Hand in Hand

I dagens krönika gör Birger Schlaug narr av Percy Barnevik, efter att ha lyssnat på hans sommarprogram igår.
Blir nyfiken, och tillbringar en och halv timme vid frukostbordet med datorn och P1-sommar. För att komma fram till att det var en missvisande och orättvis kritik. Tänk om alla begåvade människor med pengar gjorde vad Percy Barnevik har gjort, då minsann..
Det är torrt , sakligt, engagerat, varvat med gammal musik. Mina barn klagar över min enkla musiksmak. Men meningen är väl att jag skall spela den musik jag tycker om, inte den som dom gillar. (!)
Det blir 2/3 tredjedelar om biståndsarbetet, 1/3 om Sandvik, ABB, Investor och affärslivet.
År 2000 blev Barnevik kontaktad av rektorsparet Gunnel och Olle Blomquist, som undrade om jag med mina kontakter och mina pengar kunde stödja deras hjälporganisation Hand in Hand. Så blev det.
År 2000 levde en miljard människor av mindre än en dollar per dag ( the bottom billion), år 2010 är det lika många. Kravlösa gåvor fungerar inte för att hjälpa dessa människor, vi måste "mobilisera" de fattiga att själva skapa jobb för att ta sig ur misären. Ge inte den fattige fisk, ge honom ett metspö.
I södra Indien har 40.000 (?) hand-in-hand arbetare hjälpt till att skapa 560.000 små företag. Målet är 10 miljoner nya jobb, vilket tar 50 miljoner människor ur fattigdom. Redskapen är fr.a mikrolån, självhjälpsgrupper, mobila häsloteam, och medborgarkontor för att hantera vatten och sopproblem. Arbetet fortsätter nu i Afganistan, Brasilien, Sri Lanka och östra och södra afrika.
I Indien har man fått ner kostnaden för ett nytt jobb till 20 dollar, i Afganistan, med de svårigheter som föreligger där, ligger det på 400 dollar. Ett rimligt genomsnitt för världens fattigaste uppskattar Barnevik till 200 dollar. Att ge ge 250 miljoner människor jobb (= 1,25 miljarder ur fattigdom) till den kostnaden innebär 5 miljarder per år i tio år. Det är 4 % av det totala biståndet idag. 4 %, inte 40 %, upprepar Percy, om någon skulle ha hört fel. Kostanden för en svensk militär i Afganistan motsvarar 600 nya jobb. Vilket tror ni ger mest fred ?

Och naturligtvis berör han det som på sistone varit min hjärtefråga. Mikrolån måste ges till kvinnor. Och den enkla (?) förklaringen är: Kvinnor dricker inte, spelar inte, överger inte sina familjer och är mer ansvarstagande. Några ytterligare kommentarer hade Barnevik, tyvärr, inte.
Självhjälpsgrupperna och systerföreningarna har stor betydelse. Om en kvinna kommer hem med 1000 kronor, som ett lån till symaskin, är hon ofta försvarlös när mannen vill lägga beslag på pengarna. Men när hennes 14 medsystrar kommer till undsättning är han inte lika kaxig. Många män, som begåvats med mikrolånfruar, får vackert finna sig i en helt ny mansroll. Hi, hi.

När programmet lider mot sitt slut blir jag lite orolig att Barnevik inte alls skall beröra 2002, och den s.k pensionskandalen. Men det gör han. Av den drog han tre konkreta slutsatser. 1. Det skall råda full öppenhet om ersättningsnivåer och det skall finnas tak för den rörliga/resultatbaserade delen. 2. Gå aldrig från VD till ordförande i samma bolag. 3. I kriser lär man sig vilka som är ens riktiga vänner ( Peter Wallenberg hörde tydligen inte till dom.) Men framförallt ångrar han en sak. Att han betalade tillbaks. Annars hade han idag haft mera pengar att satsa i biståndsarbetet.

Sen kommer den vanliga misstanken. Har jag, återigen, blivit duperad av en duktig säljare ? Vill inte tro det.

För oss vanliga dödliga står inte Barneviks möjligheter till buds. Utan vi får vackert nöja oss med bidrag. Men precis som Peter Singer framhåller, man kan ta reda var bidraget gör nytta, var hjälpen går till självhjälp.