På morgonen den 16 april gick doktor Bernard Rieux från sin mottagning och snubblade då på en död råtta mitt i farstun. Han
sparkade undan djuret utan att fästa sig närmare vid saken och fortsatte nerför trappen. Men när han hunnit ut på gatan slog det honom att råttan inte borde få ligga kvar; han gick därför tillbaka och varskodde portvakten. När han märkte hur gubben Michel reagerade, insåg han bättre att vad han upptäckt föll utanför ramen för det normala.
Le matin du 16 avril, le docteur Bernard Rieux sortit de son cabinet et buta sur un rat mort au milieu du palier. Sur le moment, il ecarta la bete sans y prendre garde et descendit l'escalier. Mais arrive dans la rue, il pensee lui vint que ce rat n'etait pas a sa place et il retourna sur ses pas pour avertir le concierge. Devant a reaction du vieux M Michel, il sentit mieux que ca decouverte avait ' insolite.
(Ur inledningen till Pesten av Albert Camus)
På kvällen den 12 november, på hemväg från biografen, som visade Capitalism: Alove story av Michael Moore, cyklar jag så när på en död råtta. Vill helst cykla vidare men vänder om, ställer cykeln vid sidan av vägen, tar råttan i svansen och lägger den i buskaget. När jag sen tittar på kortet finner jag det märkligt att råttan endast har blod från nosen.
Kapitalism som pest ?
1 kommentar:
Endast den som låter sig betingas har framgång här i världen.
Men vi andra är väl inte riktigt döda ännu.
Skicka en kommentar