Vet inte när jag såg ett så avspänt uppträdande.
I hörnan Skånegatan - Katarina Bangata spelade Terese och hennes kompisar. Med små batteri-drivna förstärkare och högtalare.
Dom hade liksom bara stannat till en stund.
Terese snackade lite med de förbigående, om någon ville medverka så gick det bra. När hon skulle spela dragspel och samtidigt sjunga efterlystes ett levande stativ till mikrofonen.
Säg till om vi stör, då skall vi gå härifrån. Det lovar vi.
Reportoaren var på svenska, engelska och franska. Uppkäftigt och upproriskt. Men med ett smile.
Rätt var det var behövde saxofonisten en paus för att ta hand om sin lille son, som tröttnat.
Att det är så enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar