Vi har ett överfullt cykelförråd på gården. Där står min kärra och mountainbiken.
Jag har vant mig vid att platsen bredvid kärran finns kvar när jag kommer tillbaks efter en cykeltur. Det har liksom blivit min plats.
Häromkvällen, när jag var sen, trött och sur och skulle ta ut cykeln ur förrådet, stod en ny hyrestgäst och avvaktade med sin cykel.
- Va fint, då blev det en plats ledig säger han glatt.
- Jaha, jo...det blev väl det.... jag brukar stå här...men jag kan ju inte hindra dig......
Så tar ha sig en titt in i förrådet.
- Den här kärran, skall den verkligen stå här ?
- Du, det är min kärra. Och den ska stå här. (Den rör du inte din jävel, tänker jag).
Han låter sig inte avskräckas utan rullar in sin cykel bredvid min kärra.
- Du kanske kan få in din cykel också, det finns lite plats över här.
Jag kokar av ilska och cyklar därifrån.
Sen skäms jag förstås för min primitiva reaktion.Vadå MIN cykelplats ?
Fernissan sitter löst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar