Var aldrig nöjd !

Synkroniciteterna, de meningsfulla slumparna, droppar i jämn takt. Igår satt vi på intensiven och försökte erinra oss namnet på psykoteurapeuten som skriver i par med Åsa - psykiater-deckar- Nilsonne. Utan framgång.
Idag bläddrar jag igenom den femhövdade söndagsuppplagan av DN. Kommer till avdelningen för Kropp och Själ. Lång intervju med - så heter hon - Anna Kåver.
Kåver säger det som man länge haft på känn. Höra bara.

" Glädje är en flyktig känsla. De negativa känslorna - framförallt rädsla och ilska, men också sorg och skam - tycks ha förkörsrätt i vår hjärna. Att vi hela tiden snabbt måste kunna upptäcka och avvärja brister och faror, verkliga eller upplevda, gör att det går långsammare för oss att identifiera möjliga källor till glädje och njutning. Förklaringen är att de reaktionsmönster vi bär med oss en gång utformades för grott - och samlarliv. Det som var viktigt då var att på ett tidigt stadium upptäcka hot. Och systemet kopplas på väldigt snabbt. Vår hjärna är helt enkelt inte anpassad för att ta emot ett "tillfredsställt" tillstånd, menar Anna Kåver.- Den söker hela tiden bristtillstånd. Vilket kan vara en förklaring, tror hon till att västvärlden, som har de flesta basala behov tillfredsställda och ofta lever i överflöd, ändå är så olyckliga som vi faktiskt är. - Hjärnbanorna för de sökmekanismer som skall minska ett bristtillstånd eller avvärja ett hot är så väl uppkörda att de närmast är att betrakta som sexfiliga motorvägar, jämfört med de små skogsstigar som finns för nöjdhet och tillfredsställelse.
Det här utnyttjas förstås av av marknadskrafterna som öser reklam över oss. Reklam som betonar bristerna i vår tillvaro. Men det går inte konsumera sig fram till lycka, visar forskning inom den s.k positiva psykologin, ett helt nytt område inom psykologiforskningen. Vi vänjer oss vid nya saker. När vi levt med det nya ett tag känner vi mättnad, vi tycker att något saknas och hjärnan börjar söka efter mer. Enligt lyckoforskarna är det istället genom olika former av medkänsla som vi kan odla vår lycka - genom att uttrycka tacksamhet, göra snälla saker, lära oss att förlåta och ta hand om vår kropp. Vare sig pengar, konsumtion eller status är förknippade med lycka , enligt de studier som gjorts. Det är däremot förmågan att vara generös, förnöjsam och omtänksam mot andra. - När vi är generösa aktiveras njutningscentrum i hjärnan. Därför är de här förmågorna så oerhört viktiga att utveckla."

Kommer att tänka på "Gryning över Kalahari" där Lasse Berg berättar om om san-folket. En förnöjsam ursprungsbefolkning (de enda människorna på jorden som inte är invandrare!) som tydligen sätter en ära i att vara generösa och inte förhäva sig. Så våra förutsättningar kanske inte är så illa, trots allt. Den lilla skogsstigen är väl upptrampad.