Hundraåringen

När utbudet är obegränsat sneglar man gärna på andra, för att kunna välja.
På senare tid har det varit dråpligt, och lite sorgligt, när man konstaterar att nästan alla patienter har samma bok på sängbordet. Nämligen"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", av Jonas Jonasson.
Klart man vill vara med i gemenskapen. Så nu har jag lyssnat till Björn Granaths uppläsning, om den enastående sörmlänningen, som har haft ett finger med i nästan alla avgörande händelser under det förra århundradet, inklusive atombomben.
Helt klart en variant på "positivt tänkande". Men inte alls på det tjuriga temat att man till varje pris skall sträva mot uppsatta mål, utan snarare ta det som det kommer. "Det blir som det blir", är gubbens älsklingsfras. Och politik vill han rakt inte höra talas om.
Bara glad och god underhållning ? Eller en känga åt alla som tror att de har makten ? Eller rentav praktisk taoism ?