Nu får nog rädda stora världen stå tillbaka lite grann för rädda lilla världen.
Jag har glömt att jämka.
Jag har glömt att betala restskatten.
Och jag glömde tandläkartiden igår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Tour d´Afrique var (2007) cykling genom Afrika, numera min ventil i en girig och galen värld.
Translate
Om mig
- ERIC SECHER
- Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm
Leta i den här bloggen
Bloggarkiv
-
▼
2009
(529)
-
▼
oktober
(80)
- Vårdandets konst
- Zero - trial
- När smärtan släpper
- Handen
- Tack !
- Det goda samtalet ?
- TAO (36) Lämna kvar
- Utan telefon
- Affärsmässig
- Självkännedom
- Trött, trött, trött
- Det goda samtalet
- TAO (35) Det stora perspektivet
- Nya profeter
- Iron-ladies
- Min flagga
- International day of climate action
- TAO (34) Storhet
- Full tank
- Soraya
- Underhåll
- Valfrihet
- Riggad väska
- Taoism - kort och gott
- Einstein delar med sig
- Barnängen
- Peruansk tradition
- TAO (33) Nog (igen)
- Mod och inspiration
- Slovakien till VM
- NÖDSTOPP
- Ur Väckarklocka
- Långorm
- Svårslaget
- När jag blir stor
- Zero (1-1+1)
- TAO (32) Nog
- Ner på jorden
- One planet living
- Cykel i skymning
- Glädjespridare dr Å
- HELT OK
- Hjälpa Jonas
- Ny FN-plan
- Riskbedömning
- Virkad cykel
- TAO (31) Vapen
- Valfrihet
- Råd från Kristina och Bodil
- Blogg-fälla
- Illusion
- Utsläppt (?)
- U-landshjälp
- Lycka enligt Johan Norberg
- TAO (30) Anti våld
- Hästdrama
- Sydamerikansk jonglör
- Vaccinationsfaran
- Tranströmer-light
- Hitta dig själv
- Bubblan spricker ?
- Bältros
- Hungriga lejon
- Birger Schlaug och kväkarna
- Jonas 29
- Carolina Kluft 2012
- His use of time
- TAO (29) Överdådet
- Dragspel på färjan
- Plikten och profiten
- Iskallt
- Raine
- Gammel-media
- Kulturgrammatik - igen
- Baksida lår.
- Läkekonst
- Innebandy eller ABF ?
- Läxhjälp
- Vänster-höger-vänster - regeln.
- TAO (28) Varande världens dal
-
▼
oktober
(80)
2 kommentarer:
När jag var 19 år så såg jag alla lösningar.
Nu ser jag många katastrofer.
Att dra in de anspråkslösa genom nålsögat till en möjlig värld, kanske är möjligt. Hur gör man med de anspråksfulla, beslutsamma, för sociala hänsyn och hämningar otillgängliga grupper av människor för vilka krig, vapenproduktion och vapenhandel inte är något annat än tillfällen att dra personliga fördelar och att utvidga sina personliga maktsfärer.
Måste jag hela tiden vara i dåligt sällskap?
Varför får inte jag, bara vara med i en jätteliten kultur som lever på jordens långsiktigt hållbara villkor? Utan oljud!
Tänk om jag börjar tycka att ni som är vuxna är dumma. Har ni varit dumma länge? Blev ni tvungna för att få vara med? Är det ärftligt?
Är jag som barn redan smittad?
För många, förbryllande tankar får jag.
Stackars mig!
Skicka en kommentar