TAO (38) Dygd

XXXVIII
Den stora dygden utger sig icke för dygd
Däri ligger dess dygd
Den ringa dygden släpper aldrig av på sin dygd
Därför brister dess dygd
Den stora dygden söker icke verka
och ser intet skäl att verka
Den ringa dygden är verksam
och finner skäl att verka
Den stora människokärleken är verksam
men söker intet skäl
Den stora rättfärdigheten är verskam
och finner alltid skäl
Den stora anständigheten är verksam
Finner den intet gensvar
så kavlar den upp ärmarna och brukar våld

Där Tao förlorat träder sålunda dygden istället
Där dygden gått förlorad träder människokärleken i stället
Där människokärleken gått fölorad träder rättfärdigheten istället
Där rättfärdigheten gått förlorad träder anständigheten istället
Anständighet är uttunnandet av hjärtats tro och heder och begynnelsen till till upplösning
Predikandet är Taos förgängliga blomma och början till dårskap
Den upphöjde håller sig därför till det solida och icke vid det uttunnade
Han stannar inför frukten, icke inför blomman
Han avvisar den senare och väljer den förra.


38
Den fullkomliga dygden är ej dygdig
och är därför dygd
Den ofullkomliga dygden håller fast vid dygden
och har därför ej dygd
Den fullkomliga dygden gör ingenting
lämnar ändock ingenting ogjort
Den ofullkomliga dygden gör allting
ändock återstår mycket att göra

Den fullkomliga välviljan handlar utan syfte
Den fullkomliga rättrådigheten handlar med syfte
Den fullkomliga ritualen handlar
men då ingen bryr sig
höjer den armarna och tvingar sig på

Därför, när Tao går förlorad kommer dygd
När dygd går förlorad kommer välvilja
När välviljan går förlorad kommer rättrådigheten
När rättrådigheten går förlorad kommer ritualer
Ritualer är slutet för trohet och uppriktighet
och förvirringens begynnelse

Att känna framtiden är Taos blomma
och dårskapens begynnelse
Därför vilar den i sanning stora
på det som är fast och ej på det vaga
håller sig till frukten och ej till blomman
Sålunda avstår han det senare
och tar det förra till sig.


2009
En tung inledning på den andra delen av Tao te ching. Som handlar om Te, dygden.
(Vers 1-37, Tao - Vägen.)
Man känner sig lite generad och avklädd. Dygd som inte utger sig och framhävs är svårsmält 2009.