Åsa ringer från Kungsträdgården och berättar att det är stödgala för Iran. Massor av artister och talare från alla partier.
Rullar ner på Skeppsbron i solnedgång och medvind .
Musiken bultar och de rödgröna flaggorna vajar, tillsammans med några blågula. Mona Sahlin försöker knipa inrikespoltiska poäng på ambassadören. Folk lämnar frivilligt ifrån sig sina Nokiatelefoner (!). Någon knackar mig på axeln. Det är en iransk röntgenassistent på sjukhuset, som jag mötte två gånger på Tranebergsbron igår ( snart blir jag trött på all slump !), som undrar vad jag gör här.
Så kommer hon. Gudrun. Och alla andra de andra talen bleknar. Åsa, som är trött, skiner upp i ett leende.
Genomtänkt, välformulerat, inget svammel. Och lagom mycket Martin-Luther-King- darr på rösten. Om att lyssna på kvinnorna. Som utgör den sociala grundstommen ( i alla samhällen) men som ändå får finna sig i manligt förtryck och manligt våld.
It is all about feminizing and humanizing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar