Nu skulle vi samlas för att lösa våra problem. En heldag på Ålandsfärjan.
Programkommitten skissade på tänkbara problemområden som kunde avhandlas. Om bristande kostnadseffektivitet. Och andra brister.
Av någon anledning, mätta på brister kanske, beslutade vi att istället slå oss för bröstet.
Alla fick i uppgift att berätta om sina kunskaper och bedrifter. Och att bidra till underhållningen, innan färjan var i hamn.
Vi låste in oss, utan att se mer än en skymt av den vackra utsikten.
Vi löste inga problem. Men den lilla båtutflykten kändes som en vaccination mot uppgivenhet, nu när mörkret kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar