Focus

En bra och meningsfull dag på sjukstugan i Flemmingsberg.
En medelålders man, behandlad för sin ändtarmscancer 2007, nu återfall med en isolerad tumör i levern. Den kämpade vid med i sju timmar, och var nöjda med slutresultatet.
Inga störande telefonsamtal, utan bara djup koncentration i såret. Bättre kan det inte vara.
Rullade hem i fin medvind. Och kände mig tacksam. Och bortskämd.

Trust You

Det händer mycket skojigt när man, som jag, är lite disträ och klantig.
Hade inhandlat nya Nespresso-patroner på Biblioteksgatan, behövde komma över den sedvanliga förargelsen över att de bara kan inhandlas just där, och svängde upp på Kungsgatan för att trösta mig på Naturkompaniet (som har fyra butiker inom en radie av 500 meter). Låste cykeln med stora bygeln, och fick utan att jag märkte det med handtaget till påsen med den nya trasmattan, och kaffepatronerna.
Tänk om det räckte att man bara markerade, att det här är jag glad om jag får ha ifred. Det skulle kännas som ett steg i rätt riktning. Istället för ständigt nya, dyra, säkerhetsanordningar. Som alla utgår från misstro. Istället för tillit.

Mercedes Benz Fashion Pavillion

Det känns inte bra. När Mercedes Benz får ställa ut sina blanka bilar i Kungsan, framför stora scenen, med Jakobs kyrka i bakgrunden. Tre symboler, tre kulturer, tre epoker, på samma plats. Tro. Gemenskap. Och individens (s.k) frihet.
Hoppas att den dagen snart är inne, då ett liknande initiativ uppfattas som smaklöst. Eller ännu bättre - meningslöst och ointressant.

                                                Gatukonst i Hässelby

In i Mälaren

Mötte en man på med ryggsäck och skridskor, gåendes på Tranebergsbron. Berättade att han skrinnat från Sigtuna till Bromma.
Från bron kunde jag se skridskorännan, som likt en smal flod ringlade sig in i Mälaren. Vackert.
Hoppas på fortsatt kallt, och snöfritt.

Hets, i skolan.

Bläddrade häromdagen, på toaletten, i Surdeg av historikern Sven Eric Liedman, som jag fick av en radikal kurskamrat 1980. Har aldrig läst den, men under den snabba tarmtömningen hann jag nu uppfatta att den verkade både intressant och välskriven.
På Waynes Coffee i Vällingby har de veckans skörd av DN, och där dök han upp igen, den välskrivande vänsteruven. Jonas Thente ville utnämna det till årets viktigaste debattbok: Hets. En bok om skolan. Om det hopplösa uppdraget att bedriva undervisning, när förkunskaperna är (närmast) obefintliga, och allting handlar om administration och ekonomi.
Eftersom jag varit framgångsrik på sistone i att reducera högen av olästa skrifter, så har man väl inget val.

Stålbad

Taxichauffören som körde oss till Rådhuset för några helger sedan grimaserade och ondgjorde sig över stålkonstruktionen vid Tegelbacken. Men se där var vi inte alls överens. Snarare ville jag höja den till skyarna. När han märkte min entusiasm, bytte han delvis fot och menade att det var vad andra kunder hade uttryckt.
Fascineras av att den ger intryck av en levande varelse, och ter så olika beroende på dagrar och från vilket håll den ses, ungefär som det "vridande momentet" i Skärholmen ?
Vad försigår på insidan ?

Ner med (s)kylten ?

Blir lite tjatigt att så ihärdigt referera till samma källor. Borde kanske vara mer öppen för andra röster, mer mottaglig för invändningar. Gör mitt bästa för att förstå borgerlighet och ensam-är-stark-tänk-på-dig-själv-tänkandet, bara för att bli ännu mer stärkt i dess motsats.
Sökträffar på den egna bloggen:
Tao - 154 träffar
Schlaug 54
Taoism 30 
Johan Ehrenberg 14
Zygmunt Bauman 14
Göran Rosenberg 12.
Nina Björk 7
(Tack till Roland och Realist för kommentarer, support och avgörande bidrag, inte minst angående självhävdelse och tävlan !)
En uppstickare, med sex träffar, är Lena Andersson på DN. Hon kan verkligen klä solidariskt tänkande i ord. T. ex i textmatrialet till Jens Assurs fotoutställning "Hunger" på Kulturhuset förra året.
Igår blev det en signerad ledare om socialdemokratin. Ett parti som knappast, enligt Andersson, har något berättigande om det fortsätter att anamma borgerliga plånboksvärderingar. "Då kan de ta ner skylten, Sverige behöver inte ett småborgerligt parti till."
Hennes korta redogörelse för hur "socialt arv" fungerar är mitt i prick.

Hundraåringen

När utbudet är obegränsat sneglar man gärna på andra, för att kunna välja.
På senare tid har det varit dråpligt, och lite sorgligt, när man konstaterar att nästan alla patienter har samma bok på sängbordet. Nämligen"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", av Jonas Jonasson.
Klart man vill vara med i gemenskapen. Så nu har jag lyssnat till Björn Granaths uppläsning, om den enastående sörmlänningen, som har haft ett finger med i nästan alla avgörande händelser under det förra århundradet, inklusive atombomben.
Helt klart en variant på "positivt tänkande". Men inte alls på det tjuriga temat att man till varje pris skall sträva mot uppsatta mål, utan snarare ta det som det kommer. "Det blir som det blir", är gubbens älsklingsfras. Och politik vill han rakt inte höra talas om.
Bara glad och god underhållning ? Eller en känga åt alla som tror att de har makten ? Eller rentav praktisk taoism ?

Två timmar i veckan

Han lämnade Iran, tillsammans med fru och tre barn,  för sexton år sedan. I hemlandet var han gymnasielärare i persiska och litteraturkunskap, i Sverige har han försörjt sig fram till pensionen bl.a som tryckare. Nu är han skild, ensamboende ateist i Hallunda. Han läser svenska tidningar och talar en tydlig, gramatiskt närmast perfekt, svenska. Böckerna blir på persiska, annars går det för långsamt.
Han är ledsen för att inte ha någon att prata svenska med. Därför kommer han sedan flera år till Röda Korsets svenskundervisning på onsdagkvällar, för att få prata sin fina svenska, två timmar i veckan.
- Kan du åka tillbaks till Iran ?
- Nej, jag vågar inte. För något år sedan var det någon som tog närbilder i samband med en demonstration, jag vet inte vad det betyder.
- Har du fler släktingar i Sverige ?
- Nej, min övriga familj och släkt är kvar i Iran.
- Pratar du inte svenska med dina barn ?
- Nej, vi pratar bara persiska.
- Men det bor många infödda svenskar i Hallunda.
- Inte vill dom prata med mig.
- Ångrar du att ni flyttade till Sverige ?
- Jo, det gör jag.

Komplex Kamprad

Ingvar Kamprad är på tapeten igen. Det är inte första, och säkert inte sista gången.
Imponerades av hans sommarprogram 2009. Efter det senaste avslöjandet om undanstoppade pengar kanske man kan säga att jag blev "lurad"av den goa gubben.
Ingvar är en lönsamhetsdriven affärsman ut i fingerspetsarna. Det nekar han säkert inte till. Men i den svartvita världen så utesluter det både att han uppskattar enkelt leverne och att han vill andra väl.
Jag tror att han är ärlig med bådadera. Men han lider (?) av ett Joakim von Ankasyndrom.
Olle Zachrisons  kommentar i SvD ger en nyanserad bild. Det handlar om komplexitet.
Är vi förresten inte alla rätt komplexa ?
Mycket vill ha mer ...

PLAN B 4.0 Uppdrag: rädda civilisationen

                   Heltäckande.
                   Om hoten. Om utvägarna. Om den stora mobiliseringen.
                  

Barnet

Det handlar om en ny världsåskådning. 
Egentligen är den urgammal. Den bygger på något som människor vetat i alla tider: att varje barn är ett geni.
Alltså: varje till jorden född människa har i sin ägo förmågor, resurser av kolossala mått. Alla föds med allt.
Du kan se det på barnen: de utvecklar otroliga färdigheter om de får och ingen hejdar dem, de visar en oändlig hunger på att bruka de mest oväntade verktyg.
Sedan hejdas allt detta och vi stöps i vissa fåror. Som vuxna är vi stelnade i ett fåtal accepterade former, det som faller utanför får vi vända in, eller sublimera.
Barnet har mängder av språk, den vuxna bara ett.
Inte kan vi acceptera denna denna konstgjorda fattigdom.
Men på den har vi byggt våra samhällen. De är byggda på våra tillkortakommanden. Inte på våra möjligheter.
Ljuset föds ur mörkret - Claes von Rettig

Nytta

Kan inte hävda att sjukstugan i Flemingsberg är bättre än den lilla kliniken på berget. Men det är en lättnad att inte höra ett ord om pengar, och att brottas med sjukdomar som drabbar helt oförskyllt. Riktiga sjukdomar ?
Men överviktskirurgin kanske gör mer nytta ?

