Han lämnade Iran, tillsammans med fru och tre barn, för sexton år sedan. I hemlandet var han gymnasielärare i persiska och litteraturkunskap, i Sverige har han försörjt sig fram till pensionen bl.a som tryckare. Nu är han skild, ensamboende ateist i Hallunda. Han läser svenska tidningar och talar en tydlig, gramatiskt närmast perfekt, svenska. Böckerna blir på persiska, annars går det för långsamt.
Han är ledsen för att inte ha någon att prata svenska med. Därför kommer han sedan flera år till Röda Korsets svenskundervisning på onsdagkvällar, för att få prata sin fina svenska, två timmar i veckan.
- Kan du åka tillbaks till Iran ?
- Nej, jag vågar inte. För något år sedan var det någon som tog närbilder i samband med en demonstration, jag vet inte vad det betyder.
- Har du fler släktingar i Sverige ?
- Nej, min övriga familj och släkt är kvar i Iran.
- Pratar du inte svenska med dina barn ?
- Nej, vi pratar bara persiska.
- Men det bor många infödda svenskar i Hallunda.
- Inte vill dom prata med mig.
- Ångrar du att ni flyttade till Sverige ?
- Jo, det gör jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar