Tänker ibland, att det som gäller i det lilla sammanhanget borde gälla i det stora.
I en familj har man utgifter som inte får överstiga inkomsterna, man gör bäst i att komma överens om vad som är viktigast och i vilken ordning man skall lösa familjebestyren, man gör klokt i att låta alla komma till tals, och kärleksfullt kommer de andra familjemedlemmarna i första hand, jag själv i andra.
Så idylliskt kanske det sällan ter sig, men det finns en sådan ambition.
I de stora sammanhangen är det svårt att se något helhetstänkande. Ett rastlöst springande hit och dit, katastrofrapporter varvas med ytligheter, tillväxtjubel ena sekunden, följt av "överraskande" besked om utrotade arter och döda hav. Det saknas liksom ett "familjeråd".
Tänker gnälligt i dessa banor när jag läser om den planerade internationella acceleratoranläggningen i Lund, en gigantisk neutronankälla som skall hjälpa forskarna att få större kunskap om egenskaper för olika material. European scallation source, EES.
50 miljarder skall det kosta.
Har "familjerådet" kommit fram till att det är en rimlig prioritering ? Vad skulle "familjen" istället kunnat göra för en så ansenlig summa pengar ? Entusiasterna hävdar att häri ligger lösningen på bl. a våra energiproblem. Den förhoppningen brukar STEG-3-initiativet benämna STEG 2; tekniken löser våra problem. STEG 3 menar tvärtom, att effektivare teknik äts upp av ökad förbrukning, rekyleffekt.
I den kärleksfulla familjen skulle det vara otänkbart att låta äldsta syskonet få all uppmärkamhet, nya fina kläder och bra skolgång, samtidigt som de två yngre får klara sig bäst de kan. I det lilla sammanhanget är det en självklar etik, varför inte i det stora ?
Solidaritet kallas det, tror jag.
50 miljarder låter mycket, men det är inte mer än vad som läggs , varje år, på reklam. Vilket i sig är en mycket märklig prioritering.
Solidaaritet
SvD - ESS.
STEG 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar