Det handlar om en ny världsåskådning.
Egentligen är den urgammal. Den bygger på något som människor vetat i alla tider: att varje barn är ett geni.
Alltså: varje till jorden född människa har i sin ägo förmågor, resurser av kolossala mått. Alla föds med allt.
Du kan se det på barnen: de utvecklar otroliga färdigheter om de får och ingen hejdar dem, de visar en oändlig hunger på att bruka de mest oväntade verktyg.
Sedan hejdas allt detta och vi stöps i vissa fåror. Som vuxna är vi stelnade i ett fåtal accepterade former, det som faller utanför får vi vända in, eller sublimera.
Barnet har mängder av språk, den vuxna bara ett.
Inte kan vi acceptera denna denna konstgjorda fattigdom.
Men på den har vi byggt våra samhällen. De är byggda på våra tillkortakommanden. Inte på våra möjligheter.
Ljuset föds ur mörkret - Claes von Rettig
4 kommentarer:
Håller helt med.
Kineserna kände till det här för över 3000 år sen.
Taoismen säger: BEHÅLL BARNET I DIG
Tack för att du finns Eric, alltid intressant på din blogg.
/ Realist
Tack själv !!
Tycker ni båda att kineserna lever upp till det i dag? min uppfattning är att de kinesiska barnen får överhuvudtaget inte vara barn.
Nej, gammal kinesisk visdom, som taoism, är väl inte precis det som präglar dagens Kina. Möjligen kan man spekulera i att vi inte får hela bilden av media.
Kan tänka mig att den "vanliga kinesen" är kluven inför allt modernt prestations-och konsumtionstänkande.
Skicka en kommentar