Wu - Wei - släpp taget - kanske kan kallas taoismens huvudprincip.
En gammal man levde tillsammans med sin son i en övergiven fästning högst upp på en kulle. Deras enda värdefulla ägodel var en häst.
En dag sprang hästen bort. Grannarna kom för att visa sin medkänsla.
- Det var verkligen olyckligt, sa de.
- Hur vet ni det, frågade den gamle mannen.
Nästa dag återvände hästen och hade då med sig flera vildhästar. Den gamle mannen och hans son stängde in dem bakom porten. Grannarna skyndade över.
- Det var verkligen bra, sa de.
- Hur vet ni det, frågade den gamle mannen.
Nästa dag försökte sonen rida en av vildhästarna, föll av och bröt benet. Grannarna kom över så fort de hört nyheten.
- Det var verkligen illa sa de.
- Hur vet ni det, frågade den gamle mannen.
Dagen efter kom armen förbi och tvingade alla byns män att bli soldater för att kämpa i ett krig långt bort mot de nordliga barbarerna. Många av dem skulle aldrig komma att återvända. Men sonen kunde inte följa med, för han hade brutit benet.
3 kommentarer:
Nu har du kommit igång!
De är exemplariska de där böckerna, Tao enligt Puh & Te enligt Nasse.
/ Realist
Vår berättelse om Jordens belägenhet finns inte med i dessa berättelser!
Fotosyntes, kretslopp, samverkan och hushållning var vår arvedel och ett därtill lämpligt förstånd.
Men nu går vår tids galenskap på tvärs mot allt. Hur vet Du det?
Klotförstånd! Vem fan bryr sig?
Skicka en kommentar