Egen framfart

Svårt det här med "egen framfart" (080306). Var och en står sig själv närmast men ingen vill bli beskylld för att inte tänka på gruppen. Författaren Lasse Berg påminner oss om det i en tänkvärd artikel (Läkartidningen nr 23 2008) om Sanfolket i Kalahariöknen. De enda människorna som inte är invandrare ! Och som fortsätter leva nomadliv i grupper om 20-40 personer som vårt släkte levt under mer än 99% av sin tid på jorden.
"Vi är gjorda för ett stillsamt liv tillsammans med en grupp där vi har en självklar tillhörighet. Våra starkaste drifter handlar om att vara en likaberättigad del av vår grupp. Vi har ett medfött behov av respekt och kan hellre välja döden än ställas utanför."
"Sans hela föreställningsvärd är uppbyggt på att lösa problem så fridsamt som möjligt. Våld inom eller mellan grupper vars samverkan bygger på empati blir ytterst kostsamt."
För sex miljoner år sedan skiljdes vi från shimpanslinjen, för två miljoner år sedan lämnade Homo mosaikskogen för ett liv på de öpnna afrikanska vidderna och för 200.000 år sedan blev vi Homo sapiens. För 60.000 år sedan var det några hundra modiga som lämnade Afrika och gav sig ut och befolkade världen. För 10.000 år sedan uppstod i några av Asiens floddalar det första jordbruket. Och så blev den anspråkslösa, fridsamma nomaden en girirg, konfliktbenägen jordbrukare. I "Gryning över Kalharai - hur människan blev människa" är Lasse Berg inte nådig; " Slutsatsen är oundviklig. Miljöförstöring, sociala konflikter och mänskligt lidande har sin grund i jordbruket och civilisationernas uppkomst."
Varje år skall semsterveckorna fördelas rättvist mellan de 10 läkarna i min grupp. Våra enskilda önskemål är från början helt oförenliga men varje år lyckas vi (mycket tack var soc.ing dr B) i stor sämja lägga ett anständigt schema. En årlig uppvisning i generositet och gruppkänsla. Och frånvaro av egen framfart.
Det finns hopp.