nej, om man har kämpat sig till något, eller fötts med guldskor,
   så vill man faktiskt behålla det, så är det bara.
-  Naturens lag ?
-  Ja, faktiskt, lika bra du inser det.
-  Men det kan ju kännas rätt bra att dela med sig också, eller hur ?
-  Jo, ibland så ..
-  På julen är det ju roligare med klapparna man ger än dom man får.
-  Det är sant ..
-  Men det är undantag menar du ?
-  Ja, det är undantag.
-  Vad skulle hända om det istället vore regel ?
-  Det skulle inte fungera.
-  Varför inte ?
-  Man skulle inte anstränga sig.
-  Du menar att om man måste dela med sig av sitt byte så tappar man
   lusten att anstränga sig ?
-  Ja, ungefär så.
-  Men det känns bra att ge presenter ?
-  Ja .. men det är inte samma sak.
-  Varför inte ?
-  Man ser att folk blir glada ..
-  Ja !
-  Vaddå ja ! ?
-  Om dom blir glada så blir du glad, det är ju det jag säger !
-  Vad då ?
-  Att det inte är emot naturen  att dela med sig, som du hävdar.
-  Du förstår inte.
-  Vad är det jag inte förstår ?
-  Att det är skillnad på jul och vardag, om jag ”tar den korta 
    versionen" som du kallar det.
-  Vad är skillnaden ?
-  Begriper du inte det ?
-  Nej.
-  Man kan inte ta risken ..
-  Vilken risk ?
-  Vad otålig du är.
-  Ja.
-  Man kan inte ta risken att jag offrar mig för andra och sen inte får
    tillbaka.
-  Men det gör du ju på julen.
-  Nej, faktiskt inte, jag vet att jag får tillbaka.
-  Om du inte visste att du skulle få tillbaka skulle du inte heller ge ?
-  Det låter hårt, men troligen inte.
-  Så det är naturens lag att man bara ger om man är säker på att få
    tillbaka minst lika mycket ?
-  Ja, så kan man uttrycka det.
-  Och det är därför vi hindrar flyktingar att komma in i vårt land ?
-  Ja, vi har troligen inget att vinna på att de kommer hit.
-  Det låter hemskt, dom har ju flytt från krig och förföljelse.
-  Jag vet, det låter hemskt.
-  Går det inte att vända på steken ?
-  Vad då vända ?
-  Jag vill glädja dig, hjälpa dig, utan några avsikter,
   villkorslöst som det brukar heta, och du gör likadant, då har man
   vänt på steken.
-  Jasså.
-  Ge kommer i första hand, belöningen i andra, inte tvärtom.
-  Och vad har vi vunnit på det ?
-  En hel del, tror jag.
-  Jasså.
-  Vad ska jag säga utan att du ska gå i taket ?
-  Försök.
-  Jag tror vi skulle få en bättre värld, kort och gott.
-  Jag går inte i taket, men ärligt talat, du står och stampar, 
   vackra ord och väldigt lite handling.
-  Ja, det är sant .. men ..
-  Vad då men ?
-  Det är så frustrerande ..
-  Vad är det nu som är så frustrerande ?
-  Vår ohållbara livsstil.
-  Jaha, det nu igen ..
-  Ja, det nu igen !
-  OK, du bestämmer.
-  Om alla levde som vi svenskar skulle det behövas tre jordklot,
   är inte det frustrerande ?
-  Jo ..
-  Jag tycker vi borde skämmas, från morgon till kväll, men
   det gör vi inte, långt därifrån.
-  Nej ..
-  Istället pratar vi om tillväxt, mer konsumtion och fler prylar,
   det känns helt galet, upp och nervända världen.
-  Ja, ja, jag hör vad du säger, och jag har hört det förut. Men allvarligt
   talat, du får faktiskt välja.
-  Välja ?
-  Ja, välja mellan att göra som jag, dvs göra det du pratar om, 
   eller hålla tyst.
-  Skulle du bli imponerad då ?
-  Strunta i om jag blir imponerad, det är faktiskt rätt ointressant ..
-  OK ..
-  Det viktiga är att du är ärlig mot dig själv. Om du nu tror att 
   världen skulle bli så mycket bättre av att folk blir generösa
   (och lurade) och slutar konsumera o.s.v så får du faktiskt börja med
    att leva så själv, annars kommer ingen att ta dig på allvar.
-  Oj, nu blev i alla fall jag imponerad, har aldrig hört dig ta i så där.
-  Nej, kanske inte, men jag blir så trött på ditt tugg, det gör mig faktiskt
    förbannad, det känns som om du pekar finger, utan att själv vara det
    det minsta annorlunda när det kommer till kritan.
-  OK, du har rätt. Och jag blir glad att du är uppriktig, faktiskt, tro mig.
-  Det köper jag ..
-  Men, utan att du blir arg, eller ännu argare, vore det inte skönt att 
   slippa all tävling och konkurrens ?
-  Hoppsan, var kom det in i bilden ?
-  Det hänger ihop.
-  Men snälla, vad är det nu som hänger ihop ?
-  Vi konkurrerar för att vi är rädda att bli lurade.
-  Och ?
-  Om man inte var så rädd för att dra det kortaste strået, bli lurad om
   du så vill, då behöver man inte konkurrera och jämföra sig 
   lika mycket.
-  Ja ?
-  Vore inte det skönt ?
-  Jag kan inte säga att jag lider av det ..
-  Är du ärlig nu ?
-  Ja, det är jag. Jag skulle säga tvärtom.
-  Tvärtom ?
-  Kanske inte precis tvärtom, men jag är nog rädd att det vore lite väl
   skönt om man inte jämförde sig med andra.
-  Man skulle bli slapp och likgiltig menar du ?
-  Ja, ungefär. Och hur skulle det gå med utvecklingen ?
-  Utvecklingen ?
-  Vi har ju massor av problem i världen som måste lösas. Klimat,
    energi, fattigdom .. och så snackar du om att man skall slå sig 
    till ro, och dela med sig .. hör du inte hur naivt det låter ?
-  Jag vet, det låter naivt.
-  Och ändå framhärdar du med dina predikningar.
-  Ja, det är det där med behov, och förmåga ..
-  Åh Herregud, inte en gång till !
-  Jo, faktiskt.
-  OK, jag har lovat att ställa upp, den här sista gången.
-  Tack. Jag bara undrar över det här med behov. Om du inte har mat
   så behöver du mat ?
-  Ja, det låter rimligt.
-  Men, för att inte bli långrandig, om du saknar den senaste versionen
   av i-phone, hur stort är ditt behov av en ny ?
-  Det beror på ..
-  Vad då beror på ?
-  Vad jag jobbar med, hur mycket jag använder telefonen ..
-  Och mer ?
-  Det känns som om du gillrar en fälla nu ..
-  Ja, kanske det ..
-  OK, jag bjuder på det. Du vill höra mig säga att det beror på hur
   andra gör, eller ?
-  Precis ! Och ?
-  Ja, det spelar roll. Är du nöjd nu ?
-  Du behöver inte spela offer, jag sitter i samma båt som du.
-  Hur då ?
-  Jag kollar vad andra har, och ..
-  Och ?
-  Jag vill inte vara sämre jag ..
-  Men egentligen klarar du dig utan ?
-  Ja, verkligen. Bytte vi roller nu ?
-  Det verkar inte bättre.
-  Spännande.
-  Nu blir jag lite förvirrad, vad blev slutsatsen ?
-  Att behov för oss, som har basala behov tillfredsställda, handlar 
   huvudsakligen om att man jämför sig med andra.
-  OK ..
-  Och att världens behov skulle minska om vi inte jämförde och
    konkurrerade ..
-  Nu gillrar du en fälla igen !
-  Ingen fälla kompis, bara enkel slutledning. Mindre jämförelse, 
   mindre rädsla för att bli lurad, mer generositet om man så vill, 
   det betyder mindre behov, mindre anspråk och ..
-  Ja, ja ..
-  Låt mig prata färdigt. I slutändan så kanske mycket av de där 
   problemen du räknade upp förut löser sig själva.
-  OK, OK, jag förstår, det räcker. Du tycker du har besegrat mig nu, 
   men det har du inte. 
-  Nej, jag vet ..
-  Jasså ??
-  Ja, faktiskt. Först måste jag visa dig, eller mig själv om du så vill, 
   att jag vågar. Vågar offra mig, vågar avstå, vågar förlora, vågar ta
   risken att bli lurad, vågar såga av den gren jag sitter på. Först då
   är det på allvar.
-  Så ska det låta ! Now we are talking !
-  Oh ..
-  Tror knappt mina öron ..

-  Kommer du att stötta mig , om jag verkligen försöker ?
-  Absolut ! Inte för att jag tror på dina idéer, men lite nyfiken är jag .
-  Tack kompis, det räcker. Och tack för att du tog dig tid.
-  Då är vi överens om att du inte kommer dragandes med mer prat om
   generositet och till var och en och allt det där förrän du lever 
   som du lär ?
- Vi är överens.
- Lycka till !
- Tack.

Inga kommentarer: