Nog är det en ständig balansgång. Att å ena sidan framhålla sig själv och sina ståndpunkter, och å andra sidan lämna plats och vara öppen för det som är eller känns främmande. Att å ena sidan vilja bli bekräftad, att å andra sidan söka motstånd. Somliga klarar, eller till och med gillar, att gå sin balansgång omgivna av tusen andra, själv drar jag mig hellre undan. Att den extroverte står högre i kurs än den introverte, 2019, kan väl ingen förneka. Hur som helst, det kändes bra att läsa de sista raderna i Andrev Waldens fina text i dagens DN, där han citerar sin (f.d) flickvän.
Jag har en dröm om att få vara en långsamhetens rebell. Gå på anställningsintervju och säga sanningen. Jag är INTE stresstålig och jag mår dåligt av förändringar. Men jag har tålamod och är bra på att förvalta sånt som är bra. Jag tänker långsamt men jag kan tänka långt och djupt.
Inom parentes. Spännande blir det när den extremt introverta av omständigheterna tvingas ut i vimlet. Som Greta Thunberg.
DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar