På DN-debatt skriver Tariq Banuri och Svante Axelsson om finansiering av av klimatinsatserna i u-länderna;
Principen är enkel och beprövad. Genom att ge ett garantipris i u-länderna för förnybar el som levereras kan både privata och offentliga investerare räkna hem en vinst som de inte skulle göra om de konkurrerade med fossil energi på marknadens villkor. Samtidigt kan denna annars dyra energi säljas till konsumenter för ett pris som även fattiga människor och länder klarar av att betala. Skillnaden i pris är en subvention som bekostas av industriländerna, enligt principerna i klimatkonventionen. För att införa systemet på global nivå, behöver världens länder komma överens om att betala för det till en global energifond, menar FN-rapporten.
Dessa så kallade feed-in-tariffer eller garantipriser har redan använts i Tyskland och Spanien med resultatet att dessa länder nu är världsledande på att investera i solceller och vindkraft. Rätt utformat kommer investerare att stå i kö för att satsa på solceller, vindkraft med mera. En stor fördel med systemet är att detta är tidsbegränsade subventioner som är utformade så att de försvinner över en tioårsperiod allt eftersom den förnybara energin blir billigare att producera och inkomsterna i u-länderna ökar.
Det låter enkelt. Påminner om mini-krediterna som med sådan framgång ges till kvinnor i fattiga länder.
Träffade Birger Schlaug i Södertälje ikväll, där han föreläste om den modiga och framsynta Elin Wägner. Han gjorde tummen ner för artikeln. Förstod inte varför. Naivt ?
6 kommentarer:
Förstår inte mycket jag heller.
Jag vill se gemenskaper, mellan, människor, djur, natur och framtiden.
När jag har de svarta glasögonen på mig, så ser jag individuell hjälp som Trojanska hästar ridna av Maud Olofsson.
Och om de vita glasögonen är på ?
Ja, då blir det det möjligas konst.
Poäng. Nu fick jag något att fundera över. Du behövde inte många ord.
God natt!
Inget fel på idén, hade den tillämpats i Sverige så att husägare fått en garanterd summa för leverans ac el från solceller så hade vi hat åtskilliga sådana redan. I Tyskland fungerar det så. Och jag har förordat den i Sverige.
Tummen ner berodde på att politikerna i Köpenhamn inte förmår ta ett sådant beslut. Har jag fel, så vore jag glad... Om garantipriset var högt vore jag ännu gladare...
Är det politikerna som är för klena eller lobbyisterna som är för starka ?
Folket sa:
"Förståndet fattas mig!"
Skicka en kommentar