Det är kallt på Victoria och jag har mössan på under hela föreställningen. Vi är kanske tio personer, några gråter, några tittar bort. Jag sitter inte kvar när slutmusiken spelas utan rusar ut och cyklar Åsögatan på tyngsta växeln tills mjölksyran börjar komma någonstans vid Renstiernas gata. Svänger vänster, tar ut femhundra kronor på bankomaten, provocerar bilarna på Folkungagatan och har nästan en längtan att göra mig illa.
Soraya, den sanna historien om en oskyldig iransk kvinna som stenas till döds, kan säkert uppfattas på hundra sätt.
För mig blir den bara ytterligare en hemsk påminnelse om alla fega män.
5 kommentarer:
Inte bara det. För mig blir det påminnelse att Människor i flock
är farligt galet!
/ Realist
Inte bara det! För mig blir det en påminnelse om att storflockarnas härjningar har gjort människan farligt galen!
/Norrlänning
Att följa med flocken - farligt.
Att lämna flocken - meningslöst.
Att gå emot flocken - svårt.
Att stanna i flocken - smart
Att påverka flocken - optimalt.
?
RL: Instämmer!
Eric: Hahaha jag vrålskrattar. Du är rolig Eric!
Att påverka flocken - optimalt?
Med lite taoism, ja kanske!!??
/ Realist
/Realist
Här framträder jag som, Norrlänning.
Och så kallar du mig för RL.
Så får Du väl inte göra?
Jag försöker att genom skyddat identitet, trots hög ålder, skapa en blogg där pratet kommer i andra hand
som en berättelse om äventyret i täten för jorden, i lugn och ro.
Jag skrattar också lite grann.
Haha
men ändå är vad Eric gör det bästa av vad som kan åstadkommas, innan Du och Jag uppenbarar oss på banan.
Haha
?
Skicka en kommentar