Det är långt mellan inläggen nuförtiden, och det kanske är bra. En del frustrationer pyser ut via facebook och insta, men där blir eftertänksamheten lidande.
Stöter och blöter, lägger i vågskålarna, men hoppas att beslutet ska komma till mig. (Tao) Har jag jobbat färdigt, eller inte ? Möjligheten att halvera lönen utan att röra en fena uppenbarar sig nämligen den tolfte januari nästa år. Fyrtio år, som trots barn och familj och andra intressen, har präglats av min kärlek till kirurgin. Kan man bara bryta abrupt ? Så kändes det igår, idag kan jag känna något annat. Viktigast är förstås att hitta ersättare, att skapa sig nya rutiner. Men nog vore det skamligt om man var så fördärvad av ett långt och lydigt arbetsliv att man inte klarar av att förvalta ett liv i frihet ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar