Känns onekligen som en utmaning att försöka mobilisera något intresse för frågan om jämlikhet år 2010 - fyrtiotvå år efter 1968, och trettio år av nyliberal-tänk-på-dig-själv-anda.
Om någon mot förmodan tror att jämlikhet har med lycka och välstånd att göra, så kanske det här kunniga seminariet kan vara något: Vem är är rädd för jämlikhet ? (SVT-Forum)
Att de flesta sitter fast i sina "burar" framgår av kommentarerna på Schlaug.
Ojämlikhet ökar spänningarna i samhället, och missgynnar därför alla (Jämlikhetsanden). Den som är lyckligt lottad driver gärna den motsatta tesen, att ojämlikhet stimulerar oss att göra bättre ifrån oss (hungriga lejon jagar bättre). Och även, men kanske inte lika högljutt, att "livet är faktiskt orättvist".
Vi har alla altruistiska och egoistiska sidor. I vissa sammanhang lockas de förra fram, i andra de senare.
Känns som det blivit lite för mycket av det senare. Fyrtiotvå år efter 1968.
Hungriga lejon.
Jämlikhetsanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar