Inte lätt att hålla huvudet kallt när larmrapporterna kommer. Frågan är om vi ens är skapta att bedöma det som ligger bortom gärdsgårn.
Enligt Nils Eric Sahlin (SvD) , professor i i medicinsk etik, filosof och riskforskare är vi enögda, närsynta och har brytningsfel.
Enögda. Snabba med hypotes, som vi sen håller fast vid.
Närsynta. Vidgar inte tillräckligt, tar till det som är bekant och nära.
Brytningsfel. Dåliga på sannolikhetsbedömning. Underskattar somligt, överskattar annat.
Ja kära nån, vad ska man säga ?
Jag avstår nog från vaccinet. På ren känsla.
5 kommentarer:
Vet ej vad jag pratar om, men i urminnes tider kunde en sjukdom, som spreds från en kultur till en annan, få katastrofala följder.
I en globaliserad värld, liknar våra immunförsvar över världen allt mera varandra. Stora krig bli mer och sällsynta emedan försvarna blir allt mer samsmittade och basiluskernas möjlighet till monumentala överraskningsanfall minskar.
Vad tror doktorn? PÅ ren känsla.
På ren känsla tror jag
- att Vaccinationsfaran.se har en poäng ( att allmän
hälsa och välstånd betyder mer än vaccination)
- antibiotikamissbruket är oändligt mycket mer
skrämmande än flunsan
- att rädsla är en lika stor fara som faror i sig
- att den globaliseringen snarare ger bakterierna
ett fördel än tvärtom.
Lära för att överleva 1972.
Där togs antibiotikamissbruket upp som en viktig del av kartan över då aktuella hot, som ännu inte har nått folkflertalet. Jag tror inte som Bert Karlsson att Sverige behöver en diktatur. Vad jag tror är att den som tror sig veta måste bli folkbildare och att folkbildning måste bli en aktiv del i demokratin.
Försöksballong?
Globalisering, nyanser, bakterier, fördel, jo.
Uppfattar, generellt, att brist på mod är ett större problem än brist på kunskap.
Det är svårt/jobbigt/ångestskapande att gå emot strömmen. Alla doktorer vet att vi måste hålla igen på antibiotika.Ändå är det så svårt att bryta förskrivningsmönstret. Det kräver att man går emot förväntningarna, från bl. a patienten.
Lyssnade igår på Birger Schalug, som berättade om modiga Elin Wägner. Man skulle önska att det fanns fler som vågade gå emot, ta strid.
Vi sitter så gärna kvar där inne i fågelburen, som Elin Skriver om.
Mentalt är vi själva en del av problemet och måste kanske så vara, så att vi kan förstå den världspsykologiska historien. Jag har alltid trott på att skapa himmelriket på jorden eller det kommunistiska samhället eller Itaka eller det syndikalistiska samhället eller det ekologiska samhället eller Zen eller Tao eller allt i förening. Varför? Därför att i en kultur så ingår också tankar och känslor i det kretslopp som göt livet meningsfullt tillsammans me d de riter och ceremonier som inbegriper naturen och framtiden.
Nu ska jag läsa skymning över Kalahari!
Skicka en kommentar