TAO 64

LXIV
Vad som ännu är i vila är lätt att gripa
Vad som ännu icke visat är lätt att förebygga
Vad som är skört är lätt att få sönder
Vad som är finfördelat är lätt att skingra
Tag hand som saken innan den föreligger
Sörj för ordning innan oordningen trätt fram
Trädet som knappt kan famnas har växt ur en späd telning
Niovåningstornet började med en handfull gjord
En tiotusenmilaresa börjar med första steget
Den som handlar fördärvar
Den som griper förlorar
Den vise handlar icke, därför fördärvar han icke
Han griper icke, därför förlorar han icke
Människornas arbete plägar förfelas ett spadtag från sin fullbordan
Den som går lika varsamt fram i slutet som i början undgår att misslyckas
Där för är det den vises begär att icke äga begär
och på det svåråtkomliga han intet pris
vad han lär är att icke lära
och han återställer vad mängden lät gå förlorat
Så förhjälper han allt att utvecklas efter sin art
och dristar sig ej att gripa in.


64
Lugnet är lätt att bevara
Vad som ännu inte givit sig tillkänna är lätt att avstyra
Det spröda är lätt att spräcka
Det lilla är lätt att skingra
Åtgärda innan det händer
ordna innan kaos uppstår
Ett träd så brett som en mans famntag gror ur ett litet skott
Ett hus på nio våningar börjar med en jordhög
En resa på hundra mi börjar där fötterna står

Den som handlar ska skada
den som griper ska tappa
Den ädla människan handlar ej och skadar därför ej
Han griper ej och tappa därför ej
Människor misslyckas
när de står vid framgångens tröskel
Visa därför lika mycket omsorg
om slutet som om begynnelsen
Då sker inget misslyckande

Därför traktar den ädla människan inte det eftertraktade
samlar inte dyrgripar
Han lär sig utan lärdom
Han tar till sig vad folket lämnat därhän
Han låter de tiotusen tingen följa sin egen natur
och avstår från handling.