Självupplevt

Kan man över huvud taget uttala sig om det man inte själv upplevt ?

För flera år sedan hade vi en sjukhusdirektör som utsattes för en smärtsam undersökning av urinröret i lokalbedövning . Efter det personliga traumat var rätten till narkos en av de frågor han drev hårdast.

Sven Britton, professor i infektionssjukdomar, var skeptisk till massvaccinering mot svininfluensa (SvD Brännpunkt, 16/7.) Nu har han varit behandlingsansvarig läkare för den unge man som på grund av svåra lungkomplikationer fick flyttas till Aarhus för behandling med konstgjord lunga.
" Att se en ståtligt , tidigare frisk man så snabbt ansättaas av svår lufthunger som inte ett stort sjukhus intensivvårdsresurser kan rå på är omstörtande även för en person med 45 års erfarenhet."
" Trots att så allvarliga komplikationer till den nya influensan ännu så länge är sällsynta menar jag nu att bara dessa få motiverar en allmän vaccinering."

Anna Adielsson sammanfattar på bloggen bl.a sina synpunkter om cykling i Etiopien.
" Som jag skrev redan i ett av mina inlägg från Etiopien, om de primitiva repressalier vi vidtog; ”Detta agerande är troligen inte helt lätt att förstå, när man sitter där hemma under ordnade förhållanden”. Förmodligen borde jag istället ha skrivit; ”Detta agerande går inte att förstå, när man sitter där hemma under ordnade förhållanden”. För det inser jag nu att det inte gör, när jag återigen sitter här nyduschad, utsövd, med välfyllt kylskåp och omgiven av alla tänkbara bekvämligheter."

Tänk på alla stora beslut som tas bakom skrivbord av människor som saknar egen erfarenhet. Hua, hua ?

Eller så är det tvärtom. Egen erfarenhet gör att man blir "känslostyrd" och tappar omdömet ?
Det kanske någon hävdar gäller alla tre exemplen ovan ?