Indignez - vous

Har läst färdigt Barbara Ehrenreichs uppgörelse med positivt tänkande. (Gilla läget.) Var lite orolig att hon skulle få mig att helt överge "Landet runt". Men det lyckades hon inte med.
Hon har förstås rätt i att "positivt tänkande", allra helst i amerikansk tappning, har fått karaktären av religiositet, där iakttagelser av hur världen faktiskt ser ut förnekas. Hennes bästa exempel  på huvudet i sanden är finanskraschen.
Men " Landet runt runt" är något annat. Där förnekas inte orättvisor eller lögner, men man pekar på "det goda exemplet ". Allra bäst blir det väl om man iakttar, analyserar, och sen agerar. Som Johan Ehrenberg. Varje vecka kommer han med nya, käcka solpanel-vindsnurre-förslag på vad vi alla kan göra för att få en hållbarare värld.
Men visst, ibland handlar det om att framförallt bjuda motstånd och uppröras. Bodil Malmsten refererar, motvilligt, en fransk storsäljare (DN). Den nittiotre år gamle motståndsmannen och diplomaten Stephane Hessel har författat en liten skrift om motståndets estetik, kallad "Indignez-vous" (Bli upprörd).
Jo, det är väl sant, om vi vill kallas demokratier, att man inte skall inte låta sig luras. Men fortfarande gäller: visa på alternativen.
Glädjekorn.

Guldbaggen

Har ju kommit fram till att man inte kan tävla i konst, och avstod följdriktigt (utan svårighet) från Guldbagge-galan. ( Det blev SVT-play och Bibliotekstjuven istället. ) Men kan ändå inte låta bli att jubla när jag nu ser att Sebbe fick pris för bästa film. Det är forfarande tramsigt att "vinna i film", men det är glädjande när bra film uppskattas.
 Eller är det bara det gamla bekräftelsbehovet som fick sitt ? Jag kan känna mig som en förståsigpåare ? Strunt samma - se den ! ( Kan tänka mig en tredje gång.)

Orvar Johnson

Lundakirurg nr 25 på bilden från 1960 heter  Orvar Johnson.
1974 åkte han till Addis-Ababa för att hjälpa till med utbildningen på Black Lion Hospital. Och där har han blivit kvar.
SvD hade för någon månad sedan en artikel om den nu 86 årige svenske kirurgen. Meningen var att han  skulle flytta "hem" till Sverige 2010, men under intervjun kommer någon sekretare in med ett avtal om fortsatt tjänstgöring 2011. Som han skriver på.
På Black Lion meddelade man att dr Johnson var i Sverige för att fira jul. Eniro har bara en 86-årig Orvar Johnson, i Växjö. Han är pigg och rapp på rösten, bekräftar uppgifterna från SvD att han fortsättter i Addis under 2011. Jag får namn och mejladresser till sjukhuset. Och är förstås välkommen att hälsa på, om jag har vägarna förbi.
SvD 28 dec 2010.

Mitt och ditt

Efter många år på Ersta har jag bott in mig på mitt rum. Det är mitt skrivbord, min fåtölj, och mina bilder på väggarna. Om någon annat suttit där känns det som ett intrång, i mitt privatliv.
På Huddinge sitter vi, förutom de riktiga högdjuren, i ett öppet kontorslandskap. Och inte nog med det, man slår sig ner där det för tillfället är ledigt. Inte mitt, inte ditt, utan våra skrivbord.
Spännande. En modell för " att rädda världen" ?

Multi-kulti

Multi-Kulti på S:t Paulsgatan slog igen i lördags. Ägaren Magnus Sjögren (sid 9) fick förklara, för alla oss gamar som var där för att handla-billigt-allt-skall-bort-multi-kulti, att det inte bar sig längre. Han var rätt i gasen, och hoppades på ny, lite billigare, lokal. Håller tummarna.

