XXXII
Tao är evigt och har intet namn
Fast ringa som ett grovt stycke trä
kan det tagas i tjänst av ingen
När konungar och furstar lärt att hålla sig därvid
skall all världen självmant underkasta sig deras välde
Himmel och jord förenas och låter den ljuvliga daggen falla,
utanför gränsen för mänsklig makt och likväl lika för alla
Först då Tao träder fram i sitt handlande äger det namn
Där bär det namn
finner människan vila däri
Den som finner vila däri undgår alla faror
Till Tao förhåller sig världen
såsom floder och strömmar förhåller sig till havet.
32
Tao är ständigt namnlös
Hur ringa den än synes i sin enkelhet
förmår en hel värld inte tygla den
Om furstar och konungar kunde följa den
då skulle de tiotusen tingen naturligt foga sig
Himmel och jord skulle förenas och ljuv dagg falla
Människor skulle själva finna harmoni
utan att någon befallde det
När helheten delades gavs delarna namn
det finns redan många namn
man måste förstå när det är nog
Den som vet när det är nog förgås inte
Sådan Tao är för världen
så är bäcken för flod och hav.
2009 Elinor Ostrom; sanningen är enkel. Rättvisa fungerar.
(Bild. Pierre på Nassersjön)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar