Idag var höjdpunkten hittills på kursen i Humanistisk medicin.
Lars Björklund, mångårig sjukhuspräst, föreläste om tröst och hopp.
I all välmening försöker vi trösta genom att förringa, eller säga att det ordnar sig, eller hänvisa till hur bra det varit. Den som tömt bägaren och tappat meningen har ingen nytta av det.
Våga istället gå in och se den andres verklighet, hör vad hon säger, och svara på det.
Se och bekräfta. Lyssna och bekräfta.
Lars Björklund verkade ha en oändlig källa av goda exempel.
Hans föreläsning på 45 minuter är värd hela kursen.
Med oss fick vi boken han skrivit:
Modet att ingenting göra, en bok om det svåra mötet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar