Trots allt planerande, in i minsta detalj; ständigt dessa överraskningar.
Att den här dagen delvis skulle präglas av könsrollsfunderingar stod inte precis i almanackan.
Taoism kort sagt.
Wu - wei.
Såg det tionde och sista avsnittet av "Våra vänners liv". Sen läste jag Helena Lindblads, Maria Svelands och Jens Liljestrands analyser, flera gånger. Och blev lite vimmelkantig. Bestämde mig för att bara, bara registrera, inte döma, bara uppmärksamma, mindfullness kallas det visst. Konstaterar då att jag kände igen mig, blev ledsen, glad, besviken, upprörd, full i skratt, om vartannat. Berörd kort sagt.
Gott nog ?
Kommentar ?
Liljestrands konklusion "känns" rätt:
Men så finns alltså lyckligtvis en verklighet bortom dessa avgrundsdjupa skyttegravar (ultra-femi-respektive antifeminism). I den verkligeheten är en tv-serie som "Våra vänners liv" inte subversiv (omstörtande) eller revolutionär, den är bara feelgood och småputtrigt vardagsmys, eftersom de flesta, trots allt, är överens om att det är dit vi ska: mot ett samhälle där män prioriterar relationer, barn, vänskap och kärlek.
Sen kommer en liten brasklapp, att han föredrar Erica Jongs "knapplösa knull" framför det här myset, men det känns mer som en fråga för bara Liljestrand.
Alternativ ?
Att (all) könsrollsdebatt handlar om rädsla ?
Rädsla för att förlora makten (i arbetslivet eller i hemmet).
Rädsla för det som är nytt, dvs nya roller.
Rädsla för omgivningens förväntningar.
Rädsla för biologiska skillnader.
Rädsla för utanförskap.
Rädsla för jämlikhet.
Rädsla för olikhet.
Rädsla för livet.
Rädsla för ...
Våra vänners liv -
Betyg(1-5): underhållning 5, teater 4, betydelse 4, analys 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar