Effekt-klimat magasinet och Transition Sweden. För mig nya hängivna hemsidor om miljön.
Efter en stunds skrollande, och idel nickande medhåll, undrar jag stilla om det inte är minst lika viktigt att hänga på sidor där skeptikerna finns. Att det är minst lika viktigt " att sätta sig i den andres stol", som pappa kallar det.
Att försöka förstå hur dom tänker som tycker att vi kan tuta på som förut.
Dom kanske har rätt ?
16 kommentarer:
Inte fan har de rätt! Och det borde du om nån inse även om du satt i den andres stol.
Du förespråkar taoismen, vilket betyder universums väg. Den säger bl.a minsta bemöndande, alltså använd så lite energier som möjligt & det kan inte de som säger att det är BARA tuta & köra på. De använder mer energier än vad som är nödvändigt.
Wu Wei principen innebär att man vänder motståndarens energier emot dem själva, kanske är bättre än att sätta sig i den andres stol.
/ Realist
Tack för en intressant kommentar.
1. Easy, easy. Naturligtvis tror jag inte de har rätt !
2. Minsta bemödande - ett oerhört vackert uttryck !
Tänk om vi kunde slå in på den vägen istället.
3. År det av ondo att försöka sätta sig in i den andres ståndpunkt ?
Kan inte annat än fascineras av att människor som lever under så liknande förhållanden tycker så olika.
I nästa steg undrar man om vi pratar förbi eller missförstår varandra.
4. Vill värja mot uttrycket "motsåndare".
Vi är alla människor och borde rimligen ha ett gemensamt intresse.
Det är inte alls svårt att bygga upp motsättningar och konflikter (som den polske regeringschefen som vill påminna dagens tyskar om vilka som bar skulden till krigsutbrottet för 70 år sedan). Men är det konstruktivt ?
Att vända motståndarens energier emot honom själv var väl en taoistisk strategi i fysisk kamp ?
Men egentligen. Att "sätta sig i den andres stol" - är det inte just att "vända den andres energi emot honom själv " ? Mitt motstånd och min stridsvilja avtar betänkligt när jag märker att den andre lyssnar. Det tycker jag man ser på jobbet varje dag.
Måste säga att det är lite kul att en läkare som du har så sunda tankar. Du måste vara betryggande för patienterna.
Ja sen lite kommentarer till ditt resonemang
1. Naturligtvis har de inte rätt. Det säger sig självt. Naturens lagar bygger på mångfald inte enfald som Människan vill. Ingen kan överleva själv. Inte ens som egen art.
2. Javisst är det ett vackert uttryck. Om alla Människor skulle gå efter den principen som taoismen förespråkar "Minsta bemödande" så skulle vi leva i en betydligt bättre Värld.
3. Nej defenitivt inte. Absolut inget fel med det. Om inte annat så är det bra att försöka sätta sig i den andres stol för att slippa allt för stora motsättningar & konflikter. Och det redan på ett tidigt stadium.
Minsta bemödande var det.
4. Kan vara farligt att värja sig emot uttrycket motståndare, för man måste inse när man har en motståndare framför sig eller inte.
Kan man inte det så kan det gå illa. Eller för att använda ett taoistisk uttryck, först måste man ta reda på om problemet finns. När man tagit reda på problemet, det är då man kan finna lösning på det.
Visst är det så inom taoismen att vända motståndarens energierna emot dem själva är oftas fysikskt. Men det fungerar även psykologiskt, vilket du själv praktiserar när du försöker sätta dig i den andres stol.
Om fler Människor skulle resonera som du(taoismen) så skulle Världen se mer lovande ut.
Jag själv har alltid resonerat ungefär som taoismen förespråkar & det utan att jag kände till taoismen. Så lite glad blev men när man läste böckerna Tao enligt Puh & Te enligt Nasse. Då tänkte jag fan, finns visst de som tänker som jag & det redan för 3000 år sen.
Taoismen säger: - Iakttag - härled - tillämpa. Jag säger samma sak men ett tillägg i utrycket tillämpa, om så behövs. För det är inte alltid man måste tillämpa.
Jag kan berätta om när jag lärde 2 damer från jehovas vittnen om de här 3 orden när de kom & försökte pracka på mig deras tro.
Så fort de sa något så blandade de alltid in gud. Jag själv resonerade efter suntförnuft. O.a.s vad vi diskuterade om så slutade det med att de frågade: - hur kan du var så klok?
Jag svarade: - Jag iakttar, härleder & tillämpar om så behövs.
De blev väldigt intresserade av mitt resonemang. Så jag förklarade att inte allt men många av mina tankar finns i taoismen. Jag rekomenderade de 2 böckerna som jag nämnt i texten ovan.
Vad hände?
Jo de här damerna har kommit tillbaka ett fler tal gånger & dessutom tagit med sig andra.
Och varje gång så säger de när de kommer att det är så skönt att komma till en som inte fördömer en.
Dessutom så använder de sig av de här 3 uttrycken som taoismen förespråkar: Iakttag - härled - tillämpa. Inte dåligt va!
Min pappa brukar säga att de kom för att omvända dig men du omvände dem. Och det är fan inte lätt med religiösa & allra helst de från jehovas vittnen.
Så nu får det räcka för idag. Och till att räcka för idag så passar ett taoistiskt uttryck in "Den vise känner till sina begränsningar, den dåraktige inte.
/ Realist
Tack för draghjälp !
Min första kontakt med taosism var på ett tåg ödesåret 1989. Köpte på måfå från Pocketshop för att ha lite läsning på tåget. Det var Tao enligt Puh.
Trillade över Stenudds bok för några år sedan och tog intryck av hans kritiska granskning av tao-litteraturen. Om Tao enligt Puh blir det hårda omdömet att " varken med Puh eller Tao lyckas Hoffman vara riktig trovärdig." Efter det bestämde jag mig för att (någon gång...typ 2009) inte bara läsa tolkningar utan "traggla" mig igenom källan - Tao te-ching.
Kapitlet i Stenudds bok som handlar om de återfunna manuskripten i Mawangdui (1973) och Guodian (1993) är spännande och gör att texterna kan tas på större allvar.
Din Jehova-berättelse är verkligen tänkvärd och belysande.
" Iakttag - härled - tillämpa." Klockrent ! Var har du hittat det uttrycket ?
Lin Yutang, "Konsten att njuta av livet" har påpekat att kinesisk filosofi syftar till att göra livet enklare att leva. Medan den västerländska snarast ägnar sig åt det motsatta.
Det är skönt och befriande att denna livsåskådning inte åberopar någon Gud i den religiösa betydelsen.
Samtidigt tror jag att många uppfattar taoism mer som religion än praktisk livsåskådning. Det är synd !
Hej igen doktor Eric, jag kan bara hålla med att citat:
"Det är skönt och befriande att denna livsåskådning inte åberopar någon Gud i den religiösa betydelsen.
Samtidigt tror jag att många uppfattar taoism mer som religion än praktisk livsåskådning. Det är synd"
Verkligen synd!
Det verkar som du blivit lite kantstöt när det gäller böckerna som Benjamin Hoffman skrivit om taoismen. Du har blivit påverkad av kritiker. Inget fel med att kolla upp med andra, men läs dom igen & iakttag - härled - tillämpa så ska du få se att kritikerna inte förstått taoismen. Du kommer även att hitta de som jag beskriver som du upplever som klockrent. Jag kan berätta för dig att det var precis vad de här damerna från jehovas vittnen sa när de hörde orden: iakttag - härled - tillämpa(om så behövs)
KLOCKRENT!
Det finns många berättelser i de här böckerna bl.a stenhuggaren som aldrig är nöjd utan tror att gräset är grönare på andra sidan &
så har vi skolan som lär ut matematik med kor som exempel, där man får fram att den lärde är inte vis & den vise inte lärd. Och att barn är klarsynta så länge de får vara oförstörda.
Avslutningsvis "Att aldrig göra anspråk på storhet, är att vinna storhet"
/ Realist
Jag tycker mycket om Hoffmans böcker. Den andra om Nasse och dygden är en bra fördjupning och nyansering av den första.
Vad jag lite grann vill komma åt är att det kan vara vanskligt att bara lyssan till tolkningar. Att religiösa budskap kan tolkas olika blir vi hela tiden varse. Tänk tanken att att någon talar sig varm för kristendomen utan att vara bekant med bibeln. Om man/jag nu skall göra anspråk på att kalla sig/mig taoist känns det som en "plikt" att vara förtrogen med "bibeln" dvs Tao te ching. Det är precis vad Stefan Stenudd uppmanar till. Läs-begrunda och döm själv. Hoppas hinna med de 81 verserna under hösten.
....
KLOCKRENT är ett bra uttryck !
" Att aldrig göra anspråk på storhet är att vinna storhet." Så sant så sant. men det är inte lätt att leva upp till i våra tider. det kräver mer eller mindre att man gör våld på sig själv, och på den kultur vi lever.
Själv är jag född "streber" och tävlingsmänniska och har hittills inte gjort några stora framsteg. Trots den starka övertygelse att det är rätt väg att gå.
Körde t.ex slut mig på cykeln i Afrika då jag inte motstod frestelsen att rusa med i tävlingsgruppen längst fram. Något som grämt mig åtskilligt.
Hej Eric, Jag håller inte med dig helt & hållet att det skulle vara svårt i dessa tider med att aldrig göra anspråk på storhet, är att vinna storhet.
Du är läkare, de flesta som räknar sig till läkare tror att de är någonting bättre än andra, gäller inte bara läkare. De flesta tror att de är bättre än andra & det är bl.a samhället som byggt upp med jämförandet, att man måste visa andra att man ÄR NÅGONTING gentemot andra!
Då gör man anspråk på storhet.
Jag bryr mig inte om din titel & höjer upp dig på en pedistal för den. Jag ser det som att det är inte din läkartitel som avgör om du kan elle begriper nått eller om du har kunskaper inom ett visst område. Jag gör bedömningar utifrån dina handlingar. Inte titeln.
Många Människor, ja de flesta vill alltid ta åt sig äran o.a.s om de själva kommit på/gjort något bra.
Det är oxo att göra anspråk på storhet.
Jag själv fungerar tvärt om. Jag resonerar så att det är inte viktigt vem som gör vad eller kommer på något bra, bara det blir bra.
Apropå streber, är du sämre om du inte vinner?
Jag ser det som att den som inte vinner är inte sämre. Tänk på den lilla grisen Nasse.
/ Realist
Vi verkar överens. Men olika.
Precis som du skriver (och jag skrev) så lever vi i ett samhälle byggt på ständigt jämförande.
Om du har förmågan att stå emot, stå vid sidan av det, så kan jag bara gratulera !
Jag kämpar hårt för att stå emot hävdelsebegäret. Men svär mig fulllständigt fri från att vilja sitta på någon piedestal pga av någon titel. Det är värt noll och inget.
Sett från ett annat håll. Många människor har de facto någon slags överdriven respekt för doktorer. Man blir satt på piedestal, dvs man har inte själv satt sig där. Det händer att jag i umgänget med nya människor säger att jag är något annat för att slippa den behandlingen. Låter sjukt, men sant.
Nu kanske jag är elak: Möjligen är din kommentar ett uttryck för just det här förhållandet ??
Hej Eric. Hävdelsebegäret, ditt eget för att du ska bli accepterad av andra eller att andra kräver att du ska hävda dig för att de ska kunna framstå som bättre?
Vad skulle hända om du slutade att jämföra/hävda dig med andra, vad är du rädd för?
Visst är det så att många vill sätta upp någon på piedestal, allra helst de i film & musikbranschen. Titta på unga flickor bl.a som står där helt hysteriskt, skriker, gråter viftar på trosor,m,m när en en filmstjärna eller popstjärna fram/uppträder. De ser upp till dem & allra helst vill de få komma backstage & träffa dem & gärna få till ett nummer. För då kan de hävda sig mot andra, att då är de någonting efter som en stjärna ville träffa/ligga med dem.
Man kan ställa sig frågan varför Människor måste jämföra/hävda sig?
Jag tror att det beror på dålig självkänsla. För har man bra självkänsla så behöver man inte jämföra sig med andra & inte heller hävda sig mot andra.
Och eftersom vi lever i ett samhälle som bygger på jämförelse hela tiden så innebär det att en hel del har dålig självkänsla. För annars skulle samhället inte se ut som det gör.
Det sista du skriver får du förklara om du vill citat "Nu kanske jag är elak: Möjligen är din kommentar ett uttryck för just det här förhållandet ??"
/ Realist
Viktiga frågor du tar upp.
1. Jag uppfattar hävdelsebegäret som en blandning av inifrån kommande krav på mig själv och utifrån kommande krav från andra. Men många gånger tänker jag, att de där utifrån kommande också sitter i huvudet på mig.
2. Om vi nu lever i ett samhälle som uppmuntrar ständig jämförelse, ständig tävlan, ständiga påminnelser om att man aldrig ska vara nöjd,på alla områden, så kanske det inte är så konstigt att många dras med dålig "självkänsla" ?
3. Hur vi uppfostrar våra barn är naturligtvis helt avgörande. Själv har jag försökt leva efter mottot "vi älskar dig för den du är". Men inser att jag i praktiken många gånger har skickat ut ett annat budskap till mina döttrar.
Unga flickor uppfattar jag som de värst utsatta i "jämförelsesamhället".
4. " Vad skulle hända om du slutade jämföra/hävda dig med andra, vad är du rädd för ? " Nu börjar det brännas.
På ett yttre plan skulle väl ingenting hända. Världen(!) klarar sig bra utan mitt hävdelsebegär. Men på ett inre plan, jag skäms och säga det, uppstår någon slags TOMHET. Livet förlorar mening.
I vilken utsträckning jag kan skylla på mina föräldrar, på samhällsklimatet eller bara på mina gener vet jag inte.
Tveklöst är jag avundsjuk på dig som verkar immun mot jämförelsesjukan.
5. Så till "elakheten" :-).
".Du är läkare, de flesta som räknar sig till läkare tror att de är någonting bättre än andra, gäller inte bara läkare.
"Jag bryr mig inte om din titel & höjer upp dig på en pedistal för den. Jag ser det som att det är inte din läkartitel som avgör om du kan elle begriper nått eller om du har kunskaper inom ett visst område. Jag gör bedömningar utifrån dina handlingar. Inte titeln. "
Så skriver du, utan att jag med en rad (?) framhållit mitt yrke, utan bara applåderat "att den som inte söker storhet, vinner storhet". Jag tyckte det, möjligen, bekräftade mina iakttagelser från vardan, att det är andra, inte jag, som sätter läkare på piedestal.
Bläddrar i mitt arkiv och hittar ett inlägg från mars 07, sista dagarna i Afrika, där jag försöker göra upp med hävdelsebegäret. Den gången var jag rätt optimistisk..
http://ericsecher.blogspot.com/2007/03/listen-to-your-body.html
Hej Eric. Det var intressant att få veta hur du ser på det ang. frågorna jag ställde.
Jag börjar med det sista svaret du gav mig. Eftersom jag iakttar så var det inte så svårt i det här fallet att få fram att du är läkare(under förutsättning att du hållt dig till sanning). Det står kirurg som yrke i din profil & kirurg är en form av läkare.
Jag vet inte om vi går förbi varandra men bara för att jag nämner dig som läkare så är inte det att sätta dig på peidestal. Men om jag nämner läkare & vill framstå att du skulle vara bättre än andra då har jag satt dig på peidestal.
Tomhet i ditt inre, ingen mening med livet skriver du. Kan du beskriva lite mer ingående varför det inte blir någon mening med livet?
Kan ju nämna för dig att taoismen säger "tomheten är alltingets källa"
För att få bra självkänsla så måste man finna sig själv. Och för att finna sig själv måste man kunna vara ensam, därmed inte sagt att man ska vara ensam jämt.
Det finns ett himmel rike, att kunna vara ensam
Det finns ett helvete, att inte kunna vara det.
Tveklöst avundsjuk skriver du. Det ska du inte vara, avundsjuka försvåra för dig att komma ifrån jämförelsesjukan, om det är det du vill?
Hur vi uppfostrar våra barn. Det kan man ha synpunkter på. Man kan få uppfattningen att föräldrarna skulle ha stor påverkan, men efter som vi lever i ett samhälle som vid ett tidigt stadium går in med påverkan på dem, dagis, förskola, skolor så tillbringar barnen mer tid där än med sina föräldrar, dessutom får barn inte vara barn utan de ska fostras utifrån samhällets krav i takt med utvecklingen bli vuxna allt tidigare. Och det kommer att bli bakslag på det.
Det är inte lätt att vara förälder idag.
Klart att samhället vill ha jämförelse. Det är lättare att påverka/styra över de som har dålig självkänsla.
/ Realist
Tror du sätter fingret på något viktigt när du påpekar att "tomheten är alltings källa". Genomläsning av de taoistiska verserna är en resa tillbaks till någon slags ursprunglig insikt. Som vi egentligen har. (Som man ska akta sig att sätta namn på..)
Det som stör är vår oförmåga att glädjas åt det absoluta. Vi uppfattar bara skillnader. Det är fantastiskt med den nya TVn. Men bara den där korta stunden som skillnaden mot den gamla är uppenbar. Att istället gå i andra riktningen (frivillig enkelhet) är väldigt spännande. Där har jag kommit rätt långt.
Synd att glömma bort det glädjefulla som kan ligga i tävlande när det är i betydelsen lek. Som lejonungarna. Det där som befrämjar social kompetens. Och överlevnad.
Ensamhet. Det är jag riktigt bra på !
Avundsjuka. Om det handlar om att ta intryck av de som inte har så stort behov av att hela tiden jämföra sigså känns det rätt OK.
Vad tror du om min prognos ?
Hej Eric, frågan som jag ställer mig är varför du är en streber?
Du har ju fattat en del.
Det du skriver att man ska akta sig att sätta namn på, KLOCKRENT!
Enkelhet är dygd.
Stryk tävlandet. Ta fram barnet i dig.
Stryk avundsjuka. Se dig själv.
Ensamheten är du bra på. Då finns det förutsättningar för dig att ta bort streben.
Och som sagt tomheten är alltings källa. Eller som Yen Hui sa till Mästaren. Mitt i ingenting går jag upp i alltings källa.
/ Realist
Realist,
Tack för meningsutbytet. Och alla kloka kommentarer !
Skicka en kommentar