Fortsätter mitt flirtande med de mindre bemedlade förorterna.
Tensta Konsthall har återinvigts. Det är rymligt, entusiastiskt och lagom svårsmält.
Cyklar vidare över Järvafältet och hamnar i Husby där jag lunchar på Sani Kebab . Vänligt, mysigt, välsmakande och , det låter kanske inställsamt, väldigt proffsigt. Multikulti när det är som bäst. Kan inte riktigt slita mig utan glider in på bageri Yan som ligger runt hörnet. Där ringlar en lång kö av ivriga och förväntansfulla som skall handla av de persiska bakverken. Intar min fika, som här kostar 12 istället för 20 kronor, och slår en signal till restaurangen på Södermalm för att boka bord till kvällen.
Den naive lämnar (motvilligt) Husby full av förtröstan.
Tillbaks över Järvafältet mot Rinkeby lyssnar jag på P1. En välartad sverigedemokrat berättar lyriskt om sina ideer hur man, för allas bästa, skall skicka tillbaks de här människorna till sina hemländer. Har de inga hemländer (typ kurder och syrianer) får man ordna så att de får det (!)
Hemvändade resenärer kastar sig i fina bilar ut från Bromma flygplats och jag blir sånär påkörd.
I kanten av Ulvsundasjön står två svenska A-lagare och provar fiskelyckan. Deras kompis står femtio meter ut på den blåsvarta, sorbe-mörjiga marsisen. Och riskerar helt klart sitt svenska A- lags- liv. Jag tar mitt kort, funderar lite över vad jag gör när isen under honom brister. Och rullar vidare.
Har avtalat med Pontus Herin (överklasskillen från Veckans Affärer som tog familjen med och flyttade till Tensta) att komma till sjukhuset på Södermalm och berätta om sina försök att utmana våra fördomar.
Boken han skrivit, " I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra", kan varmt rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar