XXXIII
Den som känner andra är klyftig
den som känner sig själv är vis
Den som besegrar andra är muskulös
den som besegrar sig själv är stark
Den som är förnöjsam är rik
Den som har dådkraft är viljestark
Den som vänder sig inåt består
Den som dör utan att förgås äger långt liv
33
Den som förstår andra är kunnig
den som förstår sig själv är vis
Den som segrar över andra är stark
den som segrar över sig själv är mäktig
Den som vet när han har nog är rik
Den som är ståndaktig har vilja
Den som stannar på sin plats ska förbli
Den som dör utan att glömmas får ett långt liv
2009
Stenudd angående sista raden:
Länge har denna rad skrivits ungefär "den som dör utan att förgås får ett långt liv"(Henrikson) vilket har tolkat som ett argument för odödlighet. Manuskriptet från Mawangdui stöder dock denna, mer jordnära tolkning.
Andemeningen bör vara att den vars gärning består, enbart därigenom har ett långt liv - i gärningens varaktighet -eftersom Lao Tze flera gånger påpekar att att den ädla människan inte ska äras för sin gärning, knappast ens tillerkännas den.
Jag vet ganska väl när jag har nog. Men det är inte riktigt meningen att jag skall nöja mig med det.
1 kommentar:
En bonde med två söner underkuvade en jägare med en son. De blev slavar.
Jägarna blev upproriska, så nu behövde bonden fler slavar som höll slavarna i schack. Vetenskapen var välvillig så nu kunde man importera slavar från Afrika med gott samvete.
Slavar och indianer kunde behandlas hur son helst, de hörde ju till en art närmare djuren.
För bonden blev livet besvärligare,
han kunde inte ens koppla av med att tillverka räfsor på vintern.
Men så upptäckte han nya slavar som flöt med utan besvär. Oljan.
Som blev början till världshistoriens slut.
SLUT!
Skicka en kommentar