Wake up

Är van vid att vakna utan väckarklocka. Men det känns lite riskabelt när man är ny på jobbet, som ligger en timmes resväg bort.
I secondhandaffären utanför Huddinge sjukhus investerade jag i ett quartsur för 59 kronor.
Den pinglade pålitligt första morgonen, sen dog den. Bytte battteri, då pinglande den en morgon till, sen dog den. Sen åkte den i sopen.
Nu sitter jag och tittar på Gustaf Skarsgård och Bibliotekstjuven. Vad är det för en konstigt pipande från köket ? Är det inte klockfan som ger ifrån sig ? Jominsann. Den blev väl sårad förstås.
Plockar ur batteriet som jag glömt, och inser att det kanske inte heller skall begravas tillsammans med köksavfallet. Men begravas, död eller levande, det skall den !

Lurade ?

Får UNICEFS nyhetsblad med posten. GODA NYHETER - Unicefs rapportering om kampen för barnen år 2010.
Och börjar läsa GILLA LÄGET - Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande (Barbara Ehrenreich).
Hög tid att reda ut var gränserna går, för godtrohet och bedrägeri.
Återkommer.

              LUND. Kirurgkursen vårterminen 1960. Återkommer till nr 25.

HJärterum

Märkliga tillfälligheter.
Knappar in några bokstäver på måfå för att kontrollera om länken till Tendens fungerar. Det blir HJ. Och programmet föreslår att jag fortsätter skriva " HJärterum ".
"Själv" hade jag inte kunnat komma på en bättre sammanfattning av det andra Tendens-programmet, i serien om hjälparna. Tack "Datorn"!
Johanna har alltid haft en stark känsla för orättvisor, uppfattad sig som priviligierad, ställt upp på andra, offrat sig själv. Till sist gick "det överstyr". Nu har hon lärt sig (?) sätta gränser. För att, som evolutionsekologen från igår sammanfattade, inte "bli utnyttjad". Under samtalet pendlar hon fram och tillbaks, men slår till sist ifrån sig: "att viljan att hjälpa enbart skulle handla om egoism, det tror jag inte."
HJ

The Promise

Ständigt denna brottningskamp mellan känsla och förnuft.
Av Ewa fick jag en trippel-LP i födelsedagspresent : Bruce Springsteen: The Promise - 21 newly released recordings from the Darkness Sessions, on three LPs, pressed on 180 Gram Vinyl. Och ett kvitto från Pet Sound-skivaffär.
The Boss har aldrig hört till mina självklara favoriter, så jag har lurat några dagar på att byta till mig något mer självklart. Förnuftet har staplat argument för och emot. Och som vanligt inte kommit fram till något hållbart. ( Ett argument som gjorde ett visst intryck var att entusiasterna tydligen väntat länge på just det här "släppet".)

Har en bra stund i läsfåtöljen, kommer liksom till ro. Och utan att jag haft trippel-LP:n i tankarna infinner sig beslutet: klart jag skall behålla skivan.
Den är fantastisk.
Tack älskling.

Tendenser

Tendens i P1 handlar denna vecka om " hjälparna ".
Inte oväntat kommer man redan i det första programmet fram till att den som hjälper gör det för sin egen skull. " Hjälparen behöver hjälpa. " Professorn i evolutionär ekologi Birgit Tullberg menar att det finns ingen äkta altruism (osjälviskhet). Helt osjälviska varelser blir utnyttjade, och kan inte överleva som art, slår hon fast.
Det kanske stämmer. Men utesluter inte att det "lönar sig att vara snäll". Det finns ju t.ex gott om vetenskapliga belägg, om det nu är det enda som biter, för det välbefinnande som infinner sig när man delar med sig.
Flera gripande porträtt i första programmet, bl. a "Larsa", med prisbelönta "Bakfickan" i Umeå.

Altruism
New Generosity
Den generösa människan (Nörretranders)

I källarförrådet slängs det möbler, kläder, böcker och ibland även tavlor, som hyresgästerna tröttnat på. Plockade upp en lite ledsen landskapstavla och gick lös med tuberna. 
Så mycket gladare blev den kanske inte.

Kris och utveckling

I går var det stort kalas hos en av riddarna runt bordet. En alldeles enastående uppsluppen och lyckad tillställning. Ut på småtimmarna började det bubbla av bekännelser, och det var inte jag som tog till orda. Det rådde, helt plötsligt, en rörande enighet om att nu fick det räcka med "satsa på dig själv". Nu gäller det att lägga sina krafter på något mer meningsfyllt, något som gynnar andra.
Eftersom det var småtimmar var det ingen brist på yviga idéer. Föll det på min lott att ordna en träff med Percy Barnevik ? (Hand in Hand)
Det slog mig, överrumplad av de andras bekännelser, är detta månne en redan vedertagen ålderskris ? En femtifem-årskris ? Som kommer när man förverkligat sig färdigt för egen del ?
Men kris är utveckling, skrev Johan Cullberg redan 1977.

Enligt trailern till Economics of Happiness var vi som lyckligast 1956, sen "har det gått stadigt utför". 1956 var året då några av våra största idrottsstjärnor föddes: Ingemnar Stenmark, Björn Borg, Thomas Wassberg, Linda Haglund och Frank Andersson. I år fyller de femtifem. Björn Borg läser läxor med barnen och Frank Andersson är med i Let´s dance. Kan man förvänta sig andra stordåd, som ett resultat av den uppnådda "krisåldern" ?

Täckt av damm ?

effekt KLIMATMAGASINET berättar att filmen Economics of Hapiness hade premiär i USA i tisdags.
Och att Tim Jacksons Growth without prosperity ( Utveckling utan tillväxt) snart kommer ut på svenska.
Och att Tim Jackson själv kommer till Sverige om någon månad för fler framträdanden.
Sara Jesmanis sammanfattar: " Kanske kan 2011 rentav bli året när tron på evig tillväxt täcks av damm, och vi istället kan börja diskutera det allmänna välståndet."
Man kan hoppas.
effekt KLIMATMAGASINET
Tim Jackson
(Dammtussarna på biden hittade jag under sängen ..)

Freedom

Göran Everdahl berättar lite blygt i fredagens Spanarna, att han är hjärnforskare på fritiden.
Vi fick höra om hjärnan som vänjer sig vid att få korta dopaminkickar av att hoppa in på Facebook eller Twitter, mitt under annat arbete på datorn. Ett slags missbruk, inte som alkohol och narkotika, utan mer som mat och sex, dvs i lagom doser gör det gott. I en undersökning bland professionella datoranvändare bytte man program 37 gånger i timmen. Mindre än två minuter klarade man sig utan "kicken".
Everdahl påminde om Odysseus, som enligt sagan lät binda fast sig med rep vid masten för att inte lockas av de skönsjungande sirenerna. Och han kunde berätta den moderna tappningen, nämligen datorprogrammet FREEDOM. Som innebär att man inte kommer ut på nätet (alternativt bara blockerar sociala medier) under t.ex 60 minuter. Sissela Kyle (som själv hade en spännande spaning om vuxna barn) var helt tagen, nästan chockad. Och samlade ihop sig med att säga: - Vi måste lära oss att valfrihet betyder frihet från att välja (!). - Friheten blir en inhängnad, fyller Jonas Hallberg i.
Det här var verkligen hand i handske i min envisa föreställning: att "avstå" många gånger är det bästa valet.
Liknande funderingar finns samlade i " Förnöjsamhet ".
Spanarna 14/1.
Mer om Odysséen.

Quality of life

Har överlevt  en vecka på docentkliniken i Flemingsberg. Kan bara tillstå att jag är djupt  imponerad.
Ordning och reda, idogt dagligt förbättringsarbete, och svårt sjuka patienter på en vecka i en omfattning som jag annars hinner se på ett halvår. Om jag får möjligheten, så handlar det om att välja mellan trygg, förutsägbar överviktskirurgi och krävande, vansklig cancerkirurgi. Välja mellan livstils-sjukvård  och ödet-är-inte-med-mig-sjukkvård.
I hissen träffar jag en undersköterska som jobbade på Huddinge redan under min första sejour på universtitetskliniken 1986. Förra året opererade jag henne för övervikt på Ersta. Hon kliver in i hissen, cirka femti kilo lättare än när vi sågs sist, hon är faktiskt helt normalviktig. Och väldigt tacksam. Betydligt gladare än de de gamla människorna med cancer som ligger på intensiven efter våra tafatta försök av skapa evigt liv.
Och så ställs allt på sin spets. Var gör man mest nytta ? Är den glamorösa cancerkirurgin, med sina nedslående resultat, i första hand en tillfredsställe för  knivglada kirurger ?

Under - ytan

Magnus har varit i Hamburg och plåtat gatukonst.
Tänk all kreativitet som pyser och puttrar - under ytan.
Ju mer jag funderar, desto mer övertygad blir jag att förändringar - kommer underifrån.
Hamburg 1
Hamburg 2

Den lilla pojken och flickan

Man vill gärna förstå hur allt hänger ihop.
Under taoistiskt inspirerade perioder mattas den önskan betydligt.
Som Yin och Yang. Yin är jordnära, följsam, varsam och inte så nyfiken. Yang är energisk, ärelysten och ständigt vetgirig.
El Nino (den lilla pojken) innebär att havsströmmarna på södra oceanen driver österut, med skyfall i Sydamerika och torka i Australien. F.n råder istället anti - El Nino: La Nina (den lilla flickan), dvs västliga strömmar som ger skyfall i Australien och torka i Sydamerika.
Om förstärkta väderfenomen, som den lilla flickan och den lilla pojken, hänger samman med den globala uppvärmingen verkar oklart. (Wikipedia).
Min egen yin-betonade övertygelse går ut på att det behöver vi inte nödvändigtvis veta. Och "makterna" blir nog mindre våldsamma om vi själva är mer jordnära, följsamma, varsamma och mindre våldsamma - mot Moder jord.

Verkligheten

Åldern tar ut sin rätt. Och tiden har sin gång.
På kvällen uppvaktad mer än jag förtjänar på femtisexårsdan, med massor av bra-ha-saker, som nyproducerad vinyl, glad karaff och iPod nano.
På dagen brutalt påmind om att en otränad femtisexårig hjärna har svårt att komma ihåg mer än tre patienter. Likt Susanne "drottningoffret"Reuter ser jag genom en liten springa, livrädd att bli avslöjad.
Senare på kvällen ändå inte särskilt skärrad. Allting hänger på Bengt Bryldes visdomsord: så länge man inte jämför sig, är motgångarna (och framgångarna) rätt ovidkommande.

Apropå ovidkommande. Sjukhusledningen på Ersta bestämde att entrén inte var tillräckligt inbjudande. Så hantverkarna gjorde sitt, och nu är väggarna omväxlande rosa och vita. Bara lite  synd att man målade över konstverket vid hisshall B. Undrar om målaren läste vad som stod ?

Avdelningen konst

Provjobbar några veckor på sjukstugan i Flemmingsberg. Där allt är annorlunda.
Varje läkare är placerad på en "station", en vecka i taget. Det betyder förstås att man slipper att bli störd av "andra stationer", men också att doktorn inte följer patienten genom vårdförloppet. På gott och ont.
Den här veckan tjänstgör jag t. ex enbart på vårdavdelningen, där vi diskuterar och rondar i timmar. Och har all tid i världen, eftersom ingen mottagning eller operation står och väntar.
Konsten är att hushålla med vårdplatserna, som hela tiden är en bristvara. Det trycker på utfrån, och det gäller att ha plats för de planerade inläggningarna. Det pratas inte om pengar, men desto mer om effektiva flöden.

Dagens bekräftelsebehov tillgodoses med annan konst.
För en cykelvän värmer det gott med korset över den insnöade bilen.
Befriande med avdelningen konst som inte regleras av flödesanalyser och vårdprogram.

Leva livet

Vad passar bättre för en Landet-runt-anhängare, än att se Tom Alandhs sista dokumentär om Pia. Två filmer har det redan blivit, om den missbrukande, misshandlade, hemlösa Pia. I kväll visades den tredje och sista filmen, åren 2005 - 2010. Leva livet. Det är en helt fantastiskt historia, så oerhört varm, ärlig och livsbejakande. För oss som har det bra blir det en tacksamhetsövning (som Bengt Brylde kallade det), för dom som har det svårt kanske en källa till hopp.
Leva livet.

Tim Jackson - i Expressen

Tim Jackson tar till orda i Expressen.
Är det ett tecken på att tillväxtskeptikerna nu betraktas som rumsrena ?
Tim J :
1
2
3

" Världens bästa tag ? "
Ja, den är verkligen oerhört snygg. Men konsten är omätbar !

Konsternas idrottskomplex

Att tävla i konst är verkligen befängt. Kan bara hålla med.
Lena Andersson har fyndat bland grovsoporna och hittat (?) en papyrusrulle där Platon samtalar om konstens ställning. Det viktigaste att värna är konsternas avsaknad av mätkriterier. (DN)
Om Platon levt idag hade han nog kallat det för komplexitet.
Omvänt kanske man kan säga att tjusningen med idrott inte alltid är resultatet, utan hur det kom till.
Och ett steg längre:  lyckligast är de som inte jämför sig, enligt moralfilosofen.
No more.