I går hade vi stormöte på avdelningen för att ställa till rätta.
I måndags fattade vi, över huvudet på den svårt sjuke, beslut om den fortsatta vården.
I tisdags meddelade vi den svårt sjuke, lite i förbigående, att operationen (som skall göra det möjligt för honom att dricka och äta) dröjer sex månader.
Två överhalningar på två dagar. Då är man blixtsnabbt inne i en förtroendekris. Som lika blixtsnabbt sätter igång en kaskad av reaktioner (från patienten) och motreaktioner (från personalen).
För några år sedan urartade en sådan här förtroendekris i fullt avdelningskrig som till sist engagerade högsta sjukhusledningen.
Så numera har vi en "nu-har -vi-tappat-greppet-klocka" som ringer tidigt.
På stormötet tog vi oss samman. Nästa vecka blir en bra vecka.
Har inte förstått vem som anmält barnläkaren på Karolinska.
Har inte hört något om föräldrarnas delaktighet i beslutet att stänga av respiratorn.
Nu skall man utreda eventuella medicinska misstag.
Är nästan hundra på att det istället handlar om bristande kommunikation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar