Känsloladdat i Halmstad

Halmstad är värd för årets kirurgstämma. Där Tylösand erbjuder Sveriges vackraste kongresslokal.
Eftersom jag firtar med miljön och mår illa när X 2000 lägger ner sig i kurvorna blir det sammanlagt 13 timmar på intercitytåget. Som stannar i bl.a Herrljunga, Vårgårda, Törreboda, Kumla och Sundbyberg. SJ:s prissättning är som Nordpolen. Isen flyter omkring och man vet aldrig var man är. I det ögonblick jag beställde min resa var tillgång-och efterfrågeläget sådant att man var välkommen att åka första klass till samma pris som i "folkvagnen".
Vilken tur, säger ni !
Hur kan ni veta det, säger jag ?
I första klass kan man sträcka på benen, läsa Svenska Dagbladet och smaka på färsk frukt. Men i första klass det är tyst. Och kallt. Kallt på golvet och kallt i luften. Det här är inte tåg som tåg ska va´. Tar med mig svenskan och flyttar in till dofterna, tjattret och värmen. Ordningen återställd .

Behållningen i år var att träffa en gammal chef - en av de bästa jag haft. För ett halvår sedan fick han stroke. Nu tar han sig mycket långsamt fram med käpp. (Han lyckades med målsättningen - kirurger behöver mål - att lära sig gå före barnbarnet). Men han är på plats, huvudet och talet är också med. Det är gripande. Och på något sätt stärkande och trösterikt.

En behållning till.
Arrangörerna i år ville inte ha någon känslobaserad friåkning utan evidens-professor Nordenström (min kombatant från Umeå) fick scenen för sig själv. Bl.a fick vi höra en mycket bra genomgång av kollega S om evidens/bevis-läget inom tjocktarmskirurgin. Behållningen då ? Jo, att professor Larsson, som jag alltid uppfattat som oemottaglig för annat än det som siffror kan visa, reser sig och säger
- Jo, jag undrar. Finns det inte en risk att vi missar något ? Det finns ju det man kallar "tyst kunskap" - tacit knowledge. Som inte låter sig mätas. Var kommer det in i det här ?

Han fick förstås inget svar. Men kanske sådde han ett frö ? Professorer gör större intryck än cyklister.
Efter seminariet fick jag en pratstund med professor L. Vi utbytte lite tankar och böcker.
Och jag blev återigen påmind om att man aldrig skall döma människor.