Ingvar Kamprad är på tapeten igen. Det är inte första, och säkert inte sista gången.
Imponerades av hans sommarprogram 2009. Efter det senaste avslöjandet om undanstoppade pengar kanske man kan säga att jag blev "lurad"av den goa gubben.
Ingvar är en lönsamhetsdriven affärsman ut i fingerspetsarna. Det nekar han säkert inte till. Men i den svartvita världen så utesluter det både att han uppskattar enkelt leverne och att han vill andra väl.
Jag tror att han är ärlig med bådadera. Men han lider (?) av ett Joakim von Ankasyndrom.
Olle Zachrisons kommentar i SvD ger en nyanserad bild. Det handlar om komplexitet.
Är vi förresten inte alla rätt komplexa ?
Mycket vill ha mer ...
2 kommentarer:
Om han inte varit en lönsamhetsdriven affärsman hade han aldrig lyckats med det han har skapat idag.
Nej, så är det förstås.
Ersta diakoni är en ideel förening som drivs non-profit, dvs man eftersträvar inte vinst, bara att de går runt. Affärsidén är (eller snarare var) att hjälpa de "mest utsatta".
Att efterstäva vinst för att kunna investera i fortsatt bättre verksamhet låter sunt. Att eftersträva (största möjliga) vinst för att bli rik (rikare) låter inte lika sunt.
Att eftersträva (största möjliga) vinst för att kunna hjälpa de "mest utsatta" låter rätt befängt idag. Ingen kan väl vara så naiv ? Men i takt med att insikten om matriella rikedomars begränsade lyckoeffekt sätter sig så kanske den typen av affärsverksamhet kommer. Att Ingvar Kamprad skulle vara en av föregångarna vore nog att hoppas för mycket.
När Bill Gates talar om att "betala tillbaka" så gränsar det till just den affärsidén. Hela linan ut hade varit att redan från början säga att vi vill göra vinst på programvara för att kunna hjälpa "de mest utsatta".
Skicka en kommentar