Efter många år på Ersta har jag bott in mig på mitt rum. Det är mitt skrivbord, min fåtölj, och mina bilder på väggarna. Om någon annat suttit där känns det som ett intrång, i mitt privatliv.
På Huddinge sitter vi, förutom de riktiga högdjuren, i ett öppet kontorslandskap. Och inte nog med det, man slår sig ner där det för tillfället är ledigt. Inte mitt, inte ditt, utan våra skrivbord.
Spännande. En modell för " att rädda världen" ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar