För korta naglar.

Nödproviant

Bra citat, att stärka sig med på nyårsnatten. Allra helst för den nyktre bakjouren.
(Zinn var en av tio kulturröster som gick ur tiden 2010, enligt DN)

Miljardär i predikstolen

Enligt det vedertagna gnäll-konceptet blir jag upprörd över att finna domprost Åke Bonnier på listan över svenska miljardärer.
Enligt det nya, och kanske tillfälliga, "landet-runt-konceptet" är jag mer intresserad av om han är en god själasörjare.

Harmoniska vindar

Brukar känna mig lite skamsen varje gång jag tänker, eller säger, att vindkraft är så fult. Skönhet förslår inte mot behovet av miljövänlig energi, estetik väger lätt mot överlevnad.
Känner därför en viss befrielse när konstnärerna Jan Troell och Lars Jonsson (DN-debatt) ger en rimlig förklaring till den frustration jag brukar erfara av att blicka ut över ett landskap med vindsnurror. Vindsnurrorna drar oundvikligen till sig blicken, "flyktpunkten", och landskapet förlorar därmed sitt värde som landskap.
Kan däremot inte bli lika upprörd som författarna över att lokala opinioner får vika för nationella intressen. Vill man äta av den globala kakan får man vara med och bidra med ingredienserna.
Sen kan man fråga sig: när vi klarat överlevnaden, vad är det som ger livskvalitet ? För egen del kommer harmoniska landskap och skönhet högt på listan. Att det skulle vara ett grundläggande mänskligt behov vågar jag däremot inte påstå.

Långholmsgatan

Tidningsbud ? 

Modig präst

Pride - seminarium, september 2010.
Kan inte påminna mig ett bättre exempel på det goda samtalet. Total respekt, verklig nyfikenhet. Och modigt, av Åke Bonnier.
akebonnierblog
goda exempel

Koka gröt

Har lagt märke till:
Om man kokar gröten på sexan, så bränner den ofelbart vid, hur man än rör och passar. Och sen tar det en god stund att få kastrullen ren.
Om man istället kokar gröten på fyran, så sköter den sig nästan själv, grötflingorna sväller långsamt utan att stressas av värmen underifrån.
Det är väl ungefär så det känns för det mesta. Man skruvar gärna upp till max, och tror det skall gå så fort och bli så bra. Men det går inte fortare, och det blir inte bra. Och under tiden mår man dåligt.
Minsta bemödande. Fyran, inte sexan.
WabiSabi och Taoism
Wu-wei.

Glädjekorn

Birger Schlaug har sitt provokationspris ProVoka (för mest samhällsnyttiga provokation), Sjukhusläkarföreningen sitt Visslarpris (för upplysning om missförhållanden i vården) och amerikanska Barbara Ehrenreich turnerar runt i världen med "Gilla Läget" (hur allt gick åt helvete med positivt tänkande).
Visst, okritiskt positivt tänkande kan bedra, men vad sägs om det "goda exemplet" ? Typ "Landet Runt", tv-programmet som i den ymniga skörden av olyckor och bakslag hittar små glädjekorn. Som inte handlar om att dölja missförhållanden, eller ens (omedelbart) lösa några problem, utan bara visa på möjligheter.
Borde kanske utlysa Glädjekornet - priset för årets godaste exempel ?
("Guldkorn" kanske låter bättre, men det är lite slitet. Och upptaget.)

Svenska Ord

Som vanligt hade vi talat om att hoppa över julklapparna. Och som vanligt gick det inte att hålla fast vid. Det är roligt att ge, och roligt att få.
Fick bl. a "Hundraåringen" av Jonas Jonasson (för att komma bort en liten stund från grubblerierna), Terrine à la Bière (paté) från Lille och "Glaset i örat" med Hasse å Tage.

Har precis lyssnat på de två LP-skivorna, inspelade på Berns 1973. Står sig (väldigt, väldigt bra) 2011.
Bolla, bolla (Tage om u-hjälpen), Stadslollan (Lena Nyman), Centerextremisten (Gösta Ekman) och En ansökan om att få finnas (Tage och Martin Ljung) är nog favoriterna.
Säger inte att det var bättre förr. Men det var bra, på många sätt.

                                                         Nu blir det ljusare tider.

GOD JUL

Jul-flighten till London var inställd igår, vi hoppas på bättre lycka i morgon bitti.
British Airways och Heathrow-flyplatsen har väl gjort någon rå kostnads-och intäktskalkyl, att investering i bättre ismaskiner m.m inte "lönar" sig, i alla fall inte utslaget över en tioårsperiod. Efter de här två vintrarna kan BA hoppas på /räkna med åtta varma. Möjligen har de räknat fel, om man tar hänsyn till all badwill det skapar.
Nåja, färdiggnällt för den här gången. Egentligen gillar jag det oväntade, men det är jag ensam om.
Att   tvingas avstå från en flygresa är väl egentligen av godo. Men alternativen att ta sig över Nordsjön, för att träffa dotter och svärson, är inte realistiska (?). (Skall dock erkänna att jag inte "räknat" på tåg Stockholm-Calais-Dover-London. )
Lämnar datorn hemma, tar tre goda böcker med mig, och hoppas vi får några bra juldagar tillsammans (utan självmordsbombare), på andra sidan Nordsjön.
GOD JUL !

Rädsla - för dit vi ska ?

Trots allt planerande, in i minsta detalj; ständigt dessa överraskningar.
Att den här dagen delvis skulle präglas av könsrollsfunderingar stod inte precis i almanackan.
Taoism kort sagt.
Wu - wei.

Såg det tionde och sista avsnittet av "Våra vänners liv". Sen läste jag Helena Lindblads, Maria Svelands och Jens Liljestrands analyser, flera gånger. Och blev lite vimmelkantig. Bestämde mig för att bara, bara registrera, inte döma, bara uppmärksamma, mindfullness kallas det visst. Konstaterar då att jag kände igen mig, blev ledsen, glad, besviken, upprörd, full i skratt, om vartannat. Berörd kort sagt.
Gott nog ?

Kommentar ?
Liljestrands konklusion "känns" rätt:
Men så finns alltså lyckligtvis en verklighet bortom dessa avgrundsdjupa skyttegravar (ultra-femi-respektive antifeminism). I den verkligeheten är en tv-serie som "Våra vänners liv" inte subversiv (omstörtande)  eller revolutionär, den är bara feelgood och småputtrigt vardagsmys, eftersom de flesta, trots allt, är överens om att det är dit vi ska: mot ett samhälle där män prioriterar relationer, barn, vänskap och kärlek.
Sen kommer en liten brasklapp, att han föredrar Erica Jongs "knapplösa knull" framför det här myset, men det känns mer som en fråga för bara Liljestrand.


Alternativ ?
Att (all) könsrollsdebatt handlar om rädsla ?
Rädsla för att förlora makten (i arbetslivet eller i hemmet).
Rädsla för det som är nytt, dvs nya roller.
Rädsla för omgivningens förväntningar.
Rädsla för biologiska skillnader.
Rädsla för utanförskap.
Rädsla för jämlikhet.
Rädsla för olikhet.
Rädsla för livet.
Rädsla för ...

Våra vänners liv -
Betyg(1-5): underhållning 5,  teater 4, betydelse 4, analys 2.

Kvinnligt och manligt - fortsättning.

Får se till att bättra på mitt TV-tittande. Trots påminnelse missade jag Jonas K och "Scener ur ett äktenskap" i lördags (verkar inte komma upp på SVT-Play), och har heller inte sett ett enda avsnitt av "Våra vänners liv". Det har tydligen "rasat" en debatt i spåren av den annorlunda könsordningen som spelas upp i VVL. (Helena Lindblad).
I kväll ska jag bli en bätte medborgare, och bänka mig framför sista avsnittet. Blir säkert en bra test på hur feministisk jag är, när det kommer till kritan. Kanske kryper ur TV-fåtöljen och känner mig som en dålig blandning av Lundell, Guillou och Leif G. Gud förbjude !

Curling

Ägnar dagen åt att curla.
Dotera har drabbats av läckage i sitt källarförråd. Efter månader av halvhjärtade utredningar om orsaken, provisoriska förflyttningar av bråte och kartonger, är det dags för föräldrarskapet att ta sitt ansvar. Bäst hade väl varit att "ryta i". Men det kan jag inte, saknar tyvärr den förmågan. Så istället inleds jullovet med att köra flyttbil i snömodden. Rätt kul faktiskt, så länge man inte kör fast.
Curling ? Tveklöst. Om det känns meningsfullt ? Absout !
Lycka, mening och moral.
Vuxna.

Kvinnligt - och manligt.

Blir lite besviken på Ann Heberlein och Karin Johannissons höstkorrespondens, som återges i DN.
Men det har väl med förväntningar att göra. Och fördomar.
Det känns inte som en spontan brevväxling. Mer som inledande funderingar till nästa litterära prestation.
Anar man en avundsjuka hos Johannisson, när hon recenserar en liknande korrespondens mellan Göran Greider och Lars Gustafsson ? Två fullvuxna grabbar  som är oöverens i allt väsentligt skapar i sig bättre förutsättningar för en spännande ordväxling, än två kvinnor som är rörande eniga. Men kanske är hon också lite avundsjuk på den "grabbiga" attityden, när  den inte övergår i att bli enfaldig, inskränkt eller pompös. Rått, hjärtligt, ärligt, på ett befriande sätt ?
Jag förväntade mig mer känsla och mindre förnuft mellan Heberlein och Johannisson. Vilket avlöjar min kvinnosyn ?
Eller så är jag bara glad, förvånad och lättad, att män för en gångs skull kan framstå i en positiv dager ?

Lånegarderoben

Ur veckans nummer av Stockholms Fria Tidning.

Positiva nyheter;
I Oslo har hemlösheten halverats mellan 1996 och 2006. (1)
I Midsommarkransen har några design - och miljö - intresserade ungdomar startat Lånegarderoben. De lånar ut kläder på samma sätt som man lånar böcker på biblioteket. Slit och släng har blivit köp och släng. Det handlar om att bryta konsumtionsmönster, att ändra ägandebeteende. (2)
Det går alldeles utmärkt att argumentera för Planka.nu. (3)
Och så förstås lite smolk;
I Stockholm har hemlösheten ökat 40 % mellan 1996 o 2006. (1)
Nacka vill bli först i landet med att privatisera hela biblioteksverksamheten. (Suck)
Lånegarderoben

Malaria

Passar bra med en riktigt positiv nyhet så här några dagar före jul.
Karin Bojs i DN rapporterar att WHO menar att död i malaria kan vara ett minne blott, om fem år.
Massiv utdelning av myggnät kanske är den främsta orsaken till att dödstalen bara på några år gått från 1 miljon tilll 750000. Och det finns även förhoppningar om ett vaccin. Bill och Melinda Gates´ pengar bidrar till den forskningen. Våra svenska infektionsexperter är avvaktande, det hör väl till jobbet.
Myggnäten används ibland av afrikaneran som fisknät eller som brudklänningar , men numera sover i alla fall vart tredje barn under skydd, mot tidigare bara några procent.
Var 45 sekund dör ett barn i malari. Samtidigt som vi springer omkring och köper julkappar för summor som skulle kunna räcka till en väldig massa myggnät. Och på frågan hur vi kan leva så gott med den vetskapen blir nästan alltid svaret, att man kan inte vara riktigt säker på att pengarna kommer i "rätta händer".
Liten sifferexercis; Ett myggnät kostar enligt UNICEF 44 kronor. I Sverige köper vi (NORDEA) julklappar för minst 3000 per person, totalt 22 miljarder kronor. 22.000.000.000 dividerat med 44 blir 500 miljoner myggnät. Mellan 300 och 500 miljoner insjuknar årligen i malaria. Ett års julhandel i Sverige motsvarar myggnät till alla som drabbas av malaria i världen under ett år. (!)

David Schweikart har en utvikning (på den onjutbara inspelningen från Uppsala) om det orimliga i att rika länder  kan tjäna (massor) på att utnyttja billig arbetskraft i fattiga länder, som får betala med handla dyrt av oss. Han verkar mena att vi, om inte annat moraliskt sett, har en skuld att betala. Låter rimligt.
Bill Gates brukar tala om sin "skyldighet att betala tillbaka". Då syftar han på den mer övergripande, solidariska betydelsen av skuld. Att turen och omständigheterna gjorde att just han fick chansen att lyckas. Ett minst sagt oamerikanskt sätt att se på saken.


Från ord till handling talar vi om varje dag.
Tar fram VISA-kortet, och sätter in 500 kronor = 11 myggnät, till UNICEF.
Ja, det ska ju förskingras lite också. Det kanske inte blir mer än 8 myggnät. Eller 6. Vilket fortfarande är mer än 0 ?
Lottovonsten.
New Generosity

After capitalism

Vissa är duktiga gnällspikar, dom behövs för analysen. Andra är uppfinningsrika, dom behövs för fortsättningen, för att se alternativen.
Sedan muren föll, 1989, lever vi i föreställningen att kapitalism är det enda alternativet. Inte för att vi gillar det, inte för att vi inte ser att det ställer till med mycket "oreda", utan för att vi inte ser något realistiskt alternativ.
Filosofen och matematikern David Schweikart har en genomtänkt idé om alternativ till kapitalism.
Inspelningen från hans föreläsning i somras i Uppsala är av absolut lägsta kvalitet. Men det gör inget, man vänjer sig (som vanligt), och det är mödan värt att lyssna vidare. Hans konkreta förslag går ut på att behålla marknaden för varor och tjänster, men inte för arbetskraft och kapital. Det förra gynnar oss, de senare inte (destructiveness). Vägen dit , tycks han mena, är  inte via någon omstörtande revolution, utan snarare en mer eller mindre osynlig, omärklig, "social rörelse" (social movement). Yes please !
I inledningen gör DS en intressant iakttagelse, nämligen att kring 1973 fortsatte produktiviteten i USA att öka, samtidigt som lönerna stagnerade. Och så har det fortsatt. Och ändå konsumerar vi mer och mer. Förklaring ? Krediter förstås !
Vilket osökt leder vidare till det kanske viktigaste klippet som ligger på U-tube just nu (?): Money as debt  (nu med svensk översättning). See it ! - Se den !


    Bo, tack för tipset.
     After capitalism, heter boken av Schweikart.
     Money as debt - första visningen.

                                                    

Förväntningar

Höga förväntningar minskar chansen att bli tillfreds. Och tvärtom.
Obama och Cancun contra Köpenhamn är exempel från den vida världen. Från vår egen sandlåda kan ju kungen och sverigedemokraterna nämnas (dvs när förväntningarna är nära noll blir man lätt positivt överraskad).
Från den mer privata sfären har jag erfarit något liknande. Går nu min tredje lördagjour på raken. Och har då märkt att jag inte bara ställt in mig på sexdagarsvecka, utan också helt och hållet taggat ner de annars så uppskruvade förväntningarna på helgledigheten. De lediga söndagstimmarna upplevs nu som rena bonusen. Tänk så lättlurad man/jag är !

Förnöjsamhet  / Zero (1-1+1), är väl varianter på samma tema.
Och kanske också Bryldes utsaga "att nöjdast blir den som inte jämför sig" ?

Batongattityd

Lika nedslagen som jag brukar bli av att läsa ledarsidorna på DN och SvD, lika väl till mods blir jag av Inledaren på Fria Tidningar. Mänskligt, förnuftigt, sansat, radikalt (med borgerliga mått mätt), och välskrivet. Denna vecka Linus Brohult, om (över)reaktionen på självmordsdådet. Som blir en repris på den amerikanska reaktionen efter 11 september.
Övervakning och batong kommer inte att kunna hindra galningar från att göra ont. Men vi kan stoppa grogrunden för människor som drivs till att göra galenskaper i desperation.

Tacksamhet

Det var mycket som fastnade när moralfilosof Bengt Brulde hölllåda. Möjligen fastnar det extra lätt när de "mjuka frågorna" avhandlas i vetenskaplig anda ?
Att vi inte blir lyckligare av högre standard (när man väl tillfredsställt basala behov) var inget nytt. Men skönt att få bekräftat, från vetenskapligt håll.
Att människor som skattar högst på lyckoskalan inte jämför sig, det satt fint att höra.
Att vi behöver påminnas om vår priviligierade belägenhet, det värmde extra gott ."Tacksamhetsövningar" har visat sig öka människors välbefinnande.
Att moralfilosofen själv kunde glädja sig ohämmat åt IFK Göteborg samma dygn som Estonia förlist - det visar vilka problem vi egensinniga människor brottas med. (IFK slog Barcelona hemma på Ullevi med 2-1, 1994).
Att "kaffebjudartrixet" fungerar, det gjorde mig riktigt i gasen. (Den som köper en kopp kaffe på fiket betalar även för nästa kund. Den som blir bjuden blir, enligt studien, så inspirerad att också hon vill bjuda de andra, som i sin tur vill bjuda. Kort sagt - New Generosity.)

Tänker igenom dagen som varit. Och har inte svårt att komma på oändligt mycket jag är tacksam över. Mest av allt familjen. Men också alla små glädjeämnen. Som att cykla hem i snömodden, den glada tanten i hissen, det halsonda som kom av sig, den trygga tågresan. O.s.v.
Brulde var märkbart fascinerad av Dalai Lama.

Trygghetsnarkomani

Tog bussen igår eftermiddag till Västervik, för att vara behjälplig vid en operation. Börjar känna mig som "barn i huset", som chefen på lasarettet uttryckte det.
 Efter välförrättat värv och en god jullunch var det bara att sätta sig på swebussen tillbaks till storstaden. Chauffören påminner om att vi skall spänna fast oss ordentligt. Ute är det några minusgrader, gråmulet och uppehåll, men rapporterna talar om kraftigt snöfall, starka vindar och förväntat kaos i trafiken. SMHI rekommenderar minsta möjliga bussåkande (!). Så jag håller ögonen på vägen.
I Söderköping är det fortfarande uppehåll, men I Stockholm snöar det rejält, får jag veta. Problemet är bara att jag helt tappat förtroendet för chauffören. Han envisas med att ligga i ytterfil, där vägen är oplågad, han påbörjar  omkörningar som han sedan avbryter, och avståndet till mittträcket är stundtals bara centimetrar. Är det den här mannen som skall få förtroendet att transportera oss när snön börjar falla ?
När vi glider in i Norrköping ser jag att centralstationen ligger mitt emot busshållplatsen. SJ, muséejärnvägen som någon skrev häromdagen, må vara dåliga på tidspassning, men gastkramande omkörningar ägnar de sig knappast åt. Tjugo minuter senare sitter jag på ett punktligt tåg på väg mot huvfudstaden.
Väl framme glömmer jag bort cykeln, som står parkerad utanför Centralen. Åker tillbaks några timmar senare, inte skall den stå ensam där i mörkret hela natten ?

Om dagens (överdrivet ?) försiktiga beteende har något samband med självmordet på Drottninggatan är inte så lätt att veta. Troligen. 
Begynnande trygghetsnarkomani ?

Idyll - fortsättning

Sporrad av moralfilosofen från Göteborg ??
Har fått höra att jag "skenat iväg" i kommentaren till självmorsbombaren på Drottninggatan.
Nej, jag tycker inte det. Snarare är jag beredd att gå ett steg längre.
Vi lever i en värld där alla är beroende av alla. Problemen, och möjligheterna, är globala. I en sådan värld är det orimligt att leva som om andras bekymmer inte angår oss. Och det är orimligt att leva, som vi gör, i föreställningen att just vi på något vis gjort oss förtjänta av att slippa undan. Vi har varit lyckligt lottade, vi har haft tur. That´s it.
Människor som är beredda att ta livet av sig själva, och andra, måste uppfattas som drabbade. Det måste uppfattas som en väckarklocka att något inte står rätt till. Det måste uppfattas som en uppmaning till oss att  ifrågasätta det förhärskande systemet, som så ensidigt uppmuntrar till egen vinning.

Betyder det att våldsverkare inte skall straffas ? Nej, men det är "domarens" skyldighet att försöka förstå motivet.
Betyder det att våld skall uppmuntras ? Nej, bara en övertygelse att solidaritet med mindre lyckligt lottade minskar grogrunden för våld.
Betyder det att man inte känner medlidande med de som faller offer för en frustrerad våldsverkare. Nej.
Betyder det att vi inte har rätt att leva i överflöd så länge andra far illa ? Ja.
Amen.

                                      Lycka, mening eller moral ?

Lycka, mening och moral

Idag hade kirurgerna på Ersta besök av Bengt Brulde, docent i praktisk filosofi, moralfilosof, från Göteborg.
Han slog sig ned vid änden av långbordet, lade upp två snusdosor framför sig och spände ögonen i oss. Tekniska hjälpmedel var inte aktuellt.
Vi skulle få ett referat av senaste boken"Hur viktigt är det att var lycklig ? Om lycka, mening och moral". Men han blev nästan omedelbart avbruten av debattglada kollegor. På nolltid var timmen över, vi skulle gladeligen kunnat hålla på hela dagen.
Vilken lycka att bevittna en "riktig" filosof operera. Glasklar anatomi, varsam dissektionsteknik och gott omdöme.
Fastnade, bland annat, för hans förklaring till varför vi uppfattar att fattiga och utsatta (i Afrika) är lyckligare än välmående svenskar. Så är det inte alls.Vad de är duktigare på är social kompetens. Istället för att muttra och se bekymrade ut, slår de sig i slang, skrattar och ler. Men på lyckoscoren skattar de lågt.
Det var en stimulerande avslutning på terminen, som annars präglats av pengar, pengar, pengar. Och pengar.

Ofta har jag fått frågan, när jag pinar och pressar mig till det yttersta, om "det gör mig lyckligare" ? Har alltid känt mig svarslös, men efter att ha läst Brulde har jag svaret. - Nej, det gör det nog inte, men det känns meningsfullt.

Mer av Brulde finns på Christer i P3, där han sedan flera år analyserar moraltest av kända  makthavare.
I vår deltar han i en TV serie ( 8 avsnitt) om LYCKA.

Ofog

OFOG är en samling fredsälskande människor som vill uppmärksamma oss på Sveriges stora roll som vapenaktör. De är modiga, orädda aktivister som agerar handgripligt utan att skada människor.
I dag fick de utnämningen Provoka -  "årets bästa provokation för att förändra samhället till det bättre".
Faller mig helt i smaken. Men alla är inte lika förtjusta - vilket framgår av kommentarerna på Schlaug (som instiftat priset.)
Dagligen stångas jag med människor som lever stenhårt enligt principen att "en regel är en regel". Spelar ingen roll hur oförnuftig eller otetisk den är, en regel är en regel. Vilket är oerhört provocerande.

Rättfilosofen Ronald Dwarkin har argumenterat för (ungefär), att lagar som inte motsvarar vårt rättsmedvetande behöver inte respekteras, man gör inte åtskillnad mellan lag och moral .
Vilket också faller i smaken.

OFOG
Dworkin

Familjeråd

Tänker ibland, att det som gäller i det lilla sammanhanget borde gälla i det stora.
I en familj har man utgifter som inte får överstiga inkomsterna, man gör bäst i att komma överens om vad som är viktigast och i vilken ordning man skall lösa familjebestyren, man gör klokt i att låta alla komma till tals, och kärleksfullt kommer de andra familjemedlemmarna i första hand, jag själv i andra.
Så idylliskt kanske det sällan ter sig, men det finns en sådan ambition.
I de stora sammanhangen är det svårt att se något helhetstänkande. Ett rastlöst springande hit och dit, katastrofrapporter varvas med ytligheter, tillväxtjubel ena sekunden, följt av "överraskande" besked om utrotade arter och döda hav. Det saknas liksom ett "familjeråd".

Tänker gnälligt i dessa banor när jag läser om den planerade internationella acceleratoranläggningen i Lund, en gigantisk neutronankälla som skall hjälpa forskarna att få större kunskap om egenskaper för olika material. European scallation source, EES.
50 miljarder skall det kosta.
Har "familjerådet" kommit fram till att det är en rimlig prioritering ? Vad skulle "familjen" istället kunnat göra för en så ansenlig summa pengar ? Entusiasterna hävdar att häri ligger lösningen på bl. a våra energiproblem. Den förhoppningen brukar STEG-3-initiativet benämna STEG 2; tekniken löser våra problem. STEG 3 menar tvärtom, att effektivare teknik äts upp av ökad förbrukning, rekyleffekt.

I den kärleksfulla familjen skulle det vara otänkbart att låta äldsta syskonet få all uppmärkamhet, nya fina kläder och bra skolgång, samtidigt som de två yngre får klara sig bäst de kan. I det lilla sammanhanget är det en självklar etik, varför inte i det stora ?
Solidaritet kallas det, tror jag.

50 miljarder låter mycket, men det är inte mer än vad som läggs , varje år, på reklam. Vilket i sig är en mycket märklig prioritering.
Solidaaritet 
SvD - ESS.
STEG 3

Idyll

Den person som jag pratade med igår eftermiddag måtte vara lite synsk. Några timmar efter (garaneterat efter) hennes redogörelse för terror i New York, är det en man som spränger sig till döds på Drottninggatan. Jan Cederquist  skulle kanske sagt att hon var " uppkopplad ", uppkopplad mot allt det där som vårt begränsade förnuft inte får tag i. Slumpen är ingen tillfällighet ?

Kollegan som löste av mig från jouren var skärrad, och pratade om att vi inte behövde "importera" terror till Sverige. Annars tycker vi det är rätt OK att importera, t. ex T - shirts för 29 kronor, framställda av fattiga barn långt härifrån. Jag tycker verkligen, helt ärligt, att vi kan vara med och dela på bördorna, vi kommer hela tiden så lindrigt undan. Vi släpper ut koldioxid långt utvöver vad klimatet tål, men konsekvenserna av det uppstår inte här, utan i Pakistan. Självklart skall vi försöka skydda oss mot övergrepp och våld, men i en globaliserad värld, där vi gärna julhandlar billiga varor av barnarbetare, är det väl vår skyldighet att försöka förstå hur frustrationen uppstår ? Om man nu inte tror att terror bara är ett isolerat fenomen av vettvillingar. 

Det som inträffat i centrala Stockholm är skrämmande. Men också en påminnelse, och en möjlighet att lyfta blicken. Men så blir det inte. Dr Bush lärde oss att gå i försvar och titta ner i marken, inte att lyfta blicken. Det sitter nog i.

Den reptilsnabba invändningen mot det här idealistiska resonemanget är förstås att "så hade du inte sagt om någon av dina egna varit nära". Vi var t.ex inte så kaxiga när de bombades friskt i London, samtidgt som Sofie åkte dagligen i tunnelbanan. Det går bra att rösta för svenska soldater i Afghanistan, men mina söner ? Kort sagt ett kärt gammalt tema- det är skillnad på snack och verkstad.

Slumpen är ingen tillfllighet

Bilden är min egen idyll, i skrivande stund. Påverkad av det inträffade ser jag skorstenen och röken som krematorium, och Globen som ett terrormål. Mer behövs det inte.

Twelve - eleven

11 december.
Pratade i telefon. Den jag pratade med hade precis hört på radion att ett flygplan störtat i centrala New York, troligen var det ett nytt terrordåd.
Går in på Aftonbladets nätsida, ingenting om störtade flygplan.
Den jag pratade med hade nog drömt ?

Arklöv

Straffvärdet är för högt, säger kammaråklagaren, som svar på Jackie Arklövs önskan att få sitt livstidsstraff tidsbegränsat (hittills har han avtjänat elva år för morden i Malexander). Att han erkänt, ångrat sig, skött sig, studerat, gått i terapi, är i för sig glädjande, men straffvärdet är för högt.
Kommer aldrig att bli klok på klokskapen i att sätta folk bakom lås och bom. Vem vinner ?
Straffvärde

Solfångst

Varje vecka predikar Johan Ehrenberg om möjligheterna som finns att växla om till alternativa energikällor, på hans Varuhus kan man handla egna vindsnurror, solpaneler och annat energismart.
Kul att läsa om de som faktiskt går från ord till handling. Som Mikael Borgh i Kummelnäs.
Från åtta kvadratmeter solceller på taket får han ut 400 mil med el-bilen, på ett år. Solfångare värmer huset och tappvattnet.
Nu vill Naturskyddsföreningen att den som likt Mikael Borgh matar in egenproducerad el på nätet skall få ersättning. Det får man i Tyskland, som f.ö står för 60 % (!) av all solcellsintallation i världen. 
Solenergi är för dyr, brukar det heta. Jo, men varje gång antalet solceller fördubblas sänks priset med 20%, berättar Borgh.  Det sticker verkligen hål på attityden att inte våga växla om förrän priset är konkurrenskraftigt. 


ETC - varuhuset
Borgh

Respekt

Hur går det till när man författar följande rader ? :
Socialdemokratin, som mamma kände den, dog inte med utförsäljaren, numera konsulten och näringslivslobbyisten Göran Persson. Inte heller med den intellektuellt inte särskilt välutrustade Mona Sahlin.
Har svårt att känna någon respekt för den som öppet visar ett sådant förakt, en sådan brist på respekt.
Brallorna hela vägen ner för välutrustade (?) Lasse Ekstrand, som tydligen levt gott (Wikipedia) på att vara metallarbetarbarn.
Fria T
Wiki

Schablon

" Förenkla så mycket det går - men inte mer ", lär Einstein ha sagt.
Schablon innebär att förenkla - mycket mer än vad som går.
Klas Lundström skriver tänkvärt om schablonen av Afrika.
Afrikas krig.

Villa Erskine

Skummar i rasande tempo en trave olästa tidningar, tröskeln för att stanna upp är hög, är precis så där "jagad" som jag inte vill vara.
Men bilden innifrån arkitekt Ralph Erskines villa på Drottningholsmalmen (Ekerö) kan jag inte motstå, har svårt att bläddra vidare. Stilrent, enkelt, och inbjudande, vänligt - mänskligt på något vis.
Hoppas att muséeplanerna lyckas.
SvD

Klimatångest 4 - Låt dig påverkas !

Det blev en bra, och hoppingivande, avslutning på Svenska Dagbladets serie om Klimatångest - om oron vi inte gör något åt. Psykologen fick sista ordet.

Man motiverar inte människor med enbart siffror och statistik. Det kan konstnärer och reklammakare vittna om. Det gäller att få till en bra mix av känsla och förnuft för att vi skall reagera. Kanske mycket enklare än vi tror, man får det intrycket efter läsning av den sista artikeln. Sociala varelser, som är så beroende av omgivningens gillande, är alltid mottagliga för "god" marknadsföring. Simsalabim kan vi vara beredda att göra väldigt radikala omställningar. Plötsligt var det t. ex en självklarhet att man inte röker på krogen.

Man kan nog säga att klimatfrågan är en socialpsykologisk, inte en naturvetenskaplig, utmaning. Människan är ett emotionsdrivet djur, som fått förnuftet som en tveggad bonus. Förnuftet sitter ytterst som en liten mössa. Den lilla mössan har fått storhetsvansinne, som Åsa Nilsonne uttryckt det.
Det finns hopp ! In med marknadsförarna på klimatarenan !!

SvD
Nationalgridfloe.com

Fönöjsamhet

Möjligen är jag för känslostyrd, men fäster mig gärna vid tonen.
Stellan Tengroth, som skrivit "Tillväxt till döds", har en glad uppsyn, och en trevlig ton. Då blir det lättare att lyssna och ta till sig. Hans krönika i  Fria tidningen föll i god jord.

Här kommer jag till det riktigt mossiga och politiskt inkorrekta: förnöjsamhet.
Min övertygesle är att vi måste ersätta tillväxten och den genetiskt betingade tävlingsinstinkten med bilden av att vi faktiskt har det rätt bra. Vi skulle till och med kunna få det något sämre och ändå ha ett tillräcklig bra liv. När den insikten har landat, då kan jag ana ett hopp.


Kort sagt - STEG 4, och Zero.

Sen (åter)kommer förstås frågan - leva som man lär, hur går det ?

Fria Tidningen 1 dec
Tillväxt till döds
STEG 4
Zero
Zero Trial

Erstaoptimism

Morgonmöte tillsammans med chefen för vår grannklinik, psyk, för att berätta vad vi anser att sjukhuset har för "mervärden", som är värda att lyfta fram vid förhandlingen med beställaren. Poängen att vi inte "brainstormade" med vår egen chef skulle vara att stimulera till djärvare tankeutflykter.
Han fick höra att det finns rätt mycket "mjuka värden" på vårt rara hospital, som beställaren borde sätta värde på. Men då måste det nog först "kodas om" till åtminstone halvhård valuta, om det skall bli begripligt på andra sidan förhandlingsbordet.
PAL-system (patient-ansvarig läkare) är något vi hittills efterlevt och varit stolta över, men nu har man på landstingsnivå föreslagit att den lagen slopas. Även på vår klinik har vi tummat på kontinuiteten, för att underlätta planering och effektiva flöden. Vi försökte övertyga psykiatri-chefen att denna kvalitet för patienten också innebär att man hushållar med resurserna, genom att undvika missförstånd och merarbete som bristande kontinuitet ofta innebär. Hoppas det gick fram !
Sen fick han höra vad man kan förvänta sig av en organisation med en så anspråksfull värdegrund som Ersta;  lite mer fokus på "de utsatta ", och lite mindre på vad som är "lönsamt på marknaden".
Ett trevligt möte i positiv anda.

        Katarina Bangata 25, 7 december 2010, 06.25

Rädd för jämlikhet

Känns onekligen som en utmaning att försöka mobilisera något intresse för frågan om jämlikhet år 2010 - fyrtiotvå år efter 1968, och trettio år av nyliberal-tänk-på-dig-själv-anda.
Om någon mot förmodan tror att jämlikhet har med lycka och välstånd att göra, så kanske det här kunniga seminariet kan vara något: Vem är är rädd för jämlikhet ? (SVT-Forum)
Att de flesta sitter fast i sina "burar" framgår av kommentarerna på Schlaug.

Ojämlikhet ökar spänningarna i samhället, och missgynnar därför alla (Jämlikhetsanden). Den som är lyckligt lottad driver gärna den motsatta tesen, att ojämlikhet stimulerar oss att göra bättre ifrån oss (hungriga lejon jagar bättre). Och även, men kanske inte lika högljutt, att "livet är faktiskt orättvist".
Vi har alla altruistiska och egoistiska sidor. I vissa sammanhang lockas de förra fram, i andra de senare.
Känns som det blivit lite för mycket av det senare. Fyrtiotvå år efter 1968.

Hungriga lejon.
Jämlikhetsanden.

På allvar

Nu är han i ropet vill jag lova, hemlöse Raine Gustafsson. Varje månad sedan maj 1998 har han pålitligt skrivit en krönika i Situation Stockholm - och nu var han gäst hos Skavlan. Hans krönikor i bokform har nämligen "slagit". Raine har, som det heter, gett de hemlösa ett ansikte. Ungefär som Sixten Herrgård och Jakob Dahlin en gång gjorde för de HIV-smittade homosexuella männen ?
Skavlan grimaserar illa när detaljerna kommer om knivhugg i bröstet och frusna fingrar som amputeras (närbild), och Fredrik Lindström och Herman Lindqvist är märkbart tagna. En kort sekund väljer TV-producenten att visa underhållarna Lindström och Lindqvist i profil, bilden vittnar om djupaste allvar.
Raine verkar riktigt, riktigt god. Men hinner ändå ge Stadsmissionen och de andra "välgörarna" en känga, för att de inte anstränger sig att verkligen lösa de hemlösas situation.
Kommer att tänka på en otäck analys, av rädsla för rädslan.

Kadens

Det är egentligen ganska tacksamt att hitta exempel på att försämrade villkor berikar.

För tillfället är min vintercykel lite krasslig. Av de tre klingorna fram är det bara den minsta som fungerar, vilket betyder att man måste trampa över 100 tramptag i minuten för att komma framåt på plan mark.
I morse tog jag den vanliga vändan över Älta, med lilla klingan. Det brukar ta ungefär en timme, nu tog det drygt en och halv. För mig som notoriskt kör på för tunga växlar, vilket sliter hårt på knäna, blev det en tankeställare. Efter ett tag vänjer man sig vid "spinnandet". Erinrar mig också TV-bildern av de riktiga cykelproffsen - aldrig ser man någon segdra, lätt och snabbt skall tramporna gå.
När cykleln är lagad, då blir nog mellanklingan nya favoriten, den stora spar jag till medvind och nerför.

På fackspråk kallas det kadens, antal tramptag per minut (rpm). Helst skall de ligga mellan 90 - 100.

Oläst

                                             Stress, eller stimulans ?

Åh vilken fasa !

Kristoffer Ahlström har verkligen skrivit en enastående bok, Magkänslans anatomi, om förnuftets begränsningar. Hans budskap om människans tankemässiga tillkortakommanden uppfattar jag inte som något direkt angrepp mot andra förmågor. Snarare visar han, lättfattligt och roande, hur vi kan trimma och tygla vårt begränsade förnuft. Han själv verkar skrämmande begåvad, och skulle säkert kunna kartlägga känslans, intuitionens och erfarenhetens möjligheter och begränsningar lika förtjänstfullt.
Och frågan är om han inte också ringat in svaret på frågan om terror, svininfluensa och klimathot ?
Liksom kommentar X gjorde igår, på ren känsla ?

Riskforskare talar om affektregeln. Affekt är en typ av värdeladdad utvärdering, positiv om den är kopplad till ett gillande, negativ om den är kopplad till ett ogillande. Eftersom dessa affekter ofta är ett resultat av omedvetna processer träder de in och färgar våra riskuppfattningar långt innan vi hunnit reflektera över situationen. Våra affekter går också hand i hand med vår upplevelser. Vi ser inte ett hus, vi ser ett "fint""stökigt" hus. Känslans "tysta viskning".
….
Dessa exempel illustrerar också en av de mest avgörande faktorerna när det gäller våra riskuppfattningar: fasa. Pandemier, teroristattacker, våldsbrott och huggtänder har alla en dramatisk effekt som gör att vi inte kan motstå den fruktan den inger. Faktum är att den mest tillförlitliga metoden för att förutse våra riskuppfattningar är att avgöra i vilken mån situationen är katastrofartad, ofrivillig, okontrollerbar, dödlig, eller orättvis. En av fem ger upphov till en viss fasa, men inte nödvändigtvis en skyhög upplevd risk. Läs: rökning (dödlig). Fyra av fem ger upphov till en avsevärt högre grad av fasa och - via affektregeln - en hög upplevd risk; läs: pandemier (katastrofartade, ofrivilliga, okontrollerbara och dödliga). Då alla faktorer förekommer tillsammans, såsom i fallet med terrorism, huggtänder och många typer av våldsbrott, närmar sig vår fasa kokpunkten och våra riskuppfattningar en sannolikhet som gränsar till det bergssäkra, oavsett vad kall statistik säger om hur troligt det är att drabba oss. Siffror är ointressanta då känslans tysta viskning övergår i ett tjut.

Och var hamnar då "klimathot" i denna skattning ?
Katastrofartat:  Inte än - 0,25 poäng
Ofrivilligt: 0 poäng
Okontrollerbara: Inte än - 0,25 poäng
Dödlig: Inte nödvändigtvis: 0, 25 poäng
Orättvist : Förvisso, men inte så det stör: 0,25.
Totalt: 1 poäng, högt räknat. Inte värre än rökning. Inte konstigt att det går trögt i Cancun ?

Vilka knep skall då den ta till som är övertygad om att vi borde känna mer "fasa" för klimathotet ? Definitivt inte genom att mata på med mer siffror och statistik.

När Sofie och Åsa var små läste de sagan om Bella och Gustav. Favoritfrasen ur boken var " Åh vilken fasa, sa Bella ! (eller var det någon vuxen som sa det ?) Sofie berättade hela sagan, samtidigt som hon åt blodpudding med händerna (bara pappa hemma) - och allt finns förevigat på en obetalbar video.

Klimatångest 3 - Varför ska jag ?

Efter hjärnforskare, tankefällor och personporträtt var det dags för socio-psykologerna att komma till tals i klimatfrågan (SvD).
Konkurrerande mål - först måste jag bara …
Täckmantel - jag gör redan vad jag kan …
Känslomässigt bedövad - vem orkar bry sig …
Värnar om friheten - vi lever väl i ett fritt land
Orättvisa - varför ska jag när inte han …
Maktlöshet - bar en droppe i havet ..
Överdiven optimism - det ordnar sig, med smart teknik

Fortfarande inget riktigt bra svar på frågan varför terror och svininfluensa "biter" så mycket bättre.
Kommentaren till gårdagens ångestblogg är nog det hetaste tipset hittills.  Kristoffer Ahlström - Magkänslans anatomi - är inne på samma spår . Det blir nästa inlägg.

Korkat

" Ökat privat ägande och bättre tillgänglighet efter vårdvalet " lyder en rubrik i dagens Läkartidning. Konkurrensverket har utrett och rapporterat. Från 2010 måste nämligen alla landsting ha ett vårdvalssystem som tillåter fri etablering. Antalet vårmottagninagr har ökat, andelen privata har ökat från 28 till 37 %. Hur många som utnyttjar den ökade valmöjligheten finns det inga siffor på, internationella siffror talar för att intresset är begränsat. Som väntat inga ifrågasättande kommentarer i rapporten - om värdet i att låta vinstintresse styra vården. Utan bara en röst i hejaklacken. Ungefär som när tidningar och TV glädjande basunerar ut att SAAB och Volvo sålt bensinbilar som aldrig förr. Halleluja.
Förstår att jag blir tjatig - men privatisering av vården är SÅ korkat, SÅ fel. Man förlorar styrning, man späder på ojämlikhet (vilket alla förlorar på i längden), man minskar intresset för människor och sjukdomar som inte är lönsamma (efterfrågan istället för behov) osv. Och man släpper iväg miljardvinster av våra skatter till nolltaxerande kapitalägare - som måste skratta gott åt vår enfald.
Det här är ett så osannolikt bedrägeri, eftersom det (till skillnad från t.ex komplicerade teknik - och miljöfrågor) är så lätt att förstå, och genomskåda.

Långsamt går det upp för mig, att det överväldigande majoriteten av media gärna framstår som kritiska och granskande, men i själva verket är lydiga ledhundar  till etablissemanget. Att det faktiskt finns andra "berättare" är ändå en ynnest . Tack gode gud för Birger Schlaug, Johan Ehrenberg, ETC, Fria Tidningen, Arena, Effekt - som alla finns att läsa på nätet.
För den som inte tror mig.

Klimatångest 2 - Rädda världen

I dag var det Jonas Paulssons tur, i svenska dagbladets serie " om oron vi inte gör något åt ".
En 38 årig civilingenjör från Täby, som alltid avvisat vänsterns prat om rättvisa, berättar om rädslan som grep honom när han för tre år sedan läste i DN om "Klimathotet". Nu framhärdar han i sitt engagemang, för barnen och kommande generationers skull. Hans omgivning verkar uttråkad. Om jag fått en krona för varje gång min fru, mina föräldrar eller min svärfar sagt att jag inte kan rädda världen, hade jag kunnat bjuda dig på en fin restaurang.
Blir inte klokare av Jonas berättelse. Varför skräms de flesta så mycket mer av svininfluensa och terror, än av det som är ett verkligt hot ?
I morgon kommer svaret ?
(SvD)

Skyddsängel

Den äldre, och synnerligen vitala damen, opererades i somras. Vi var rörande överens om att prinsess-bröllopp  inte är något att hetsa upp sig för. Men när vi satt där i dagrummet och tittade ut över vattnet, och såg kungaslupen med de nygifta runda Kastellholmen, var det svårt att inte sugas med. Eller snarare, hon höll masken, jag fällde en tår.
Igår kom hon på återbesök, nöjd och tacksam. Med sig hade hon en liten röd presentkasse, inhandlad i Tyskland. Öppnade den efter att hon gått. Och blev rörd, och tacksam.
På kortet  som följde med stod det " Alla goda människor har en skyddsängel ! "
Just idag känner jag mig inte så god. Men ängeln har tagit plats över sängen.

Klimatångest 1 - Det händer inte här.

Tittar igenom tidningen på toaletten, en rejäl tarmtömning brukar motsvara en genombläddring av första delen. Idag blev jag sittandes. SvD inleder på Idagsidan en serie om oron vi inte gör något åt. Egentligen på det stora temat att vi går och bär på en stenåldershjärna som är helt missanpassad i ett modernt samhälle.
Fem tankefällor, som vår åldrade konstruktion faller pladask i, enligt SvD.
" Det händer inte här "
" Jag har inte märkt något "
" Många hot på topplistan "
" Allmänningens strategi " ( riktigt intressant )
" Vi lever i nuet "
Förstår nog ändå inte riktigt varför vi tar till oss hot om svininfluensa och terror, och inte klimat.
Ser fram emot morgondagens tarmtömning.

Återkommer snart med lite intryck av Kristoffer Ahlströms " Magkänslans anatomi ", på samma tema.
Basic: Lasse Berg - Gryning över Kalahari.